Raubtier:

Men du orkar skriva den två gånger? 🙁

Förlåt snygging 🙁

In ut sprut hej ett nytt liv

Det är svårt att välja enbart en, men en jag tycker väldigt mycket om, är "Han Ville Ha Dej Så Intensivt" av Bruno K. Öijer, men den skall man egentligen höra, inte läsa.
Han har spelat in den som en mp3-fil, och slammar, och det är jättefint.

"Han ville ha dej, så intensivt
Att han högg av sig alla fingrar
och slog ditt
telefonnummer med tungan

Nu hör han hela tiden
Ditt underbara
skratt"

If

If you can keep your head when all about you
Are losing theirs and blaming it on you;
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting,
Or, being lied about, don't deal in lies,
Or, being hated, don't give way to hating,
And yet don't look too good, nor talk too wise;

If you can dream - and not make dreams your master;
If you can think - and not make thoughts your aim;
If you can meet with triumph and disaster
And treat those two imposters just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to broken,
And stoop and build 'em up with wornout tools;

If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breath a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: "Hold on";

If you can talk with crowds and keep your virtue,
Or walk with kings - nor lose the common touch;
If neither foes nor loving friends can hurt you;
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds' worth of distance run -
Yours is the Earth and everything that's in it,
And - which is more - you'll be a Man my son!

*tar en dikt från svenska b*

till förruttnelsen av erik johan stagnelius

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.

Du där uppe, som skrev från tupac, sjukt bra är den. Och den stämmer in på samhäller och allt, cred!

"voldo"

Jag har inte hört särskilt många och de jag hört har inte berört mig.

min egen

Skit händer liven vänder.
Ger och tar men de finns fan inget kvar.
Livet är skit men de är för att man inte orkar gå en bit.

LIDs dikt till mej ofc ;
Som en drog du mig lockar
nära våra näsor mot varandra krockar

Nu du detta PM av mig får
Innan jag min hjärna till döds flår 😉

Tråden låst på grund av inaktivitet