agitation:

Ledsamt att det inte finns en kurator alla dagar i skolan.

Du har väl ändå någon att prata med överhuvudtaget?

Annars vet du att jag bara är ett PM bort om du vill prata
*kramar om*

Crypto:

Annars vet du att jag bara är ett PM bort om du vill prata
*kramar om*

Vet egentligen inte vad jag vill prata om. Om jag pratar om det känner jag mig bara mer patetisk.

agitation:

Vet egentligen inte vad jag vill prata om. Om jag pratar om det känner jag mig bara mer patetisk.

bara att börja någonstans och det behöver inte känna dig patetiskt för att du pratar om det, inget fel med att prata om det!
blir knappast bättre om du håller tyst om det tror jag inte

Crypto:

blir knappast bättre om du håller tyst om det tror jag inte

Fast det är problemet till varför jag vill hålla tyst om det.
I varje mening jag säger på UM, i varje blogginlägg, i varje jävla kommentar så finns det en grund till mina problem.

Jag vill inte skylta med dem längre. Jag vill skaffa disciplin, stänga in allt, kräkas hemma och sedan le mot världen som att problemen inte fanns.

Men jag har misslyckats med det då jag har stängt in en massa som istället har blivit paranoia och tomhet som förföljer mig så fort det händer någonting.

Emo.

isola:

Du ska alltid komma med din rasism alltså

Tycker om finnar ju. Inte Ilka, bara.

Du är ju vacker och fin både på insidan och utsidan, du kommer älska och bli älskad av många i ditt liv tror jag.

agitation:

Jag vill inte skylta med dem längre. Jag vill skaffa disciplin, stänga in allt, kräkas hemma och sedan le mot världen som att problemen inte fanns.

detta funkar inte vad jag har märkt hos mig själv och andra
och i ditt fall så leder det till, som du skrev

agitation:

Men jag har misslyckats med det då jag har stängt in en massa som istället har blivit paranoia och tomhet som förföljer mig så fort det händer någonting.

så varför inte boka tid hos psykolog, kurator eller någon och bara tala ut om allt och försöka göra så att allt blir bra igen?

du är värd att må bra och inte dåligt som du gör

agitation:

Jag vill inte skylta med dem längre. Jag vill skaffa disciplin, stänga in allt, kräkas hemma och sedan le mot världen som att problemen inte fanns.

Det funkar inte tillslut, man orkar helt enkelt inte.¨

Crypto:

så varför inte boka tid hos psykolog, kurator eller någon och bara tala ut om allt och försöka göra så att allt blir bra igen?

Men vad hjälper det att tala ut om saker och ting när det egentliga problemet ligger i mitt beteende? Jag är naiv, klängig, självdestruktiv och en allt för pain in the ass för att folk ska stå ut med mig.

Jag ser och känner det varenda dag men är för inkompetent för att göra någonting åt det.

Jag är en öppen bok som söker förståelse och medlidande samtidigt som jag hatar mig själv när jag gör det.

Who says I can't be free
From all of the things that I used to be
Rewrite my history
Who says I can't be free

Kram

Svavelmun:

Who says I can't be free
From all of the things that I used to be
Rewrite my history
Who says I can't be free

Bara för att jag har den låten på min framsida.

agitation:

Men vad hjälper det att tala ut om saker och ting när det egentliga problemet ligger i mitt beteende?

agitation:

Jag ser och känner det varenda dag men är för inkompetent för att göra någonting åt det.

Då är det ju det du ska jobba med... och psykolog o dyl ska kunna hjälpa en med sådant, som en hjälp på vägen men du som har störst ansvar. Om det inte funkat förr, testa igen och igen och igen tills det funkar.

agitation:

Jag är naiv, klängig, självdestruktiv och en allt för pain in the ass för att folk ska stå ut med mig.

Naivitet i viss mån kan vara bra, det som är värst här är ju klart självdestruktiviteten. Det är ju bra att veta om den, nästa steg blir att ta reda på varfifrån den kommer, vad den grundar sig på. Jag vet att jag själv har en viss typ av självdestruktivt beteende, men jag klarar det och det skulle inte vara jag utan det, men om ditt plågar dig så att du ständigt mår dåligt måste du ju göra något åt det.

Nachac:

Det är ju bra att veta om den, nästa steg blir att ta reda på varfifrån den kommer, vad den grundar sig på.

Gissar på den ständiga känslan av att bli sviken.
Jag håller redan på att motverka den genom att återgå till min "ensam är starkast". Jag släppte den muren ett tag och se vart jag hamnade.