jag är lättsam, rätt rolig och hjälpsam. jag är också envis, kan grubbla lite för mycket och ibland pessimistisk. är rätt pratglad också, beroende på humör. tror jag skulle kunna umgås med en sån person i lagom mängd, blir jobbigt när de negativa egenskaperna krockar för ofta.
kan se många av mina egenskaper hos mina kompisar också, på gott och ont. det känns tryggt.
Fasiken: får mig nästan att önska att jag var... en klon av dig
hahahah 
elverpigen: kan inte ni va varandras kloner samt bögar i min soffa, eller.
elverpigen: får man enssäga så? har blivit sämre på vad som är pk och inte
ja man får säga så fast det är en ganska ovanlig mening!
jag skulle nog tänka "yes äntligen en annan människa från min planet"
skulle ha väldigt roligt med mig själv. alla saker jag vill göra som andra säger nej till skulle jag få göra. vi skulle se skitcoola ut tillsammans också. blonde and blonder.
jag gillar mig själv så jag skulle antagligen känna en dragning mot den... det gör man väl egentligen alltid mot personer som liknar en själv, man dras till likar. våra goda sidor skulle smälta samman fantastiskt. våra dåliga sidor däremot kan uppställa problem. vi hade fått hålla oss ur vägen för varandra under dåliga perioder för att undvika obehag. jag hade kunnat säga mer egentligen. frågan är intressant
det skulle bli en lång och destruktiv fylla.
jag inbillar mig att jag ev skulle uppfatta mig som för platstagande och jobbig. när den fasen är förbi kanske vi skulle lbi skitbra kompisar.
Skulle va bff me mig själv haha. Men en mer modigare version av mig själv så skulle vi vara skit tajta. Har träffat en tjej som är skit lik mig bara mycket modigare men annars har vi samma humor, lika galna (hon är lite galnare) men vi har inte samma killsmak. Så de är bra så vi inte gillar samma kille. Men hon gillar också äldre killar (hon är 1 år äldre en mig btw) Men fattar inte hur hon kan va så framåt och har inge problem att skämma ut sig.. 😀
Skulle väl bara rycka på axlarna och låta fanskapet vara.
Skulle tycka den var kul i ett tag men vi skulle börja slåss tillslut 
Svårt, man har ju sina mindre kul sidor liksom...
Men vi skulle nog komma ganska bra överens och andra skulle nog garva åt vår störda humor vi skulle ha.
svårt o tänka sig imo
elverpigen: Hur skulle du uppfatta dig själv? Skulle du stå ut med dig själv? Bli bästa vän eller skulle det skära sig för ni är för lika? Varför/varför inte?
Jag skulle uppfatta "mig själv" som någorlunda arrogant och okänslig, med schysst stil.Ah jag är den perfekta vännen, skiter om det går 2år innan "jag" hör av mig igen, sen har han antagligen jävligt bra åsikter vad det gäller böcker, spel, saker överlag.Tror att i längden skulle vi nog ändras oavsett hur lika man är när man väl träffas, tror likhet uppmanar förändring, om inte för förändringens skull så antagligen för att; tror det hade blivit bra diskussioner snarare än att det skär sig och man kommer på nya saker och har olika syn på det. Är bra på förlåta så det är nog inga större problem om vi är lika på det sättet.
Jag skulle leta och hitta porten till det parallella universumet, sedan tvinga den andra mig tillbaks in där i dimensionen han kom ifrån.
Vet ej om jag hade pallat. Har en tendens att vara ganska sarkastisk, och aven om min dryga attityd mest ar pa skoj for mig vet jag att manga tycker att den ar jobbig.
Skulle nog daremot tycka om att umgas med mig sjalv om vi satt och drack te tillsammans och pratade om livet. Ar bra pa att vara serios och lyssnar garna pa andra. Ar aven snall och hjalpsam och hade kunnat vanda mig till mig sjalv om jag hade nagot problem, tror jag.
terrormat:
Vet ej om jag hade pallat. Har en tendens att vara ganska sarkastisk, och aven om min dryga attityd mest ar pa skoj for mig vet jag att manga tycker att den ar jobbig.Skulle nog daremot tycka om att umgas med mig sjalv om vi satt och drack te tillsammans och pratade om livet. Ar bra pa att vara serios och lyssnar garna pa andra. Ar aven snall och hjalpsam och hade kunnat vanda mig till mig sjalv om jag hade nagot problem, tror jag.
vi låter ganska lika.
