Aviseringar
Rensa alla

Egen berättelse


Ämnesstartare

Hej

Jag har gjort en egen berättelse som handlar om ett krig 300 år fram i tiden mellan människorna och robotarna. Jag har gjort en prolog och den har jag lagt ut på en hemsida som jag lägger upp länken till.

Jag har också en Wiki, Forum och en medlemssida också för de som är intresserade[smile]

Här har ni länken www.kriget.webs.com

Läs och säg vad ni tycker...


   
Citera

Hahahaha sämst [cool] en mer icke originell text får man leta efter.

Men kudos till att du faktiskt har producerat något [y] fortsätter du så kanske du kan bli bra om typ 10 år.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

lite random, men en novell här 😉

Den kalla rysliga känslan går än en gång genom hans kropp. Han fryser, men egentligen trivs han i det här vädret. Med hatten på sned och halsduken runt halsen försöker han ta sina första steg ut i livet men ändå står han där som en orörlig staty. Han kallas för Sten-Åke. Han har nog träffat många människor i sitt liv, men det är fortfarande ingen som vill prata med honom. Det känns som om han blir utfryst, ignorerad. Varför vill ingen prata med honom? De skakar när de tar på honom och han känner deras värme sprida en obehagligt brännande känsla genom sin kropp. Han är så ensam hela tiden, står bara där och ser alla frusna ansiktsuttryck passera. Han försöker ta kontakt med dem men de ignorerar han bara. Ibland så får han blickar åt sitt håll, ett leende, eller kanske ett skratt, men de flesta bara pekar mot honom och viskar något till vännen bredvid. Hånar de honom? Varför är han så annorlunda? Jag känner igen mig själv i honom.

Mitt namn är Mattias och jag har stirrat mig blind på samma gamla vanliga snögubbe som står där ute på skolgården helt tom och död i blicken. Det är tragiskt att jag känner igen mig själv i en blek snögubbe, kanske om jag börjar gå på solarium så slipper jag denna obehagliga känsla av att likna en gammal formad klump av snö som står på samma gamla vanliga ställe varje år. Precis som jag. Jag sitter i min gamla vanliga lärarbänk och försöker undervisa elever som bara ignorerar en och skiter fullständigt i vad jag säger. Jag hatar mitt jobb. Jag är fastklistrad vid det här stället, är det här verkligen vad jag vill fortsätta med? Vill snögubben stå kvar på samma ställe som vanligt? Nej, det måste bli ändring på det här. Det är fredag idag och jag ska leva mitt ordinära tråkiga liv för sista gången.

Det här måste fan i mig firas! Med mina svarta militärkängor och min svarta jacka på beger jag mig med raska steg till systembolaget för att köpa min favorit whiskey, nämligen Jack Daniels. Det blir en vild natt framför tvn ikväll mumlar jag för mig själv när jag betalar. ”Ja det kanske det blir”, svarar kassörskan med ett leende på läpparna. I hennes ögon ser jag något annorlunda, som om hon visste något om mig. Förvånad över att hon hörde vad jag sa och med ett stort frågetecken hängande över mina axlar tog jag tag i min whiskey och traskade hemöver.

Väl hemma så börjar jag förbereda min middag med att skära upp grönsaker och fundera över vad det blir för lyxmiddag idag då man köpt en Jack Daniels. Efter några minuters grubblande över måltiden öppnar jag kylen och tar fram en pan pizza, och känner mig lagomt belåten över valet av middag. Det lena ljudet och den ljuva doften av när whiskeyflaskan öppnas ger mig nästan en erektion. Nej fy helvete! Vad håller jag på med? Sitter här för mig själv och tänker att jag får en erektion av en nyöppnad Jack Daniels. Kanske borde jag tänka över mitt alkoholintag ändå.

Med en avklarad middag och ett par fina whiskeyglas greppar jag tag i tv-dosan och börjar bläddra mellan kanalerna. Det är ju bara skit på tvn konstaterar jag för mig själv och tar tag i det nu tomma whiskeyglaset och fyller på lite mer av den underbara Jack Danielsen och märker genast att flaskan känns betydligt lättare. Jag tar en närmare titt på flaskan och märker att jag har redan hunnit druckit upp halva. Jo nog blir det en vild kväll ikväll tänker jag för mig själv.

1 timme har gått sen jag fyllde på det senaste glaset med whiskey och karaktärerna på tv börjar bli allt mer otydliga och svåra att se. Det är inte bara synen som börjar svika känner jag, deras oändliga tjat och fnitter börjar mer och mer övergå till något helt främmande språk som är omöjligt att förstå. Jag börjar bli uttråkad av att sitta ensam i min lägenhet och klockan är ju trots allt bara nio. Kanske ska man ta sig en promenad ner till stan för att se vad som pågår. Så jag stoppar in en snus och traskar ner till stan. Bäst jag tar med mig whiskeyflaskan, för säkerhetens skull.

Det är kallt ute och det småduggar lite grann. Jag snubblar fram och tänker inte på att jag tar vägen genom skolgården. Väl inne på skolgården får jag syn på snögubben Sten-Åke och tänker nej nu jävlar får det vara nog. Jag går fram till Sten-Åke och stirrar ett bra tag på honom. Jag lyfter handen som nu är formad som en knytnäve och laddar för kung och fosterland. Med ett våldsamt och hastigt svingande slår jag mot Sten-Åke med siktet inställt på hans morotsnäsa. Det slutar med att det är jag som ligger på backen och Sten-Åke som står där med sitt steniga hånflin och näsan på snedden. Jag reser mig upp och traskar vidare i hopp om att ingen nyss skådade denna pinsamma händelse. Jag hatar verkligen Sten-Åke.

Med en bula i bakhuvudet, en svajande blick och ett osäkert leende staplar jag in på krogen. Jag sätter mig ner vid baren och spanar runt lite. Plötsligt dyker en kvinna upp framför mitt ansikte och ger mig en bekant kyss på kinden. Det är en blond kvinna i 30 års åldern med ljusblåa ögon och vacker som få, mer behövs inte säga om henne. Det är kvinnan från kassan i systembolaget som trodde att jag skulle få en vild kväll, hur visste hon det?. Det blir en hel del drinkar innan kvällen är slut. Morgonen efter vaknar jag upp av att någon rusar ut, dörren smälls igen och att det ligger en morot på bordet intill sängen igen. Jag kommer inte ihåg gårkvällens bravader, men det gick nog bra. Whiskeyflaskan har i alla fall tagit slut.

Det är måndag igen och jag har precis anlänt till jobbet. Jag får syn på snögubben Sten-Åke så jag går fram till honom. Jag rättar till hatten och sätter tillbaka morotsnäsan och börjar grubbla över hur Sten-Åkes näsa jämt hamnar i min lägenhet efter varje helg och vem det är som smäller igen dörren varje lördag morgon.


   
SvaraCitera

CLEAR!
Image
*Thud*

CLEAR!

Edit:

Jävla bögigt det ska vara med att använda bilder [sad]


   
SvaraCitera