Anonyyym:

e till så att dina föräldrar är delaktiga i ditt liv även fast du flyttar ihop med din kille. Det blir på ett annat sätt, men så är det, saker och ting förändras.

Jo jag försäker ju övertyga dem om att det kommer bli så, men de verkar inte tro på det...

Imwiththevampires:

Pappa håller också med mamma, men jag förstår inte varför de vill att jag ska flytta till ngt eget..? Jag har bott själv ett tag och det är inget som lockar mig igen... Vad tog du upp med din mamma..?

Min mamma tyckte något liknande, hon (och jag för den delen) har alltid tyckt att man ska flytta till något eget först, så att man vet att man klarar sig. Jag tror det är det dina föräldrar är rädda för också, att du inte ska kunna klara dig själv. Fast om du redan bott själv ett tag verkar ju det lite konstigt.

Läste i ett annat inlägg att de var rädda för att inte vara delaktiga, men så behöver det ju inte alls bli! Förklara för dem att de gärna får hjälpa till och vara med, även om det är du och din pojkvän som fattar själva besluten.
Vi bor nära min pojkväns föräldrar, och de är och har varit väldigt delaktiga även efter att vi flyttat ihop (även om jag kan tänka mig att de var det ännu mer tidigare). Vi åker gärna och tittar på möbler med hans mamma eller frågar dem om råd, och hans pappa är ofta här och hjälper oss sätta upp hyllor eller liknande.
Så förklara för dina föräldrar att de inte alls kommer bli uteslutna ur ditt liv bara för att du flytta till honom, och var noga med att även visa detta den första tiden så att de förstår!

Imwiththevampires:

Hur har det gått för er..? Vad var det som var positivt/negativ t med att flytta ihop i början/efter ett tag..?

Det har gått bra för oss. Vi har bott tillsammans sedan juli förra året, och det är skönt. Vi hade distansförhållande innan och det var väldigt jobbigt, nu är vi inte längre begränsade till korta helger.
Men det är klart, det negativa är väl att jag kommit så långt från min familj. Annars funkar det hur bra som helst.

Imwiththevampires:

Jo jag försäker ju övertyga dem om att det kommer bli så, men de verkar inte tro på det...

Men det är de faktiskt tvungna till. De får försöka ännu mer isf. Vad gör man inte för sina barn?

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Fast om du redan bott själv ett tag verkar ju det lite konstigt.

Det är väl det att jag bara har bott i studentkorridor med gemensamt kök, så de menar att jag inte haft en hel egen lägenhet (fast jag kan ju lova att det finns en hel del att göra om man har gemensamt kök). Sedan var det "bara" under två månader jag bodde själv så de anser väl att det inte var tillräckligt länge.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Så förklara för dina föräldrar att de inte alls kommer bli uteslutna ur ditt liv bara för att du flytta till honom, och var noga med att även visa detta den första tiden så att de förstår!

Jag försöker övertyga dem men de tror inte på mig, så det känns som att enda utvägen är att visa dem det under den första tiden, precis som du skrev.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Men det är klart, det negativa är väl att jag kommit så långt från min familj.

Det som är positivt är ju att vi båda två har familjer som bor lika långt ifrån oss, så på det sättet kommer det bli jämställt, och avståndet är inte jättelångt till våra familjer så det känns som att vi har alla förutsättningar att "ro detta i land" så att säga.

Anonyyym:

Men det är de faktiskt tvungna till. De får försöka ännu mer isf. Vad gör man inte för sina barn?

You're preaching to the preacher. ^^

"Särbo" - Sär_Bo höhöhö

Rejmond D Röjter:

"Särbo" - Sär_Bo höhöhö

Imwiththevampires:

min pojkvän inte hade ngt samboavtal med hans ex.

Spelar ingen roll om du har något avtal eller inte, sambolagen gäller ändå.

enhimmelskdrog:

så räknas du som inneboende

Nej. Det räcker att du bor hos någon merparten av tiden, då är ni sambo. Det behövs inga avtal, inga papper, ingenting. Du behöver inte ens vara skriven på "er" bostad.

Jag trodde också att man var tvungen att skriva på något avtal eller så, men så är det inte. Jag betalade en advokat en massa pengar för att få reda på exakt hur det ligger till.

Gryphon:

Jag trodde också att man var tvungen att skriva på något avtal eller så, men så är det inte. Jag betalade en advokat en massa pengar för att få reda på exakt hur det ligger till.

Jo jag vet att sambolagen gäller ändå men jag tror jag vill ha ett samboavtal med min pojkvän, så det är därför.

Imwiththevampires:

jag tror jag vill ha ett samboavtal med min pojkvän, så det är därför.

