Forumet - Cancer och hypokondri

Cancer och hypokondri

296 0 1
  • Jag har sedan femårsåldern varit extremt rädd för att drabbas av cancer, och första gången jag inbillade mig att jag drabbats av sjukdomen så var jag bara sju år. Idag är jag 20 och min oro är värre än någonsin.

    För någon som inte kan relatera så är det kanske svårt att förstå vad jag menar, för alla är vi ju rädda för att drabbas av cancer, men för mig tar det upp hela min vardag. Så fort jag har minsta lilla huvudvärk eller känner mig trött så blir jag extremt nojig. Jag sms:ar min mamma flera gånger om dagen och frågar ifall mina symptom är farliga. Jag har försökt prata med olika kuratorer och psykologer men det har inte hjälp mig så mycket. Har gått på antidepp i snart 3 år nu, men det känns inte som att medicinen ger någon effekt längre. Jag känner att jag behöver prata med någon som kanske upplever samma sak, då ingen av mina vänner kan relatera eller förstå precis vad jag menar. Jag är så extremt rädd, och undviker att besöka doktorn för att då tänker jag att jag kommer få bekräftat att jag faktiskt är sjuk...

    Egentligen så har jag ju ingenting som faktiskt tyder på att jag skulle vara sjuk, men minsta lilla symptom eller liknande gör mig helt galen. Jag är rädd och ledsen och vet inte vart jag ska vända mig.

Spana också in:

Var likadan för några år sen när min mamma hade fått cancer så vet hur det känns. Jag blev stammis hos läkaren i några år... Efter tag så började jag förstå att lite ont i armen inte e cancer hah. E inte hypokondrisk längre men kan fortfarande ibland få panik när d e nått som gör ont eller känns konstigt i kroppen o vågar inte heller söka upp läkare för att jag e rädd för att dem ska säga att jag e döende... Men mitt tips är endå att gå till läkaren för ju fler gånger du får höra att du inte e sjuk tror jag att hypokondrin sakta försvinner så var d iaf för mig.