Aviseringar
Rensa alla

17 årig kille som är gay, hittar aldrig en kille, självmordstankar


4 år är rätt mycket av ditt än så länge korta liv käre vän. Tror tyvärr inte att en partner kommer lösa dina problem. Tror arbetet måste vara med dig själv. Har du funderat någonting på varför du känner ett så starkt behov av att bli ihop med någon? Har du funderat på att prata med någon om dina bekymmer?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bubbän97:

De går det men jag vet inte vars och hur, man lägger upp sin kik på nån sida och de första man får är en gubbe som är mycke äldre än vad jag hade som krav. De första dom skickar till en också vill jag inte ens prata om 🙁

Du får hitta någon sida där man kan bestämma ålder på de man vill hamna i kontakt med. Måste finnas, leta bara lite!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tennsoldat:
4 år är rätt mycket av ditt än så länge korta liv käre vän. Tror tyvärr inte att en partner kommer lösa dina problem. Tror arbetet måste vara med dig själv. Har du funderat någonting på varför du känner ett så starkt behov av att bli ihop med någon? Har du funderat på att prata med någon om dina bekymmer?

En partner kommer lösa problemen, de är jag säker på. Skulle jag varit straight så hade jag nog kunnat skaffa flickvän efter flickvän, har haft massor av chanser där men jag är gay och de är ju så otroligt mycket svårare att hitta nån då verkar de som. Jag vet inte riktigt varför mitt behov är så starkt, finns så många jag känner som har flickvänner dom är förälskade i, och jag har ingen. Jag vet inte varför men jag har bara haft ett behov av att träffa en kille nu i flera år, känns bara som att de börjar vara tid för det. Många ser inte de här som en stor grej och bryr sig inte om dom har flickvän eller pojkvän, dom är nöjd även fast han/hon är ensam men så fungerar absolut inte jag. Jag mår svindåligt, lite desperat också men skulle såklart inte bara skaffa vem som helst. 🙂 Att prata med nån kommer inte hjälpa mig känns det som. Tanken av att man gått hos en psykolog gör en bara deppigare. Har insett att de finns bara 1 bra lösning på detta och det är att skaffa kille.
🙂  


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

NiklasW:

Du får hitta någon sida där man kan bestämma ålder på de man vill hamna i kontakt med. Måste finnas, leta bara lite!

Finns säkert gott om sidor men ingen verkar söka efter det jag söker, och jag hittar inte folk i min ålder heller. Ska försöka leta lite till, kom gärna med tips gott folk.
🙂


   
SvaraCitera

Vilken stad bor du i?


   
SvaraCitera

Han bor

HeyIJustMeetYou:
Vilken stad bor du i?

