Forumet - Död

Död

477 0 3
Min morfar har dött och jag vet inte hur jag ska hantera allt. Han var en av mina favoriter i mitt liv, han har aldrig svikit mig. Men hans kropp gav upp och jag stod han jätte nära men jag vet inte hur jag ska göra. Jag brukar skriva brev till han för då känns det som om att jag pratar med han eller att jag ska träffa han. Jag vet inte om det är rätt att skriva brev eller om allt blir värre.

Inga kommentarer

Tråden har 3 svar. Sortera efter:
Jag beklagar sorgen.

Det absolut viktigaste för dig är att du förstår att det är helt okej att vara ledsen. Att låta tårarna rinna när de kommer kan vara en väldigt befriande känsla. Att skriva brev till honom låter som en bra idé och en riktigt fin tanke, jag är bergsäker på att din morfar hade uppskattat det.

Min mamma gick bort för ca. 2 år sedan. I många månader tyckte jag synd om mig själv och låg mest i sängen. Tills det att jag kom på att jag ska leva för oss båda. Jag hoppas att du själv kan finna någon sorts tröst och ta styrka från det här. Jag är 100% säker på att din morfar inte skulle vilja se dig ledsen (även fast det är helt ok att vara det!!), han skulle vilja se dig skina. Han skulle vilja att du gör det bästa av livet och se dig lyckas i det du vill göra. Se till att lev för er båda och gör det absolut bästa du kan ifrån dig. Det skulle göra din morfar glad, det är jag säker på.

Var stark. Var modig. Var ledsen. Var stolt. Var glad. Men glöm aldrig.
Hej, jag beklagar förlusten. Ledsen
Jag tycker att det är helt okej att skriva breven, så länge som du även sörjer och inte förtränger känslan av förlust. När det börjar kännas lite lättare hittar du styrkan igen genom att försöka hedra hans minne på något sätt, kanske göra något han gillade att göra. Även fast han inte längre är med fysiskt så är de minnen och de stunder du upplevt med honom en del av dig. Sköt om dig.
Hej, Beklagar förlusten.
Jag har själv förlorat min Morfar, dock för 9år sedan. Då var jag helt förstörd och jag kan gråta när jag tänker på honom, det gjorde jag i många år efteråt, nu kanske inte i lika hög grad men visst är man ändå påverkad.
Nu vet jag inte om du har bott nära din Morfar eller bott långt borta ifrån din Morfar, oavsett så är det inte fel att skicka brev och ''prata'' med varandra den vägen, det är trots allt ett sätt att kommunicera när man inte har så många andra medel, åtminstone förr i tiden. Jag tror att din Morfar uppskattade brevväxlingen, det är ett bra sätt att hålla igång sitt skrivande och att hålla igång hjärnan så du gjorde rätt i att brevväxla med din Morfar.