Min kille och jag har haft distanförhållande i snart ca 5 månader, givetvis har vi träffats mer på loven och andra lediga dagar. Däremot vet jag inte om jag skulle kalla det för en så värst jobbig distans, vi träffas oftast 3 gånger i veckan, d.v.s fredag, lördag och söndag. Typ varje helg. Eftersom han kommer hem på helgen så vill han hinna ha tid med sin familj och sina vänner. Tidigare i veckan ville han göra slut och nämnde att det kommer inte funka i längden, men jag grät och försökte få honom att försöka om han verkligen älskar mig osv, till slut sa han att han vill försöka 110% och att han tror det kommer funka 90 %. Dagen efter sa han också att han har ändrat sig, alltså han trodde att det inte skulle fungera i längden, men att nu tror han det kommer fungera. Är så himla rädd att han ska bara tappa känslor för mig helt plötsligt och göra slut?
För övrigt, anledningen till att han tog upp att han ville göra slut var när vi bråkade, över mobilen. Och vi har bråkat mycket på senaste, det beror mestadels på att jag blir lätt ledsen eller sur över småsaker, då blir han också lätt sur på mig. Och han känner att han inte får tid nog tid till annat än bara mig. Däremot har jag lovat honom att jag ska ändra på mitt beteende.
Någon med distanförhållande som vet hur vi ska kunna "liva" upp i vårat förhållande?
Det låter som ett rätt kasst förhållande överlag. Ej värt att dra ut på lidandet.
hörde om en som åkte 40 mil på moped för att träffa sin tjej, vet inte om de va distansförhållande eller inte men ah
Låter som att ni är inget bra par. Tyvärr. Om ni inte kan stötta varandra och ni verkar ha svårt att kommunicera. Distans är kräver mycket mer än en vanlig relation. Ibland är det inte meant to be 🙁
Släpp det säger jag
Du är ung. Varför ska du vara i ett långdistansförhållande som bara är jättejobbigt för er båda och som ändå lär ta slut så småningom ändå? Avsluta det nu istället för att dra ut på det. Satsa på killar som bor nära dig istället. Långdistansförhållanden är något för vuxna som har seriösa stabila relationer, men även då är det mycket krävande och ansträngande, ingen optimal situation. Däremot för en instabil 15-åring är det helt meningslöst.
