Forumet - depression

depression

281 0 2
Hej, jag har haft en depression på papper i ett halv år men mått dåligt med självskadebeteende, ätstörningar och självmordstankar till och från i snart 2 år. Mina föräldrar fick veta om mitt självskadebeteende men inget om mina självmordstankar eller om min ätstörning. Och nu så har dom börjat kommentera om hur mycket jag gått ner i vikt för jag har varit ganska stor och nu så har jag krympt ca 2 storlekar och gått ner 15 kilo på kanske ett halvår. Jag får bara fett mcke panik av att dom kommenterar men om dom får veta om min ätstörning så kommer dom typ döda mig. Jag började snacka med en kurator i våras men de hjälpte ej så då sökte vi oss till BUP men dom tyckte mina problem var för "vardagliga" så jag fick ej komma dit. Jag känner att det ej hjälper att snacka men mina föreldrar tjatar om att jag måste gå till en psykolog och att de måste fixa medecin på mig för jag är nått mental case osv. Jag vet bara inte vad jag ska göra längre, jag är alldrig glad och självmordstankarna ba rullar in som på ett band och jag vet inte om jag orkar mer. Ända anledningen till att jag ej gjort nggt hitilt e pga min bästa kompis men han kommr lämna mig. Hans tjej gillar ej att vi e så nära oså. Och  när han inser vilken dålig människa jag är så har jag inget och ingen kvar. Jag vet inte hur jag  ska lyckas må bra

Inga kommentarer

Tråden har 2 svar. Sortera efter:

Bästa svaret

Tyckte BUP att dina problem var för "vardagliga"? Gå dit igen, berätta att du är suicidal och behöver hjälp snarast. Du kanske behöver läggas in om du inte vet om du skulle kunna hantera en impuls. 
Du kan PM:a mig om du vill, jag finns här om du vill säga något.

Du är inte en dålig människa bara för att du mår piss. Du är viktig.

Jag förstår dina tankar om att det känns som att dina föräldrar skulle döda dig om de fick reda på sanningen, men det tror jag inte att de skulle göra, annars är de inga bra föräldrar.
Livet kan vara hårt, och svårt, jag vet. Jag vet ej hur gammal och så du är men oavsett gäller det att vara stark och försöka se vägar och möjligheter istället för omöjligheter.

Tycker inte du ska se och tänka att det är fel på dig, du är du och du är unik som du är. Inte ditt fel att du mår som du mår. 

Finns i pm om det hjälper :)