Hej allihopa. Det var längesen jag besökte ungdomar.se, men nu behöver jag mer hjälp och råd än någonsin. Det är så att jag har hamnat i en svår depression. Jag har tänker på livet, döden, varför vi finns osv. Inget speciellt har hänt som har fått mig att må dåligt. Men visst har det hänt lite sorgliga saker som inte har påverkat mig supermycket men som har sänkt stämningen omkring mig. Jag har inte skrattat eller känt mig säker och hemma på väldigt länge.
Jag har tidigare varit en riktigt glad, humoristisk och verklighetsangenäm kille som gör roliga saker av allt, men för ungefär ett halvår sen så kom jag in i en depression. Sedan dess har det gått upp och ner. De senaste dagarna har jag mått riktigt dåligt. Jag har mycket svårt att tänka i positiva banor. Jag tar lyckopiller som har fått mig att må aningen bättre inom vissa perioder men vissa gånger verkar de inte alls. Jag har gått ner ungefär 5 kilo i vikt och är mycket smal nu.
Om det finns någon här som har mått som jag eller mår som jag, eller känner nån som mår såhär så dela gärna med er av era råd och upplevelser.
Du har piller, det är något mer än dom felsta deppiga människor på UM har ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Får man fråga om ålder?
16 år.
Får man fråga vad ditt tidigare nick på UM kan tänkas vara?
Har inte haft ett tidigare nick.
![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
SilentScream: Nej, jag är inte sån...
Psykolog? Terapeaut? Kurator?
Prata med någon, det kommer att bli bättre.
Snabelkabel:
Men visst har det hänt lite sorgliga saker som inte har påverkat mig supermycket men som har sänkt stämningen omkring mig.
Du kanske har blivit mer påverkad av det som hänt än vad du tror..
Kanske funkar att prata med någon, kanske en teraput eller något?
Snabelkabel:
har mått som jag eller mår som jag
Om det du beskriver (ok, du beskrev faktiskt inte så mycket, men ändå) är depression, har jag varit deprimerad i 4 år. Tror dock inte att så är fallet, men det var väldigt (!) längesedan jag var sådär sprudlande (psykiskt blind/lycklig/osjälvmedveten).
Det här må låta hårt och brutalt, men ingen kommer att rädda dig. You're all fucking alone.
Det var när jag insåg det som jag kunde börja kämpa uppåt. Nu mår jag bättre än någonsin.
5 kilo? Själv har jag tappat över 12~
Pocky:
5 kilo? Själv har jag tappat över 12~
Jätte synd om dig.
Dold text: Det var dessvärre inte vad ämnet handlade om.
Mjaa, fast jag gillar min kropp bättre nu än den jag hade innan.
Är en aning underviktig dock~
