Början på dikt

Misslyckad kille som pinat 16 år,
jag fäller en tår, i hopp om att någon förstår.

Men ingen kan se mitt riktiga ja,
personen ida, som döljer så bra.

Blir äcklad varje morron, när daghelvetet gryr.
Kroppen vill stanna, men själen den flyr.

Jag hatar alla dessa, empatilösa jon,
som pressar en människa, till livshotande depression.

Allt jag önskar är att få vara ifred,
att bli sårad av vänner, i hjärtat det sved.

Jag kommer aldrig, få min existens att bli hel,
varför just jag, vad har jag gjort fel.

Med kniven i handen jag leker med livet,
känns som att alla, tar det för givet.

Att pojken som deppar, försöker må bra.
men halvt garanterat, försvinner en da.

Jag har valt min väg, att genom depression gå.
men efter livet, vad kommer då?