Jag tror jag är en enstöring, även fast jag varit rädd för den "stämpeln" ganska länge. Men de senaste åren har jag mer och mer gått "åt det hållet" att kunna klassas som det, oavsett jag vill det eller ej.


Jag:
-Älskar att vara själv och utföra aktiviteter på egen hand.

-Jag ogillar att planera in aktiviteter med kompisar lr andra än min pojkvän, för jag känner mej "ofri" då jag är "bokad", att det är som ett "hinder i min vardag" innan jag kan börja tänka på att göra spontana saker på egen hand igen.
(dvs jag gillar ej känslan av att möjligtvis bli en "svikare" om jag tackar nej till nåt i sista sekund... vilket jag ofta vill göra, eftersom jag hatar att känna mig bokad som sagt).

-Jag gillar dock att gå på fest, men väldigt sällan. Och jag klarar ibland inte ens av att vara på samma fest/plats mer än 4h i streck för jag känner mig uttråkad och instängd, att jag vill hem/nånannanstans och "göra min grej" igen.

-Jag blir samtidigt mentalt trött ibland av att umgås med folk för länge. Dock så har jag inget problem med det sociala, bara jag kan delta i samtalsämnet.

-Jag hatar att prata i telefon, gillar enbart textkomunikation (om man ej träffas).

Jag kan forts rabbla.. men tror det räcker nu,

Men..

-Jag HATAR att bo/leva ensam. (bor sambo med pojkvännen).