Norrland bor han i 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bubbän97:
Hej är en 17 årig kille som börjar bli väldigt trött, aldrig varit deppigare. När jag var 8 år insåg jag att jag gillade killar men vägrade själv inse att jag var gay, vid 10 -14 års ålder så blev jag mer säker att jag var bög och ville ha en pojkvän, typ vid 14 års ålder, men kunde inte hitta någon i min ålder. Det har bara fortsatt så, är 17 nu och jag har sjunkit så lågt att jag fått självmordstankar. Jag deppar sällan och är alltid svinglad men det här bryter ner mig mer och mer för varje dag. Är vanligtvis en väldigt glad och positiv person med massor av energi. Idrottat hela livet.
Asså jag kan säga att jag har väldigt mycket kärlek inom mig, är väldigt tacksam för vad jag har, många kan ha hundratals med vänner, men jag kan ha en vän och är så extremt tacksam för det, en vän för mig är lika bra som en miljon helt enkelt. Har börjat böla en gång när jag sagt till min kompis hur mycket han betyder för mig och sagt hur tacksam jag är. Vars jag än är så försöker jag sprida glädje. Lite om mig, nu tillbaka till mitt problem. Som sagt så är jag verkligen inte lycklig just nu, Gråter varje dag och om jag inte gråter så är jag bara deppig, hemma ligger jag antingen och sover eller så spelar jag data med nån kompis, blir massor av skolk i skolan och tagit droger som jag ändå har lyckats hålla mig ifrån nu för sånt hjälper inte ett skit, Enda som hjälper mig att fortsätta är min familj för dom älskar mig så otroligt mycket och dom betyder så mycket för mig. Men vissa dagar så hjälper inte ens tanken av min familj mig, låter säkert överdrivet allting jag skrivit, ja vet inte, Jag har ändå ett stort driv inom mig att jag ska hitta en kille snart men känns hopplöst. Jag är inte den som ger upp i första taget, därför jag skriver den här texten som mitt första och förmodligen sista rop på hjälp eller vad man ska säga, just nu är jag på gränsen till att bara ge upp, försvinna för gott, gör allt jag kan för att hålla texten flytande just nu så förlåt om det är en enda röra,mina händer darrar av nervositet sällan jag uttrycker mina känslor såhär mycket. Kan prata om vänner lite grann, haft få vänner hela livet och vart mobbad en hel del också, tillochfrån. 6an till 9an var dom bästa åren jag haft. Nästan inge Mobbing då iaf :). Vet inte varför heller, jag har alltid varit som vilken person som helst i skolan men gissar de var för att jag alltid varit tyst och aldrig vågat säga emot, de är alltid dom som mobbarn går på. Är midsommarafton och har inte gjort ett skit, bara legat i sängen hela dagen, inte haft kul överhuvudtaget, försökt att träna iaf för de blir jag lite gladare av iaf, men så fort jag är hemma så äre bara skit igen.
Vågar inte komma ut själv, har inte sagt någonting om att jag är gay åt mina föräldrar heller, men det är något som jag vill göra när jag har en kille, helst när han är med annars så blir det aldrig helt enkelt,
Är även missnöjd med mig själv, utseendemässigt mm, kan inte påstå att jag är ful men har personligen alltid varit ganska missnöjd och orolig att folk ska tycka illa om mig, och utseende verkar vara de första folk går på också tyvär, är absolut inte sån själv. Men har fått mer självförtroende nu efter att jag vågat fråga om utseendet, har även haft tjejer som viljat bli tillsammans med mig under åren men jag har aldrig sagt ja till dom av en hemlig anledning,
Vet inte vad jag ska säga typ, de finns såklart alltid någon därute, men vet inte ens någon i mitt samhälle som är gay, inte ens någon som är bi. Måste lägga till att 50 åriga gubbar finns det gott om verkar de som, skitsamma, Att hitta en kille nu skulle rädda mitt liv, det betyder verkligen allt för mig. Finns massor med sajter på nätet där man kan träffa folk men de första man får se är ett peddo som visar allt förutom ansikte så man har fått enorm skräck för såna sidor. Ställ frågor om du tycker texten var skit, är så otroligt mycke jag kan säga men blir för mycket bara. Allt jag vill i livet är att skaffa en pojkvän, bara känslan att få krama en kille är något jag drömmer om och det är mitt mål i livet, Vet inte ens vad jag vill åstadkomma med det här inlägget, men skriv gärna vad som helst tillbaka. Önskar att de gick att hitta någon att prata med på den här sidan men kontaktannonser är ju förbjudet såg jag precis 🙁 Du kan skicka ett privat meddelande eller bara svara på den här tråden så att alla kan se det 🙂 du bestämmer 🙂 Kom med råd eller frågor whatever vad du vill <3 Är ganska glad över all text jag fick ihop iiaf 😀 Brukar bara bli en mening på skolarbeten typ xD
Tack på förhand om någon ens läser detta 🙂 <3

Vad fint skrivet av dig. Blev tårögd när jag läste det här! Vill du lära känna mig bättre så skriv tillbaka så löser vi det 😉


