Aviseringar
Rensa alla

Efterbliven mamma?


Ämnesstartare

Hej!

Ja.. Jag börjar misstänka att min mamma är efterbliven. Jag är själv 16 och jag har en syster på 15 och mina föräldrar är skilda. Bor hos min mamma över helgerna (fre+lör+sön) och långhelgerna (sommar,vinter, osv.) och varje månad ska hon börja gnälla på att vi inte gillar henne, att vi hatar henne, att hon känner sig ensam, osv. osv.

Idag nåddes hennes pik antagligen då jag tog bort henne + resterande släkt från Facebook då mitt sociala liv helt enkelt börjat utvecklas och min släkt är pinsam och lägger till alla mina vänner och sånt.. Då började hon nu gnälla över att ja jag känner mig inte älskad, du hatar mig va? Ni kommer bara hit, tar era barnbidrag och sticker!! jag ska kasta ut dig!! osv. osv.

Igår sa hon t.ex. att hon ska in en inneboende och i mitt rum, då blev jag lite arg of course då mitt rum hemma hos henne är det enda stället jag kan ta mina vänner då mitt rum hos min pappa nästan är obefintligt och nu måste jag dessutom sova på soffan i vardagsrummet.. Då började hon återigen gnälla på att hon vet att jag hatar henne..??? Makes no sense.

Hon röker jävligt mycket och snusar också för 4-5 tusen i månaden och jag har bett henne sluta, ibland tagit hennes cigg och fimpat den och varje gång ska hon börja gnälla. Om hon kanske slutade med detta skulle hon inte behöva ta in en inneboende och dessutom ha en hel del över.

Alltså vafan, sen finns det en massa andra saker jag inte orkar rada upp men jag undrar är hon efterbliven? Hon beter sig som barnet här.. Ni ska bara se henne. Hon går till sitt rum, gråter i typ spädbarnsposition över att vi inte älskar henne typ en gång om året. Nu efter hennes senaste uppror efter facebook grejen sitter hon här med en tallrik kakor som jag köpt till oss för sig själv och när jag skulle sträcka mig efter en flyttade hon iväg tallriken och slog till min hand. What? TIttar på henne just nu och hon har världens underligaste ansikte.


   
Citera

Man skriver inte sånt om sin mamma. Din mamma gav dig livet, tänk på det.


   
SvaraCitera

Det låter snarare som att hon inte mår bra alls, och frågan är då om du hjälper henne som du gör.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Självklart, men alltså jag blir ju fan sur jag med när hon håller på så. Så jag ska bara låta henne fortsätta hålla på och trösta henne under 6 timmar om dagen, inte kunna gå ut och liknande då hon börjar skrika "STICK DÅ DIN JÄVEL, DU HATAR MIG!!" och inte kunna plugga då jag bara pluggar enligt henne för att slippa henne bara för att hon "gav mig livet"?

Nu kanske jag överreagerar men det kan ha att göra med att jag inte kan hålla känslorna i styr just nu då det senaste hände för några minuter sen.


   
SvaraCitera

MaxVoltage:

Nu kanske jag överreagerar men det kan ha att göra med att jag inte kan hålla känslorna i styr just nu då det senaste hände för några minuter sen.

Be henne söka upp psykolog osv.


   
SvaraCitera

Å andra sidan känns det inte som att du kan lägga fram det på rätt sätt men, prata med kuratorn på din skola om det osv.


   
SvaraCitera

hon verkar va väldigt attentionwhoreig, orka sånt

ah over and out alltså


   
SvaraCitera

Bipolär kanske?


   
SvaraCitera

Tickstart:

hon verkar va väldigt attentionwhoreig, orka såntah over and out alltså

Haha är du verkligen 24år gammal? Om du är 24 borde vell du vara så pass klok att du förstår hans mamma inte mår bra.

Det kan vara väldigt jobbigt att ha en närstående som inte mår bra och som "överreagerar" ofta och skriker och gråter.
Det bästa jag tycker man kan göra i dessa fall är att försöka vara förstående så gott man kan och inte hetsa upp sig själv. Ge din mamma en kram och säg "Klart vi inte hatar dig, vi älskar ju dig du är världens bästa mamma" nästa gång hon skriker och gråter att ni hatar henne så kan jag slå vad om att det kommer bli lite bättre.

Om det sedan finns många saker ens mamma gör som man inte alls själv tycker är okej så kan det vara klokt att vid lämpliga tillfällen ta upp detta. Inled med något snällt och förklara sedan hur du känner när hon gör så. Kom dock ihåg att alla vi hanterar känslor på olika sätt och alla kan inte jämt prata och sätta ord på hur vi känner och tänker så bra som vi vill så försök ha tålamod och inte bli arg eller upprörd om du inte får den reaktion du önskar.

Sedan kan man ju fråga sig själv vad man känner för sin mamma och hur villig man är på att hjälpa henne när hon behöver det. Detta behöver dock inte betyda att om man älskar sin mamma så ska man behöva höra på alla hennes problem, verkligen inte, men det kan då kanske vara en god idé att tipsa henne om att prata om sådant med någon mer lämpad om man själv inte vill ta så många diskussioner av det slaget med sin mamma.


   
SvaraCitera

MaxVoltage:

sitter hon här med en tallrik kakor som jag köpt till oss för sig själv och när jag skulle sträcka mig efter en flyttade hon iväg tallriken och slog till min hand. What? TIttar på henne just nu och hon har världens underligaste ansikte

Haha!

Men hon behöver nog någon vuxen att prata med. Be henne uppsöka en psykolog som hon kan ventilera sina problem för istället för dig.


   
SvaraCitera

MaxVoltage:

Självklart, men alltså jag blir ju fan sur jag med när hon håller på så. Så jag ska bara låta henne fortsätta hålla på och trösta henne under 6 timmar om dagen, inte kunna gå ut och liknande då hon börjar skrika "STICK DÅ DIN JÄVEL, DU HATAR MIG!!" och inte kunna plugga då jag bara pluggar enligt henne för att slippa henne bara för att hon "gav mig livet"? Nu kanske jag överreagerar men det kan ha att göra med att jag inte kan hålla känslorna i styr just nu då det senaste hände för några minuter sen.

Hon verkar inte riktigt... frisk, om ja får lov att uttrycka de så. Skit för dig, asså... Du måste ha hjälp av ngn annan vuxen här. Du borde inte behöva dra allt de här själv [n]

Du nämnde att du har en syrra. Snacka me henne. Syskon kan va typ de bästa man har i en sådan här situation [y]


   
SvaraCitera

Är sjukt jobbig att ha en psyksjuk mamma, även om det du beskriver är relativt "milt". Hjälp henne att söka hjälp, det gjorde jag och nu mår min mamma bättre.


   
SvaraCitera

Sagitta:

Man skriver inte sånt om sin mamma. Din mamma gav dig livet, tänk på det.

har någon bett om liv? bara för någon föder en när man ej har en egen vilja så bör man ej stå i skuld. jag menar, det är föderskans egna val att producera sin avkomma. hur denna avkomma sedan förhåller sig till sin föderska bör bero på eget förnuft. en egen person. av hennes val har ett annat valorgan uppstått. som du säkerligen har fått erfara kan man ej styra någons känslor.

va?


   
SvaraCitera

Blivande_japan:

Låter inte som att hon är den efterblivne av er två.

Ignore på han, han är en av mobbarna på UM 🙂


   
SvaraCitera

jag HAR en efterbliven mamma och din verkar vara rätt skön i jämförelse.


   
SvaraCitera