Jag har precis upptäckt att jag tycker det är roligt att skriva dikter. Ni får gärna säga vad ni tycker om några av mina dikter. Vad som är bra, vad som ja kan förbättra osv.

Dock, har jag inte namn på dikterna, men när det är nytt stycke är det en ny dikt.

Han är fri som kärlek
Man känner den men
kan inte fånga den
Hans ord likt svala vingar
faller på min kropp;
Ta mig om du kan
Fånga mig om du vågar


När jag kan springa genom eld
När jag kan gå över krossat glas
När jag kan simma i lava
När jag kan andas utan lungor
Då kan jag se rakt igenom dig
Då kan jag laga mitt hjärta
Då kan jag vada i kärlek
Då kan jag leva ensam tillsammans med mig själv


Våra namn hör inte varandras hjärtan längre
Varför blev det som det blivit?
Var det av ren dumhet
eller slet vi bort våra namn från våra halsar i frustation
av att känna något alls?