Aviseringar
Rensa alla

Flytta hemifrån


Ämnesstartare

Jag är en tjej på 15 år som har det väldigt jobbigt hemma. Det är bråk hela tiden och har vart så i ungefär åtta år nu. Har blivit så sjukt trött på det här och orkar verkligen inte med det längre. Därför vill jag flytta hemifrån. Till en egen lägenhet och liksom starta ett nytt liv. Få börja om. Träffa nya människor och bestämma själv.
Något tips på hur jag skulle kunna övertyga mina föräldrar att det verkligen är det här jag behöver för att må bra?


   
Citera
Sonya

eftersom att du inte är myndig så kan du inte flytta hemifrån själv,du får prata med någon om det helt enkelt


   
SvaraCitera

spelar ingen roll om det är okej med dina föräldrar eller inte. problemet är att du inte är myndig än [no-no]


   
SvaraCitera

tycker du ska försöka lösa dina problem med familjen istället. Familjen är viktig vettu. Smit inte från problemet.


   
SvaraCitera

Om det enda ni gör hemma är att bråka verkar det konstigt om ni skulle kunna komma överens om något bra. I alla fall utan att ha löst en de av de problem som redan finns.


   
SvaraCitera
Melus

Prata med dina föräldrar om hur du upplever din situation hemma och se om det löser sig. Om det inte löser sig, och du inte orkar mer så kan du kontakta socialen.


   
SvaraCitera

Visst kan du flytta hemifrån, det gjorde min morsa i din ålder. Tänk dock på att dina föräldrar måste teckna alla viktiga kontrakt, så som exempelvis lägenhetskontrakt, och att du själv bara får ingå ett fåtal avtal på grund av din ålder.

Har du pratat med dina föräldrar om att flytta hemifrån? Hur har det gått då?


   
SvaraCitera

Sonya:

eftersom att du inte är myndig så kan du inte flytta hemifrån själv,du får prata med någon om det helt enkelt

getalife:

spelar ingen roll om det är okej med dina föräldrar eller inte. problemet är att du inte är myndig än [no-no]

Man får flytta hemifrån även om man är under 18. Dock måste föräldrarna skriva på kontraktet.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Cornucopia:

Har du pratat med dina föräldrar om att flytta hemifrån? Hur har det gått då?

Nej, inte än. Har dock tyvärr en känsla av att det inte kommer gå så bra. :/

Fingerprints:

tycker du ska försöka lösa dina problem med familjen istället. Familjen är viktig vettu. Smit inte från problemet.

Jag smiter inte från problemet. Jag har försökt prata med min mamma flera gånger och under hela den här tiden så har jag ansträngt mig som bara den för att det ska bli bättre. Men det är ingen annan som anstränger sig, så nu har jag fått nog!


   
SvaraCitera

MatildaDahlgren:

Jag smiter inte från problemet. Jag har försökt prata med min mamma flera gånger och under hela den här tiden så har jag ansträngt mig som bara den för att det ska bli bättre. Men det är ingen annan som anstränger sig, så nu har jag fått nog!

vad säger du när du pratar med dem då? Bråkandet kanske inte bara ligger på de andra?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Fingerprints:

vad säger du när du pratar med dem då? Bråkandet kanske inte bara ligger på de andra?

Jag säger att jag tycker att det är jobbigt att det är som det är och så. Det slutar alltid med bråk. Och hon har gjort det väldigt tydligt att hon inte är ett dugg intresserad av att ändra sitt beteende.
Men som sagt, jag har fått nog nu.


   
SvaraCitera

MatildaDahlgren:

Jag säger att jag tycker att det är jobbigt att det är som det är och så. Det slutar alltid med bråk. Och hon har gjort det väldigt tydligt att hon inte är ett dugg intresserad av att ändra sitt beteende.Men som sagt, jag har fått nog nu.

kände precis som du gjorde när jag var femton, till och med för ett år sedan, vilket är anledningen till att jag ens orkar skriva här. Insåg efter ett tag att problemet delvis låg hos mig själv och då blev det bättre.

Sen jag flyttade hemifrån bråkar de exempelvis inte lika mycket. Det betyder ju absolut inte att det på något sätt var endast mitt fel, men det var något som låg i kläm bara. Sen påstår jag inte att det måste vara samma för dig, men tycker ändå att du ska kunna se den möjligheten. önskar att jag kunde ha sett det när jag var femton för i dagsläget har jag en väldigt bra relation till i alla fall min mamma och jag hade nog behövt det när jag var femton


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Fingerprints:

kände precis som du gjorde när jag var femton, till och med för ett år sedan, vilket är anledningen till att jag ens orkar skriva här. Insåg efter ett tag att problemet delvis låg hos mig själv och då blev det bättre. Sen jag flyttade hemifrån bråkar de exempelvis inte lika mycket. Det betyder ju absolut inte att det på något sätt var endast mitt fel, men det var något som låg i kläm bara. Sen påstår jag inte att det måste vara samma för dig, men tycker ändå att du ska kunna se den möjligheten. önskar att jag kunde ha sett det när jag var femton för i dagsläget har jag en väldigt bra relation till i alla fall min mamma och jag hade nog behövt det när jag var femton

Grejen är ju att jag så otroligt länge har försökt att göra att vi inte ska bråka och att det blir bättre, men det har inte funkat. Det krävs ju två personer för att bråka, men det krävs också två personer för att göra det bättre. Det räcker ju liksom inte att en person försöker, medan den andra skiter fullständigt i att anstränga sig. Och sedan så tror jag att vår relation skulle bli så otroligt mycket bättre om jag flyttade.


   
SvaraCitera

MatildaDahlgren:

Grejen är ju att jag så otroligt länge har försökt att göra att vi inte ska bråka och att det blir bättre, men det har inte funkat. Det krävs ju två personer för att bråka, men det krävs också två personer för att göra det bättre. Det räcker ju liksom inte att en person försöker, medan den andra skiter fullständigt i att anstränga sig. Och sedan så tror jag att vår relation skulle bli så otroligt mycket bättre om jag flyttade.

tror tyvärr du kommer bli kvar för jag tvivlar starkt på att att dina föräldrar kommer vilja att du flyttar ut.

Du får helt enkelt försöka prata med dem ännu mera.

Skriv ett långt brev där du beskriver hur du känner, noga. Sedan är du borta i ett dygn, du kan ju skriva i brevet att du sover hos en vän eller något så de inte blir allt för onödiga. Så har de ett tag att smälta det du har skrivit. Du behöver ju på nått sätt få dem att reagera.

Och släpp det här med att försöka flytta.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Fingerprints:

tror tyvärr du kommer bli kvar för jag tvivlar starkt på att att dina föräldrar kommer vilja att du flyttar ut. Du får helt enkelt försöka prata med dem ännu mera.Skriv ett långt brev där du beskriver hur du känner, noga. Sedan är du borta i ett dygn, du kan ju skriva i brevet att du sover hos en vän eller något så de inte blir allt för onödiga. Så har de ett tag att smälta det du har skrivit. Du behöver ju på nått sätt få dem att reagera.Och släpp det här med att försöka flytta.

Det var ju en väldans bra idé! Det ska jag ta o pröva 🙂


   
SvaraCitera