Aviseringar
Rensa alla

Ensam som fan


Ämnesstartare

kraamisz:

Varför måste hon med?

Jag vet inte :c Det stod på brevet klart och tydligt "Vid första bedömningsbesöket deltar vårdnadshavaren tillsammans med barnet."

kraamisz:

Men det är förstår ditt eget val

Ja, vissa säger ju iofs att de gillar att spela teater för att få spela någon annan, men vet ändå inte om jag skulle klara det alltså.. nej, tror inte det. Tanken av att folk ändå sitter och stirrar på mig får mig fan nervös.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Jag vet inte :c Det stod på brevet klart och tydligt "Vid första bedömningsbesöket deltar vårdnadshavaren tillsammans med barnet."

Okej, men sen kan du vara själv alltså?

szara:

Ja, vissa säger ju iofs att de gillar att spela teater för att få spela någon annan, men vet ändå inte om jag skulle klara det alltså.. nej, tror inte det. Tanken av att folk ändå sitter och stirrar på mig får mig fan nervös.

Varför inte testa? Det kommer säkert kännas väldigt jobbigt första gången/gångerna, men sen tror jag att nervositeten släpper och det blir lättare för varje gång. Vet att det är svårt att ta sig för något sånt, men egentligen har man ju inget att förlora. Det är så att man väljer helst det som är bekvämt för en för stunden men i det långa loppet är det inte lika bra.[n]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Allt du säger är (säkert) sant, men, jag är jävligt trött på alla som säger "det är bara för du är ung, yada yada"

nä, men det är ju inte riktigt det jag säger. Jag menar inte att förminska vad du känner bara för att du är ung.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

framtidstron är död:

Jag menar inte att förminska vad du känner bara för att du är ung.

Okej, jag tolkar det så


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Okej, jag tolkar det så

Varför förminskar det hur du mår? Du mår ju lika dåligt i vilket fall.
Men, din ålder är relevant i sammanhanget då den visar att det inte är särskilt troligt att du fastnar i det måendet du har. De flesta som mår som du klarar sig bra senare i livet, helt enkelt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

när man var mindre så var allt så enkelt.. man fick vara den man var.. ingen brydde sig om hur den o den såg ut att den pratade konstigt eller att den o den var si o den var så.. ingen tänkte på det då..när man var liten.
men sen när man växer upp och är i ungdomen så märker man att man bryr sig mera om hur personer är och hur de ser ut..och hur man är själv och OJ vad fin hon var..nej men gud fy fan vad konstig..alla kommentarer, alla blickar.. allting som man helst bara vill lägga bakom sig..man vill bara försvinna gå till mammas famn o borra ner sig..för alltid ([n])
det är liksom inte enkelt med alla dessa kommentarer och blickar man kanske får varje dag.. och sen ska man vara social och vara glad och vara sig själv.. det är inte lätt i dagens läge att vara ungdom.. det är hormoner o skit som spökar i kroppen som man inte kan se..men som man kan känna i sin skäl men som är svårt att veta att: JA NU är det hormonerna igen..! man kan inte veta exakt när man är ledsen att : jaa hormoner.. hormoner igen 🙁 fan..
MEN det är faktiskt oftast hormoner som gör så att man hamnar i problem i ungdomen..och blir ledsen..för ingen anledning alls kanske..
jag tycker inte att du ska oroa dig, eftersom du är inte ensam om det här[wink] alla hamnar i såna här situationer nån gång i livet liksom..alla känner sig ensamma ibland men de som är bra att veta då är att man inte ska gräva ner sig i tankar..utan man ska prata om det..försöka iaf..för att du vill ju inte må dåligt. Så varför inte gå till kuratorn och prata om detta, hur du mår och hur du har det. och att du vill ha stöd o hjälp från henne/honom.. och jag lovar dig att du kommer få stöd och hjälp.. det ordnar sig
good luck![smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lite ensam emellanåt, ja. Mest deprimerad.

Det blir bättre, tror jag.


   
SvaraCitera

szara:

så, finns det någon som känner sig ensam och känner igen sig i vad jag skriver, eller?

Är i samma situation, mer eller mindre. Försöker tro att det blir bättre när vädret inte är grått... är det lite för töntigt?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag känner precis som du... Låter som om du har social fobi, det har jag. Vet inte om jag vågar skriva ut min situation här, men jag finns om du vill snacka med någon som vet hur det är.


   
SvaraCitera

szara:

så, finns det någon som känner sig ensam och känner igen sig i vad jag skriver, eller?

exakt som du skrev är de för mig också. umgicks jämt med folk förut och älskade att vara i centrum, men sen hände något. tror dock att de beror på att mitt självförtroende sjönk brutalt, men vet iaf hur du känner dig, tror jag hah


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

juliannamaria:

tror dock att de beror på att mitt självförtroende sjönk brutalt

Ja.. man måste ha självkänsla/självförtroende, annars är man typ skörd :p


   
SvaraCitera

szara:

Ja.. man måste ha självkänsla/självförtroende, annars är man typ skörd :p

ja hah


   
SvaraCitera

Jag är också sjukt ensam och mår inte alls bra, men jag ska gå och prata med någon. Vilken tur att det finns psykologer och kuratorer.


   
SvaraCitera