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Vad fint skrivet av dig. Blev tårögd när jag läste det här! Vill du lära känna mig bättre så skriv gärna tillbaka så löser vi det 😉 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bubbän97:
Hej är en 17 årig kille som börjar bli väldigt trött, aldrig varit deppigare. När jag var 8 år insåg jag att jag gillade killar men vägrade själv inse att jag var gay, vid 10 -14 års ålder så blev jag mer säker att jag var bög och ville ha en pojkvän, typ vid 14 års ålder, men kunde inte hitta någon i min ålder. Det har bara fortsatt så, är 17 nu och jag har sjunkit så lågt att jag fått självmordstankar. Jag deppar sällan och är alltid svinglad men det här bryter ner mig mer och mer för varje dag. Är vanligtvis en väldigt glad och positiv person med massor av energi. Idrottat hela livet.
Asså jag kan säga att jag har väldigt mycket kärlek inom mig, är väldigt tacksam för vad jag har, många kan ha hundratals med vänner, men jag kan ha en vän och är så extremt tacksam för det, en vän för mig är lika bra som en miljon helt enkelt. Har börjat böla en gång när jag sagt till min kompis hur mycket han betyder för mig och sagt hur tacksam jag är. Vars jag än är så försöker jag sprida glädje. Lite om mig, nu tillbaka till mitt problem. Som sagt så är jag verkligen inte lycklig just nu, Gråter varje dag och om jag inte gråter så är jag bara deppig, hemma ligger jag antingen och sover eller så spelar jag data med nån kompis, blir massor av skolk i skolan och tagit droger som jag ändå har lyckats hålla mig ifrån nu för sånt hjälper inte ett skit, Enda som hjälper mig att fortsätta är min familj för dom älskar mig så otroligt mycket och dom betyder så mycket för mig. Men vissa dagar så hjälper inte ens tanken av min familj mig, låter säkert överdrivet allting jag skrivit, ja vet inte, Jag har ändå ett stort driv inom mig att jag ska hitta en kille snart men känns hopplöst. Jag är inte den som ger upp i första taget, därför jag skriver den här texten som mitt första och förmodligen sista rop på hjälp eller vad man ska säga, just nu är jag på gränsen till att bara ge upp, försvinna för gott, gör allt jag kan för att hålla texten flytande just nu så förlåt om det är en enda röra,mina händer darrar av nervositet sällan jag uttrycker mina känslor såhär mycket. Kan prata om vänner lite grann, haft få vänner hela livet och vart mobbad en hel del också, tillochfrån. 6an till 9an var dom bästa åren jag haft. Nästan inge Mobbing då iaf :). Vet inte varför heller, jag har alltid varit som vilken person som helst i skolan men gissar de var för att jag alltid varit tyst och aldrig vågat säga emot, de är alltid dom som mobbarn går på. Är midsommarafton och har inte gjort ett skit, bara legat i sängen hela dagen, inte haft kul överhuvudtaget, försökt att träna iaf för de blir jag lite gladare av iaf, men så fort jag är hemma så äre bara skit igen.
Vågar inte komma ut själv, har inte sagt någonting om att jag är gay åt mina föräldrar heller, men det är något som jag vill göra när jag har en kille, helst när han är med annars så blir det aldrig helt enkelt,
Är även missnöjd med mig själv, utseendemässigt mm, kan inte påstå att jag är ful men har personligen alltid varit ganska missnöjd och orolig att folk ska tycka illa om mig, och utseende verkar vara de första folk går på också tyvär, är absolut inte sån själv. Men har fått mer självförtroende nu efter att jag vågat fråga om utseendet, har även haft tjejer som viljat bli tillsammans med mig under åren men jag har aldrig sagt ja till dom av en hemlig anledning,
Vet inte vad jag ska säga typ, de finns såklart alltid någon därute, men vet inte ens någon i mitt samhälle som är gay, inte ens någon som är bi. Måste lägga till att 50 åriga gubbar finns det gott om verkar de som, skitsamma, Att hitta en kille nu skulle rädda mitt liv, det betyder verkligen allt för mig. Finns massor med sajter på nätet där man kan träffa folk men de första man får se är ett peddo som visar allt förutom ansikte så man har fått enorm skräck för såna sidor. Ställ frågor om du tycker texten var skit, är så otroligt mycke jag kan säga men blir för mycket bara. Allt jag vill i livet är att skaffa en pojkvän, bara känslan att få krama en kille är något jag drömmer om och det är mitt mål i livet, Vet inte ens vad jag vill åstadkomma med det här inlägget, men skriv gärna vad som helst tillbaka. Önskar att de gick att hitta någon att prata med på den här sidan men kontaktannonser är ju förbjudet såg jag precis 🙁 Du kan skicka ett privat meddelande eller bara svara på den här tråden så att alla kan se det 🙂 du bestämmer 🙂 Kom med råd eller frågor whatever vad du vill <3 Är ganska glad över all text jag fick ihop iiaf 😀 Brukar bara bli en mening på skolarbeten typ xD
Tack på förhand om någon ens läser detta 🙂 <3

Vad fint skrivet av dig. Blev tårögd när jag läste det här! Vill du lära känna mig bättre så skriv gärna tillbaka så löser vi det 😉 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Markus MM:
Vad fint skrivet av dig. Blev tårögd när jag läste det här! Vill du lära känna mig bättre så skriv gärna tillbaka så löser vi det 😉 

Du borde skämmas efter vad du skrev åt mig på kik :/


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

många killar går ut gymnasiet utan att ha varit i ett förhållande. att du inte hetero gör inte din situation unik.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

:

devax:
många killar går ut gymnasiet utan att ha varit i ett förhållande. att du inte hetero gör inte din situation unik.

Okej


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Markus MM:
Vad fint skrivet av dig. Blev tårögd när jag läste det här! Vill du lära känna mig bättre så skriv gärna tillbaka så löser vi det 😉 

Du är en fake. Skriv inte till mig.


