Jag har pratat med skolans kurator, (glömde skriva det) Det kändes mest som att jag satt där istället för någon, tex min alkoholiserade pappa, då hon endast pratade om honom. Men ska fundera på det vidare.
Chibibbi:
Jag skulle råda dig att kontakta en kurator på din skola eller på en ungdomsmottagning. Med dom kan du tala, och om de skulle anses lämpligt skulle de kunna remittera dig till BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, och då får du hjälp där.
ja, det låter som depression. tonår eller inte, depression är depression. jag har själv en hel del erfarenhet av just tomhetskänslan och apatin, oviljan att göra någonting eller kunna känna någonting (annat än skam). det är rejält drygt.
hur länge har det varat? om du inte råkat ut för något hemskt nyligen (typ ett dödsfall eller liknande) och/eller det varat mer än ett par månader hade jag sökt hjälp om jag var i dina skor. om du är under arton är det bäst att söka sig till bup (barn- och ungdomspsykiatrin). om du är äldre finns det oftast hjälp att få via landstinget. se om du kan till att få prata med en psykolog, inte kurator eller läkare. även kuratorer och läkare kan förstås hjälpa, och om det är allt som erbjuds är det helt klart bättre än inget, men psykologer är säkrare kort. du kan behöva en remiss för att få prata med en psykolog, alltså att just en kurator eller läkare skickar dig vidare, men berätta i så fall att det är vad du vill. om det nu är vad du vill.
Tack för alla tips!
Jag käner i gen mej så väll man skratar och ler men inomborts skäns de som att inget spelar nogon rol lev eller död vad gör de för skilnad nån blir läsen men ett år senare så är man endå bort glömd
leoj123: Jag käner i gen mej så väll man skratar och ler men inomborts skäns de som att inget spelar nogon rol lev eller död vad gör de för skilnad nån blir läsen men ett år senare så är man endå bort glömd
Prova att skaka hela kroppen och skrika allt du kan. Ba släpp allt och bry dig inte om vad som händer. Ibland kan det vara bra att bryta mönster i hjärnan på det sättet. En annan grej att göra är att testa något nytt. Lär dig ett nytt instrument eller whatever. Att träna kan också hjälpa (du kör iofs redan fotboll, men typ intervallträning eller styrketräning eller något annat där du totalt kör slut på kroppen kanske också kan påverka).
Annars är la en bra grej att gå och snacka med någon. Har själv aldrig varit hos en psykolog eller liknande men känner folk som har varit. Enligt dem kan det ta ett tag att hitta någon man känner kemi med och litar på, men för dem har det hjälpt
leoj123:
Jag käner i gen mej så väll man skratar och ler men inomborts skäns de
som att inget spelar nogon rol lev eller död vad gör de för skilnad nån
blir läsen men ett år senare så är man endå bort glömd
Ta hand om dig själv. Du är värd allt i hela världen, precis som alla andra
