FastÄn:

em är precis som alla andra,

dels så finns det inget "alla andra" och dels så vore ju diagnosen onödig om åkomman inte påverkade på något sätt.

FastÄn:

vi BOKSTAVSBARN, är ju precis likadana som alla andra!.

Tolka mig rätt nu, ni är inte som alla andra.
Precis som alla andra inte är som alla andra.
Ingen är den andre lik, man försöker kanske vara som vissa, men i grund och botten är man alltid sig själv.
Man är unik, precis som alla andra.

Jag förstår hur du menar men tyvärr är världen som den är och många är såpass korkade att de inte vill inse att folk ska få vara som de är (vare sig det är något man själv valt eller ej) utan att man klankar ner på dem.

JAg har ganska svårt med svenskan, kan inte det (språkstörningen) så hittar inte det rätta odret alls, men att man bli behandlad som att man vore helt dum i huvet är inte rätt.

alla är vi unika som du säger! helt klart. och tro mig jag vet hur denna värld ser ut, jag har levt eller lever i ett helvete. men vägrara att bli behandlat som om jag vore dum i huvet, det är ingen som är det egentligen.

FastÄn:

Men jag fattar inte, varför blir vi behandlade som om vi vore dum i huvet?

Jag har ADHD, stammar och är bög, blir inte behandlad som om jag var korkad för det, tror bara du har otur att folk i din närmiljö är okunniga.

uppträder du som att du vore dum i huvudet lär du bli behandlad som att du är det.

vet inte hur du uppträder så menar inte att du gör det, men en hel del människor har inte orken att lära känna och förstå människor som de inte tycker verkar vettiga från början.

Knarko:

men i grund och botten är man alltid sig själv.

sant

FastÄn:

Det är inget fel alls på personer, människor med handikapp

sluta ljuga

FastÄn:

ADD, talsvårigheter, ingen energi till nåt utan den tar slut så fort jag gör nånting...

Samma här - jag skulle säkert bli diagnostiserad just ADD om jag bara orkade (och ville) utreda mig.

Har ADHD. Så Hej! Jag har aldrig fått någon fysisk skit för att jag har det funktionshindret, men rent verbalt så blir man misshandlad var och varann dag. Nu lät väl det väldigt extremt men det jag menar är att man (jag iaf) STÄNDIGT får skit för sådant jag inte kan rå för. Det jobbigaste för mig är att det är ett osynligt funktionshinder.

Jag hade nästan hellre velat ha en amputerad arm. Då får man inte skit för att man inte kan göra vissa saker, gör saker på ett annat sätt och inte är som andra för att man saknar en kroppsdel. Inte på samma sätt åtminstone.

"Du har inte koll på någonting" "Har du glömt det nu igen.." "Du är alltid försenad!" "Du lyssnar ju aldrig på vad jag säger" "Du är hopplös" "Det är precis som vanligt, jag kan gå här i 15min och prata med dig och så har du inte hört ett ljud av vad jag har sagt, det är ingen idé att prata med dig" "Du är fan korkad" osv osv osv

Som en kniv i hjärtat varenda gång. Visst har jag rätt mycket självdistans och skrattar bort det 80% av gångerna, men egentligen vill jag bara skrika. SOM OM JAG INTE REDAN VISSTE DET DITT JÄVLA NÖT. Vet att dem jag får höra det av inte vill klanka ner på mig egentligen, utan bara blir så trött på mig emellanåt, men det är så förbannat jävla tröttsamt att höra det. Speciellt när man hör det från vänner som man faktiskt har berättat om sin diagnos för och förklarat vad det innebär.

Jag skämtar visserligen själv om det ibland, just för att jag också helt enkelt blir jäkligt trött på mig själv, men att höra det gång på gång på gång från vänner som dessutom säger med en sådan negativ klang. Det är jobbigt.