   
SvaraCitera

Bubbän97:
Hej är en 17 årig kille som börjar bli väldigt trött, aldrig varit deppigare. När jag var 8 år insåg jag att jag gillade killar men vägrade själv inse att jag var gay, vid 10 -14 års ålder så blev jag mer säker att jag var bög och ville ha en pojkvän, typ vid 14 års ålder, men kunde inte hitta någon i min ålder. Det har bara fortsatt så, är 17 nu och jag har sjunkit så lågt att jag fått självmordstankar. Jag deppar sällan och är alltid svinglad men det här bryter ner mig mer och mer för varje dag. Är vanligtvis en väldigt glad och positiv person med massor av energi. Idrottat hela livet.
Asså jag kan säga att jag har väldigt mycket kärlek inom mig, är väldigt tacksam för vad jag har, många kan ha hundratals med vänner, men jag kan ha en vän och är så extremt tacksam för det, en vän för mig är lika bra som en miljon helt enkelt. Har börjat böla en gång när jag sagt till min kompis hur mycket han betyder för mig och sagt hur tacksam jag är. Vars jag än är så försöker jag sprida glädje. Lite om mig, nu tillbaka till mitt problem. Som sagt så är jag verkligen inte lycklig just nu, Gråter varje dag och om jag inte gråter så är jag bara deppig, hemma ligger jag antingen och sover eller så spelar jag data med nån kompis, blir massor av skolk i skolan och tagit droger som jag ändå har lyckats hålla mig ifrån nu för sånt hjälper inte ett skit, Enda som hjälper mig att fortsätta är min familj för dom älskar mig så otroligt mycket och dom betyder så mycket för mig. Men vissa dagar så hjälper inte ens tanken av min familj mig, låter säkert överdrivet allting jag skrivit, ja vet inte, Jag har ändå ett stort driv inom mig att jag ska hitta en kille snart men känns hopplöst. Jag är inte den som ger upp i första taget, därför jag skriver den här texten som mitt första och förmodligen sista rop på hjälp eller vad man ska säga, just nu är jag på gränsen till att bara ge upp, försvinna för gott, gör allt jag kan för att hålla texten flytande just nu så förlåt om det är en enda röra,mina händer darrar av nervositet sällan jag uttrycker mina känslor såhär mycket. Kan prata om vänner lite grann, haft få vänner hela livet och vart mobbad en hel del också, tillochfrån. 6an till 9an var dom bästa åren jag haft. Nästan inge Mobbing då iaf :). Vet inte varför heller, jag har alltid varit som vilken person som helst i skolan men gissar de var för att jag alltid varit tyst och aldrig vågat säga emot, de är alltid dom som mobbarn går på. Är midsommarafton och har inte gjort ett skit, bara legat i sängen hela dagen, inte haft kul överhuvudtaget, försökt att träna iaf för de blir jag lite gladare av iaf, men så fort jag är hemma så äre bara skit igen.
Vågar inte komma ut själv, har inte sagt någonting om att jag är gay åt mina föräldrar heller, men det är något som jag vill göra när jag har en kille, helst när han är med annars så blir det aldrig helt enkelt,
Är även missnöjd med mig själv, utseendemässigt mm, kan inte påstå att jag är ful men har personligen alltid varit ganska missnöjd och orolig att folk ska tycka illa om mig, och utseende verkar vara de första folk går på också tyvär, är absolut inte sån själv. Men har fått mer självförtroende nu efter att jag vågat fråga om utseendet, har även haft tjejer som viljat bli tillsammans med mig under åren men jag har aldrig sagt ja till dom av en hemlig anledning,
Vet inte vad jag ska säga typ, de finns såklart alltid någon därute, men vet inte ens någon i mitt samhälle som är gay, inte ens någon som är bi. Måste lägga till att 50 åriga gubbar finns det gott om verkar de som, skitsamma, Att hitta en kille nu skulle rädda mitt liv, det betyder verkligen allt för mig. Finns massor med sajter på nätet där man kan träffa folk men de första man får se är ett peddo som visar allt förutom ansikte så man har fått enorm skräck för såna sidor. Ställ frågor om du tycker texten var skit, är så otroligt mycke jag kan säga men blir för mycket bara. Allt jag vill i livet är att skaffa en pojkvän, bara känslan att få krama en kille är något jag drömmer om och det är mitt mål i livet, Vet inte ens vad jag vill åstadkomma med det här inlägget, men skriv gärna vad som helst tillbaka. Önskar att de gick att hitta någon att prata med på den här sidan men kontaktannonser är ju förbjudet såg jag precis 🙁 Du kan skicka ett privat meddelande eller bara svara på den här tråden så att alla kan se det 🙂 du bestämmer 🙂 Kom med råd eller frågor whatever vad du vill <3 Är ganska glad över all text jag fick ihop iiaf 😀 Brukar bara bli en mening på skolarbeten typ xD
Tack på förhand om någon ens läser detta 🙂 <3

Samma sak händer med mig just nu. Jag är 13 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

BenjaminMaximilano:

Samma sak händer med mig just nu. Jag är 13 

Jag har tyvär inga bra råd att komma med iaf 🙁 <3


   
SvaraCitera