Vart vänder man sig när man tagit del av allt det som staten har att erbjuda en i form av hjälp och när ingen eller inget annat hjälper eller har hjälpt?
Jag har inte långt kvar och ber er bara ytterst anspråkslöst om en sista väg till hjälp. Så jag ber er att bespara mig från er sarkasm, era tomma lyckönskningar och ert ihåliga medlidande. Peka mig bara i rätt riktning och ge mig inget mer än det. Tack.
då är det bara att pröva det privata
OF 5:
då är det bara att pröva det privata
kebabkurt:
Vart vänder man sig när man tagit del av allt det som staten har att erbjuda en i form av hjälp och när ingen eller inget annat hjälper eller har hjälpt?
Vad har du för problem? Vad har du fått för hjälp?
Lounge fact:
Vad har du för problem?
Jag vet inte riktigt. Det är det väl ingen som riktigt gör. Har det där i-landsproblemet vissa kallar depression. Mitt huvud är väl helt enkelt trasigt. Det är väl det enklaste sättet att förklara. Tror jag.
Lounge fact:
Vad har du fått för hjälp?
Allt de är villiga att ge mig. Dvs. samtal och piller. Båda vilka är ytterst korkade "lösningar". Det är enklast att säga samtal, olika typer av samtal är det såklart. Men i slutändan är det ändå bara samtal.
kebabkurt:
Jag vet inte riktigt. Det är det väl ingen som riktigt gör. Har det där i-landsproblemet vissa kallar depression. Mitt huvud är väl helt enkelt trasigt. Det är väl det enklaste sättet att förklara. Tror jag.
kebabkurt:
Allt de är villiga att ge mig. Dvs. samtal och piller. Båda vilka är ytterst korkade "lösningar". Det är enklast att säga samtal, olika typer av samtal är det såklart. Men i slutändan är det ändå bara samtal.
Så du har inte fått någon diagnos? Har du käkat medicin och gått i samtal alltså?
Lounge fact:
Så du har inte fått någon diagnos? Har du käkat medicin och gått i samtal alltså?
Nej, det har jag nog faktiskt inte. Lustigt. Och ja, det är allt. Fast jag har inte käkat medicinen dock. Vill inte ha den.
kebabkurt:
Lustigt
Leta upp nån som verkar smart, prata med den.
kebabkurt:
Nej, det har jag nog faktiskt inte. Lustigt. Och ja, det är allt. Fast jag har inte käkat medicinen dock. Vill inte ha den.
Okej, kan tycka att det vore lättare att arbeta utefter en diagnos. Kanske göra en ordentlig utredning. Få rätt terapibehandling och inte bara samtala.
Dessutom verkar DIN syn på samtal och medicin vara väldigt negativ (klart du inte ska käka någonting du verkligen inte vill), men om vi tar samtal: du är inte den enda som går igenom depression och det har varit en väldigt stor hjälp för andra i samma situation. Varför skulle just DU vara ett omöjligt fall? Varför skulle det inte hjälpa dig? Varför ser du på samtal och medicin som du gör? Har du ifrågasatt dina kontakter inom psykiatrin, har de kanske inte varit optimala?
Lounge fact:
Varför skulle just DU vara ett omöjligt fall? Varför skulle det inte hjälpa dig?
De kan säkert laga mig, det är jag väl egentligen inte tveksam till. Problemet är väl i slutändan att jag verkligen inte orkar med en lång behandling. För tid tar det. Och just det är för mig en bristvara. För det är nu jag inte orkar mera och nu jag nått min gräns.
kebabkurt:
De kan säkert laga mig, det är jag väl egentligen inte tveksam till. Problemet är väl i slutändan att jag verkligen inte orkar med en lång behandling. För tid tar det. Och just det är för mig en bristvara. För det är nu jag inte orkar mera och nu jag nått min gräns.
Ja det tar tid. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Men du skriver själv att du är rätt säker på att de kan "laga dig". Räcker inte det? Du har ett friskt liv framför dig. Du befinner dig i ett jävligt konstigt läge nu, men du kan få rätt hjälp. Varenda dag kan du göra ett framsteg. Jag tycker du ska prata med din psykolog (om du nu har en sådan) om dessa känslor om att du inte ORKAR med väntan och har självmordstankar. Du kanske kan få lärdom och tips om att härda ut dagarna. Tänk också på att du (förmodligen) är i en depression och dessa negativa tankar är en påföljd av det. Om du börjar nu kommer du kanske om redan någon månad tagit dig framåt.
kebabkurt:
Fast jag har inte käkat medicinen dock. Vill inte ha den.
Kanske dags att ge det en chans.
Och allt annat som Lounge fact skrev.
Dom säger att hur kasst man än mår så är aldrig det bästa utvägen att ta sitt liv. Så mitt tips tips till dig är att inge ta det. Någon lösning på ditt problem har jag jag inte. Jag är också deppig men vägrar att knapra piller eller att tala med folk som tjänar pengar på att prata med mig. Jag kom kanske på en lösning förresten, kärlek ![[love]](/img/smilies/love.gif)
(nej jag önskar dig inte lycka till till något, jag lovar)
Lounge fact:
Men du skriver själv att du är rätt säker på att de kan "laga dig". Räcker inte det? Du har ett friskt liv framför dig.
Egentligen inte. För jag är inte så säker på att jag vill leva i vår värld med allt som finns i den. Ens när jag är "frisk". För människorna är desamma och de kommer fortfarande att vara själviska och göra onda saker mot varandra, oavsett vilket tillstånd jag är i. Det är egentligen det som jag är mest trött på. Att folk inte kan vara snälla mot varandra. Jag är såpass fånig att jag inte kan tänka mig att leva i en värld där folk beter sig på det viset. Och ändå är jag varken hippie eller pacifist, vilket gör det hela ännu mera förvirrande i mina ögon. Trasig, helt enkelt.
kebabkurt:
Egentligen inte.
Ändra sättet som du ser på världen, och du kommar att förändra världen.
