Aviseringar
Rensa alla

Födelsedag imorgon, ångest


Ämnesstartare

Jag fyller år imorgon. Jag blir 21 år gammal och jag känner mig som 18 när jag har en bra dag och som 16 alla andra dagar.

Jag är inte redo för att bli äldre. Jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte [sad]

Hur hanterar ni dödsångesten som kommer över er på födelsedagar? Jag vill inte bli vuxen, jag kan inte bli vuxen. Jag har inget jobb, jag vet inte ens om jag kan jobba i nuläget och jag är allmänt barnslig. Jag vill inte bli vuxen, buääää.

Vad ska jag göra? [cry]


   
Citera

Låtsas att du från och med nu fyller nedåt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

åsa säger:
JAG VILL INTE BLI ÄLDRE
EmeliKh säger:
ush ja.. det klart.. ålders nojja
EmeliKh säger:
jag hade det när ajg gyllde 20.. det var inte skoj. men det gör väl inget och bli äldre nu.. du har ju knullat, pluggat och knarkat i shanghai. du har redan levt jue

Jag har redan knullat, pluggat och knarkat. Kan lika gärna lägga mig ner och dö.


   
SvaraCitera

Grattis.

Tycker det är lite löjligt med åldrar egentligen. Säger ju absolut ingenting om dig själv. Bara ett sätt se hur man kommer närmre döden.
Men försök se det som ett bra tillfälle att få äta mycket snask. Tröstäta är bra grejer.


   
SvaraCitera

Förnekelse. När jag ser någon som är 19 tänker jag att den är stor/vuxen, nästan ovetande om att jag råkar vara lika gammal. Jag är nämligen inte vuxen över huvud taget. Jag låter helt enkelt bli att tänka på att jag är hela 19 år.


   
SvaraCitera

hej åsa
jag har ett halvår på mig att leva innan jag är 21. jag ligger efter dig i tidsplaneringen och jag har redan ångest över andra grejor.

ska vi starta en samtalsgrupp. stödterapi.


   
SvaraCitera

uppenbar:

Vad ska jag göra?

Vuxna är inte lika mogna som man tror. De är nog de du har kommit underfund med nu. hoppas man vänjer sig för jag känner typ samma sak.


   
SvaraCitera

Fyller också snart år. Orkar inte. Känner dock mig mest lite ensam över att ingen uppvaktar mig, utom min mamma, dårå. Känner med dig.


   
SvaraCitera

Fick liknande åldersnoja när jag fyllde 17 och lite när jag fyllde 20. Men det gick över.

Kan tillägga att jag inte känner mig särskilt vuxen heller.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Unexpected:

Förnekelse. När jag ser någon som är 19 tänker jag att den är stor/vuxen, nästan ovetande om att jag råkar vara lika gammal. Jag är nämligen inte vuxen över huvud taget. Jag låter helt enkelt bli att tänka på att jag är hela 19 år.

Smart plan. Ska försöka tänka så, det funkar kanske om man ägnar tillräckligt mycket tid åt att lura sig själv.

internet:

hej åsa
jag har ett halvår på mig att leva innan jag är 21. jag ligger efter dig i tidsplaneringen och jag har redan ångest över andra grejor.

ska vi starta en samtalsgrupp. stödterapi.

[sad] *Kramar en broder/syster i djupt samförstånd*


   
SvaraCitera

itch:

Känner dock mig mest lite ensam över att ingen uppvaktar mig

Jag skulle om jag kände dig, nu gör jag inte det, men det går att ordna.


   
SvaraCitera

uppenbar:

Jag vill inte bli vuxen, jag kan inte bli vuxen.

Alltså, vem har sagt att man måste bli vuxen så fort man blir 21?
Min mamma är 51 och hon beter sig som 30 år yngre ibland.

Det är inte det att jag inte förstår hur du känner, tänker likadant ibland, men försök tänk att åldern inte spelar någon roll. Som sagt, den är bara en siffra på ett papper och har egentligen ingen som helst betydelse (förutom då du typ ska åka buss och får betala dubbla priset [mad][n] )

Försök att njuta av födelsedagen imorn [smile]


   
SvaraCitera

men de e inte som att de kommer börja växa gråa hår den dagen du blir 21.


   
SvaraCitera

uppenbar:

Vad ska jag göra?

Liksom, lev som du vill leva

Ljug om din ålder


   
SvaraCitera

uppenbar:

Jag är inte redo för att bli äldre. Jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte

jag blir 19 om två månader och avlider[sad]

uppenbar:

Hur hanterar ni dödsångesten som kommer över er på födelsedagar? Jag

Alkohol[y]Annars umgås du med din pojkvän och sexar som 14 åriga kåta tonåringar[smile]


   
SvaraCitera