Triple T:

Precis och det är vad som räknas.

Hennes grundläggande problem tycks ju ändå vara att hon känner sig ensam, inte vet var hon har sina vänner, eller vilka hon kan lita på. Att man förändras som person och styr upp sitt liv för att man tar en paus från sitt nuvarande liv i USA är inte alls "precis". Även om jag förstår att det skulle vara skönt.

Jag tycker du ska fortsätta umgås mer med dina vänner, mina bästa vänner träffade jag inte förens jag började gymnasiet! Min bästis träffade jag första riktiga skoldagen och vi har hållt ihop genom det mesta sen dess!

Skit i dom vänner som skiter i dig, du säger att du har goa klasskompisar? Umgås mer med dom, 4 mil är inte så långt faktiskt, jag har 6 mil till skolan och pendlar, ibland så har man stannat hos någon kompis istället för att åka hem!

Sen så finns det ju faktiskt det som heter sova över, t.ex. på loven så kan man ju faktiskt ta kontakt med varann, åka och hälsa på fast det är 10 mil, sova över nån natt och ha kul!

Du verkar bortskämd.

Pickaboo:

Hennes grundläggande problem tycks ju ändå vara att hon känner sig ensam, inte vet var hon har sina vänner, eller vilka hon kan lita på. Att man förändras som person och styr upp sitt liv för att man tar en paus från sitt nuvarande liv i USA är inte alls "precis".

Point. Men jag tror att denna "paus" väl kan hjälpa med t.ex. nya tankar och tankesätt, synsätt eller inställning helt enkelt.
Såklart kan samma problem återstå, men med omväxling antar jag att man är färdig att förändras och uppleva nya saker som på så sätt också, inte bara förändrar dej, utan också dina problem.

Betvivlar att USA är så smart trots allt: det kostar dig mycket extra pengar att "fly" dit, och du garanteras inte ett bättre liv bara för att du bor i USA. Är det så att du absolut inte vill vara kvar och plöja i gamla spår kan du ju alltid söka dig till gymnasier någon annanstans inom Sverige. Betydligt billigare, bidragsgiltigt och oavsett vart du kommer ny finns ju där nya människor.

På så vis har du ju också chansen att gå till en psykolog eller liknande, eftersom man inte kommer åt journaler i andra län om man inte beställer dem. Din mamma kan ju således inte gå in och titta härsan tvärsan om du bor i ett annat län.

För övrigt är högskolestudier ingen garanti för att inte vara ensam. Jag tog studenten -07 och jag har aldrig någonsin känt mig så ensam som jag gör nu...

Ett sabbatsår? Åk till Australien eller USA. Om det verkligen är det du vill, så varför inte? Livet är ganska kort. Våga chansa lite

Jag tycker inte att du ska åka till USA, eftersom du verkar trivas bra i din nya klass. Skit i dina gamla kompisar, och satsa på dina nya vänner i stan! Det är vad jag tycker iaf

Svårt.. Känner mig lite i samma sits ungefär, men ändå inte. Önskar jag kunde hjälpa dig, men det känns bara hopplöst för min del så varför ska jag kunna hjälpa någon annan..?

Men det löser sig, du har fått fina kommentarer o lite hjälp på traven hoppas jag.

Glassbilen:

Livet är ganska kort. Våga chansa lite

That's the spirit!

Triple T:

Måste bara tillägga att det kändes konstigt härligt att läsa din "utredning" - den var på något sätt så komplett - i varje fall för mej.

Det sista jag känner mig just nu är komplett, men det känns skönt att ha någon som förstår. Har du lust att prata mer är det bara att höra av dig.

Kladdkakan92:

Jag tycker inte att du ska åka till USA, eftersom du verkar trivas bra i din nya klass. Skit i dina gamla kompisar, och satsa på dina nya vänner i stan! Det är vad jag tycker iaf

Det var min plan ja... Men.

Jeay_L:

Skit i dom vänner som skiter i dig, du säger att du har goa klasskompisar? Umgås mer med dom, 4 mil är inte så långt faktiskt, jag har 6 mil till skolan och pendlar, ibland så har man stannat hos någon kompis istället för att åka hem!

Ja, det har du rätt i. Men jag saknar spontaniteten. Att svänga förbi på hemvägen. Komma förbi med en termos té när ens kompis är sjuk. "Vi måste prata. Vi ses halvvägs om tio" Sitta osminkad och stirra ut i tomheten, så ensamma tillsamans. Nu är man bara ensam.

Tack föresten för alla svar, tankar och åsikter. Det värmer 🙂

firstcamenothing:

Har du lust att prata mer är det bara att höra av dig.

Tackdesamma.

firstcamenothing:

Tack föresten för alla svar, tankar och åsikter. Det värmer 🙂

Haha, vet du, det är ytterst sällsynt att alla svar i en tråd är seriösa - vilket din tråd har lyckats med. 😉

att ens kompisar bara struntar i en är aldrig roligt. jag tappade kontakten med dom jag trodde var mina vänner när jag började högstadiet, det var som du beskrev det, de slutade bara höra av sig helt enkelt.

Nu till ditt problem i ditt inlägg beskriver du dina nya vänner som goa personer och du säger även att din familj stötar dig och bryr dig om dig därför tycker jag att du ska satsa på dina nya vänner i stan, det kan visa sig att du får nya bästa kompisar. Att resa till USA hjälper inga problem för där känner du ju än så länge ingen medan du har bra komisar bara 4mil ifrån dig. Ska du bli utbytes student och flytta till Usa ska du göra det för att du vill prova på något nytt, inte för att fly från ditt liv.

Jag hoppas mina ord hjälpte dig lite på traven och av ditt inlägg att dömma kommer du lära känna dina nya vänner och känna dig "lycklig" igen bara du ger dem en chans

Lycka till

jag skulle ju aldrig välja usa men

firstcamenothing:

Att svänga förbi på hemvägen. Komma förbi med en termos té när ens kompis är sjuk. "Vi måste prata. Vi ses halvvägs om tio" Sitta osminkad och stirra ut i tomheten, så ensamma tillsamans. Nu är man bara ensam.

Jag spontan åkte från en skolan till en som bor minst 15 mil bort, visste inte hur jag skulle ta mig hem sen, åkte med en kompis som skulle dit ^^

Det blir tillslut naturligt, ibland saknar jag ju helt klart att ha en riktigt bra kompis som bor 200-300 meter ifrån, men det finns telefon och dator.. lite jobbigt att vara tvungen att planera ibland om man ska fara och hälsa på nån även om jag ofta är hos min bästis som bor 2 mil ifrån..