Vad menar du med ett samboavtal?

Gryphon:

Vad menar du med ett samboavtal?

Ett samboavtal är ett avtal där parterna, d v s samborna eller de blivande samborna, kommer överens om att sambolagens regler om bodelning inte skall gälla mellan dem och i stället anger de hur de vill att en bodelning mellan dem skall göras. Avtalet kan ange antingen att en bodelning inte skall ske eller att viss egendom inte skall ingå i bodelningen.

Källa: http://www.samboavtal.org/

Imwiththevampires:

kommer överens om att sambolagens regler om bodelning inte skall gälla mellan dem

Om lägenheten är till för er båda så ska ni nog göra ett avtal om att det faktiskt är hans lägenhet. Tänkte inte på att han skaffar en ny lägenhet som är avsedd för er båda. Sorry.

I mitt fall behövdes det inget, jag köpte inte lägenheten till mig och min sambo. Den är införskaffad innan vi blev sambo och räknas helt enkelt som enskild egendom eftersom den inte var menad för oss två från början.

Du ska ju också vara medveten om att förhållanden förändras när man flyttar ihop. Förändringen kan bli både positiv och negativ. Rollerna man har tillsammans förändras när man delar på disk, städning och ekonomi (även om ni inte har alla pengar gemensamt får ni en gemensam ekonomi i och med matinhandling osv) Även om du redan nu bor där 5 av 7 dagar i veckan, vilket jag också gjorde innan jag och min pojkvän flytta ihop, så kommer det ändå bli väldigt annorlunda när ni väl står där och verkligen bor tillsammans.
För mig och min sambo så ser jag bara att vår relation har blivit positivt förändrad av att vi flyttat ihop, men det skulle kunna ha gått åt motsatt håll. Men att ha ett så öppet, ärligt och bråkfritt förhållande som vi är sjukt ovanligt för sambos, tror jag. Så jag tror ändå du ska tänka igenom det hela många gånger och antagligen är det väl därför dina föräldrar är oroliga, för att ert förhållande kan braka samman.

De kanske ser faror som du i din förälskelse inte tar in, så jag tycker du ska lyssna på deras argument iaf.

framtidstron:

Så jag tror ändå du ska tänka igenom det hela många gånger och antagligen är det väl därför dina föräldrar är oroliga, för att ert förhållande kan braka samman.

Jag är ganska säker att deras oro inför flytten inte beror på att de är oroliga för att vi ska göra slut, utan utan att de är rädda för att inte få vara lika delaktiga i mitt liv.

framtidstron:

De kanske ser faror som du i din förälskelse inte tar in, så jag tycker du ska lyssna på deras argument iaf.

Jag lyssnar på deras argument och jag har funderat på detta LÄNGE. Jag har pratat med kompisar och diskuterat detta fram och tillbaka med både dem och min pojkvän. Det är ju klart att det kommer ändras när man flyttar ihop, men det blir ju vad man gör det till. Om båda jobbar för att övergången från särbos till sambos ska bli smidig är jag säker på att det löser sig.

Imwiththevampires:

Jag är ganska säker att deras oro inför flytten inte beror på att de är oroliga för att vi ska göra slut, utan utan att de är rädda för att inte få vara lika delaktiga i mitt liv.

Då är det ju så klart en annan situation.

Imwiththevampires:

Det är ju klart att det kommer ändras när man flyttar ihop, men det blir ju vad man gör det till. Om båda jobbar för att övergången från särbos till sambos ska bli smidig är jag säker på att det löser sig.

Jag skulle säga att kommunikationen är det viktigaste, det hänger ju så klart ihop med om båda jobbar på att det kommer gå bra. Om ni pratar förbi varandra och missförstår så kommer det gå åt helvete. Om ni redan nu har haft problem med att lösa problem bör ni nog inte flytta ihop. Om ni varit ihop ett år så borde ni ju stött på något hinder någon gång så du kan nog redan nu förutspå ganska bra hur det kommer gå.

Imwiththevampires:

Jag är ganska säker att deras oro inför flytten inte beror på att de är oroliga för att vi ska göra slut, utan utan att de är rädda för att inte få vara lika delaktiga i mitt liv.

Du ska göra saker för din egen skull. Vill du bo hemma hela livet? Gör det dig glad eller dina föräldrar glada? Om du vill bo där i hela ditt liv så ser jag inget fel med det, men om du inte vill det så förstår jag inte varför du ska försumma dina egna önskningar för deras skull. Det är DITT liv och antagligen får du bara ett. Gör det bästa av det.

Dina föräldrar får väl skaffa en sladdis eller en hund.