mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
mjau, mjau, mjau, mjau.
mjau, mjau.
mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau.
mjau, mjau, mjau, mjau.
mjau, mjau.
mjau, mjau.
mjau, mjau.
mjau, mjau, mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
mjau
mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
mjau.
obs notera det ironiska i dikten.
nmjau
Grät
varför ligger den i klotter
Du glömde:
.....splatt!
aristoteles:
Du glömde:
.....splatt!
du har ju missuppfattat hela dikten
voff
farbror gugge:
du har ju missuppfattat hela dikten
Du har missuppfattat katten
Chibibbi:
voff
nej, för sent för voff:C
aristoteles:
Du har missuppfattat katten
det är ju flera katter!!! man måste läsa prologen för att förstå
Ni verker inte förstå tyngden i "mjau mjau mjau" för den lyfter liksom up "mjau mjau mjau mjau mjau" so att det blir mer slagkraftigt. "mjau mjau" ska ju inte ignoreras heller.
Har jag förstått rätt?
MJAAAAAAAAU
farbror gugge:
nej, för sent för voff:C
grrr
farbror gugge:
mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau.
så djupt.
djupt