Forumet - Depression - era historier!

Depression - era historier!

19527 2 204

NiklasW: Ni som har drabbats av depressioner, vad ser ni som grundorsaken till detta? Är det pga yttre påverkan, händelser, saker som oroar och så vidare, eller kommer det mer inifrån, det vill säga att det inte finns någon exakt yttre förklaring på varför ni drabbats av depression? Går det att sätta en exakt anledning till varför ni har drabbats av depressioner eller är det mer oförklarligt?
hade lidit av tvångssyndrom och social fobi i 7-8 år.. och dystymi. vilken är en "lindrig depression", som ansågs vara tillföljd av mina tillstånd. en lägre grundstämning. i vintras/våras blev jag deprimerad. jag vet inte riktigt varför det var dags då. det kanske hade väntats på som en tickande bomb.. jag vet iaf att jag gjorde slut med min pojkvän då. vi var väldigt bra vänner och det försvann. jag vet inte om det var det som utlöste det. det är vidrigt i alla fall. hela mitt tankesätt är förändrat..

men ja. man får ofta just paketet tvång, social fobi och depression om man har otur.

NiklasW: Går det att sätta en exakt anledning till varför ni har drabbats av depressioner eller är det mer oförklarligt?
Vi har lyckats identifiera några utlösande faktorer i mitt fall. För mig handlade framförallt om att jag sedan lång tid tillbaka har tampats med olika trauman som aldrig bearbetats, och när jag sedan var med om ytterligare tre händelser på väldigt kort tid som var psykiskt jobbiga för mig så drabbades jag av depression. Allt hänger på många sätt ihop, men det har nog att göra med att mitt läge från början var väldigt dåligt och jag hade lagt locket på väldigt mycket ångest och känslor som aldrig bearbetats, vilket gjorde att jag var mycket mer sårbar för det som kom att hända senare.
Hade en latent depression i flera år som dock inte riktigt sjönk under ytan/hur det nu ska utryckas eftersom jag skärmade av mig och distanserade mig väldigt mycket.

Under 2014-15 hände massor med kriser och jag blev mer medveten om omgivning och mindre distant från mig själv och mina känslor, något som fick den latenta/passiva depressionen att utlösas med full kraft med panikattacker, panikångest, ångestanfall mm, varav min självkänsla och självförtroende som dittills varit bra raderades. 

Har sedan några månader långsamt och segt och med åtskilliga återfall börjat återhämta mig och bygga upp självkänslan och självförtroendet igen, undviker negativa triggers och försöker allt vad jag kan att utsätta mig för positiv stimuli (fast jag har inte mycket möjlighet!!!) och det går ganska bra. Jag är fortfarande ledsen och behöver stöd i form av stimuli och bekräftelse och uppmuntran mm, och är ofta svårt att få det från mina vänner för 1) de bor långt bort 2) de vet ej hur jag känner 3) de vet hur jag känner men är irriterade på min ständiga hysteri 4) de vet hur jag känner men är lika knäppa själva 

Spana också in:

Vet inte om jag kommer att tillföra någonting  i denna diskussion eller om detta är off-topic men nåväl.

Även om depression har blivit ett buzzword för att känna sig nere på senare år känner jag mig fått en slänga av tillståndet i samband med en händelse och långvarig arbetslöshet.

I samband med att min tjej avslutade vår relation för en snyggare kille har mitt beteende förändrats monumentalt. Har troligtvis inte bearbetat fler händelser men detta verkar ha utlöst det. Pga. hur relationen avslutades har jag fått tvångstankar kring mitt utseende och ser mig som en nolla jämfört med alla snygga modeller som man tvångsmatas av i tv och på nätet. 

Jag har börjat gå ut på krogen varje helg (ibland även på vardagar) för att dricka kopiösa mängder alkohol, trots att jag saknar pengar. Tror att jag snart kommer utveckla form av alkoholism pga. flertalet periodare som finns i släkten.

Mitt självförtroende och självkänsla jag hade innan relationen känns som bortblåst, jag pratar knappt med nya människor och umgås knappt med de vänner jag har.

Självskadebeteendet i form av ätstörning har kommit tillbaka (fick liknande reaktion i åttan) och idag väger jag nu mer än min pappa (cirka 90 pannor).

Det enda som håller modet uppe är min bästa vän som går igenom en liknande period, dock har han fördelen av att vara snygg.... Finns lite hopp om att plugga till våren kan förändra min situation...att sitta hemma framför datorn triggar endast onda tankar.