Melinka:

Hoppas du har hittat andra, bättre sätt att hantera allt på när du inte mår bra!

Jag känner hela tiden att så fort något blir jobbigt så vill jag vara berusad, oavsett vad det handlar om.

Men det blir bättre och bättre.

Melinka:

allt de gör är att fråga varför man är ledsen, vilket också är helt värdelöst när man kanske inte ens vet svaret

Jag hade det lite bättre eftersom att jag visste svaret till varför jag mådde dåligt. Det tog ett tag men jag gjorde något åt situationen men jag gjorde något tillslut iaf :). Jag är 17, och jag har redan slösat flera år av mitt tonårs liv på depression - det räcker för i helv***, så tänker jag idag. Enough liksom .

Melinka:

Jag är glad över att du har hittat en väg genom allt det svåra, det är verkligen bra jobbat! Ibland behöver man kanske bara en nystart för att hitta en väg ut, jag jobbar på det själv.

Tack :). Ja, det som fick mig att ta steget till att verkligen bli friskt ifrån depressionen var den nya miljön, även fast jag inte känner någon alls här förutom min föreldrer och dens sambo så mår jag 10 ggr bättre nu.

Föresten har du sett "the secret" ?

allt kommer från en själv, man måste tro på sig själv och gå till botten med de egentliga problemen

Jag har varit deprimerad från och till sen jag var tolv. Jag har haft riktiga svackor då jag inte har kunnat sköta skolan eller behålla mitt jobb. Jag mådde som allra sämst i höstas och missbrukade tabletter, alkohol och gjorde saker jag verkligen inte mådde bra av.

Idag mår jag OKEJ. Jag käkar 100mg Sertralin om dagen och det har faktiskt hjälpt mig, även om biverkningarna är tråkiga. Jag har mindre sexlust, svårare till orgasm och jag känner inte alls lika mycket längre. Jag berörs inte lika lätt av filmer eller musik, det saknar jag.

Det som hjälpte mig var 1) Medicinering 2) Träffade min nuvarande pojkvän som inte tröttnade på mig som många av mina vänner gjorde och 3) Jag bytte miljö helt och flyttade hemifrån.

Trots underbar partner, trygg vardag och ett fungerande liv så kämpar jag varje dag mot ångesten och depressionen. Jag lyckades lura till mig Sobril av min läkare och har fortfarande inte kontroll över det, jag har sömnsvårigheter och mardrömmar och mycket svårt att äta normalt.

Men jag lever.

Pepparkaksgubbe:

Jag är 17, och jag har redan slösat flera år av mitt tonårs liv på depression - det räcker för i helv***, så tänker jag idag. Enough liksom .

Ja den tanken har också slagit mig flera gånger, jävla skit att det ska vara så svårt att ta sig ur! Jag tänker att "Nej nu ska jag fan ta tag i det!" - men sen sitter jag där ändå... Just idag tror jag att jag har fått nog dock, eftersom jag har fått bekräftat att BUP bara är en samling clowner

Pepparkaksgubbe:

Föresten har du sett "the secret" ?

Nej jag har icke sett den Ska kolla upp vad den handlar om

uppenbar:

Jag har varit deprimerad från och till sen jag var tolv

Oj - du har haft det så pass länge alltså det var tråkigt att höra.. Mina problem började också när jag var 12.

uppenbar:

Idag mår jag OKEJ. Jag käkar 100mg Sertralin om dagen och det har faktiskt hjälpt mig, även om biverkningarna är tråkiga. Jag har mindre sexlust, svårare till orgasm och jag känner inte alls lika mycket längre. Jag berörs inte lika lätt av filmer eller musik, det saknar jag.

Okej, så sertralin fungerar för dig, vad bra att det har hjälpt dig trots alla biverkningar! Jag fick också sertralin förut - men det fuckade bara upp skallen på mig ännu mer. Jag kände mig som en zombie rent ut sagt, jag var vid medvetande, men ändå inte. Kände mig utestängd från omvärlden på något sätt - borta i skallen. Så jag slutade och biverkningarna jag fick ifrån att trappa ner medicinen var hemska. Aldrig mer medicin!

uppenbar:

Men jag lever.

Det låter som om du har tagit dig en bra bit på vägen till att må bättre i alla fall Att du har hittat saker som hjälper dig trots att det fortfarande känns jobbigt. Hoppas det bara förändras till det bättre, lycka till med allt!

Insikt är nog det enda.

Medicinering.

Jag själv har vart deprimerad i långa perioder väldigt många gånger men mina intressen hjälpte mig alltid. Att fly från verkligheten och fokusera på det man gillar mest och och också de andra positiva saker i livet.

Jag använde mig väldigt mkt av min egen vilja, men fick hjälp av mina vänner, dåvarande pojkvän, en kompis familj och även lite kurator..

Frankenstein:

Jag själv har vart deprimerad i långa perioder väldigt många gånger men mina intressen hjälpte mig alltid. Att fly från verkligheten och fokusera på det man gillar mest och och också de andra positiva saker i livet.

Okey, det låter som ett bra sätt att hantera situationen på! Vad är det för intressen, om man får fråga?

Är du snygg så kan du ju skaffa en kille som tar hand om dig.

Melinka:

Okey, det låter som ett bra sätt att hantera situationen på! Vad är det för intressen, om man får fråga?

För mig är det just mest film och musik. Spel var jävligt bra med..

Jag har en viss nedstämdhet inom mig som alltid finns där. Men ibland (väldigt sällan nuförtiden) när jag får såna perioder där jag känner mig ännu mer deppad än vanligtvis så lyckas jag koppla bort det och helt enkelt skita i det och fortsätta leva ändå.

Fy fan:

Är du snygg så kan du ju skaffa en kille som tar hand om dig.

Haha smart En kille som gör mig glad räcker dock

Melinka:

Haha smart

Vet, är smart.

Melinka:

En kille som gör mig glad räcker dock

Same shit!

Frankenstein:

För mig är det just mest film och musik. Spel var jävligt bra med..

Jaha okej, tycker också att sånt är skoj

Frankenstein:

Jag har en viss nedstämdhet inom mig som alltid finns där. Men ibland (väldigt sällan nuförtiden) när jag får såna perioder där jag känner mig ännu mer deppad än vanligtvis så lyckas jag koppla bort det och helt enkelt skita i det och fortsätta leva ändå

Jo jag känner också att det ligger där under och trycker hela tiden.. Vad bra att du har lärt dig att klara av vardagen trots att det är jobbigt i alla fall Jag försöker också hitta sätt att klara av ex. skolan på.