Jag tyckte det var väldigt viktigt när jag var 14 år, ja.

När jag var liten (eller mindre än jag är nu) tyckte jag att det var väldigt viktigt. Nu bryr jag mig inte såå mkt men om dom vill att jag ska låta bli att göra nåt dom har förbjudit är det bäst att dom har ett väldigt bra argument. Annars gör jag som jag vill iaf, mitt liv, mitt val

när jag var yngre, så tyckte jag det.
nur har de argument: "gör som vi säger eller så åker du ut!!"

bump

Så länge det inte verkar sjukligt absurt så brukar jag inte invända.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!​!!!!!!!!

men btw, man gör saken först sen säger man det till päronen...

ja fyfan
hatar föräldrar som inte kan förklara sej

Ja det stör mig. Mina föräldrar har aldrig något bra argument, men går aldrig med på det jag vill trots att jag har massa anledningar

ja, det finns ingenting jag avskyr mer än omotiverade regler och auktoritet för auktoritetens skull. ifrågasätter sönder mina föräldrar i sådana lägen och oftast slutar det med att jag har kunnat argumentera mig ur förbudet.

Har de inget bra argument så skiter jag fullständigt i det faktiskt. För då argumenterar jag mot "förbudet" eller whatever det är och lyckas slippa det.

no idea:

Tycker du det är viktigt att dina föräldrar har argument när de t.ex. förbjuder dig från att göra saker? Att om du frågar "varför?" ska de inte bara säga "därför" eller "för att jag inte tycker om det". Förutsatt att du kanske inte är myndig än.

Ja.

jag klarar av att skriva korrekta meningar, märker jag.

Mina föräldrar förbjuder inte mig någonting.

Mina föräldrar brukar komma med bra och logiska argument så I trust them, oftast.
Jag har dock inte varit den med det vildaste levernet under tonåren direkt, så mina föräldrar har aldrig behövt oroa sig för så mycket mer än på foderlucka-fronten ungefär (dvs. se till att jag får mat i mun).

Nu är jag myndig och får göra ihelsike vad jag vill, men gör inte saker bara för att.