Jag är alltså myndig men tydligen har mina föräldrar börjat bestämma när jag är och inte är sjuk. Har den senaste tiden fått ganska hög frånvaro i skolan eftersom att jag har varit sjuk så ofta, kan ha varit allt från magont till förkylning eller liknande. I morse gick jag på toa minst 5 ggr och var nära att kräkas typ 3 ggr (har svårt för att kräkas annars), mådde alltså inte alls bra. Men helt plötsligt kommer mamma och typ tvingar mig att resa mig upp och gå till skolan. Tänkte göra det först imorse men kunde inte för att jag mådde så dåligt så jag missade typ en lektion och sedan bestämde jag mig för att sjukanmäla mig hela dagen.
Jag vägrade för jag kunde inte ens resa mig upp från sängen så hon bestämmer sig för att ringa min mentor och en stund senare får jag ett sms om att jag ska träffa henne typ nästa vecka om just det här. Vet inte exakt vad de pratade om. Vet inte riktigt hur jag ska få henne att förstå, ni förstår kanske hur jobbigt det är att försöka övertyga någon att man mår dåligt när de inte ens tror på en.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till heller eftersom det inte ligger i mina händer hur, var och när jag ska bli sjuk. Jag vill veta vad ni tycker om det här, känns enligt mig helt sjukt att ens förälder ska behöva vara såhär. Detta speciellt med tanke på att jag är 18 och borde isf bestämma själv om jag klarar av att gå till skolan eller inte. Tacksam för svar !
alltså har hon någon anledning att oroa sig? typ fixar du skolan o så i övrigt?
reben:
alltså har hon någon anledning att oroa sig? typ fixar du skolan o så i övrigt?
Jarå, har ju liksom inga F (dock typ en, två E) men hon förväntar sig (ofc) högre betyg. Hon vill att skolan ska va det viktigaste för mig och typ A och B i alla ämnen eftersom "hon inte hade samma möjligheter" som jag då. 
Anonym001:
Jarå, har ju liksom inga F (dock typ en, två E) men hon förväntar sig (ofc) högre betyg. Hon vill att skolan ska va det viktigaste för mig och typ A och B i alla ämnen eftersom "hon inte hade samma möjligheter" som jag då.
jobbig situation och vet väl egentligen inte riktigt vad man kan göra då hon ju verkar bara ha en idé om hur saker ska vara. men ja, du är 18 och hon borde väl inte lägga sig i det. borde ju ha mer intresse av hur du mår isf :S
tkr du ska prata med din mentor och förklara för henne hur det ligger till helt enkelt, man kan inte rå för att man blir sjuk. din mentor kanske har större förståelse för detta än din mamma.
och snart är allt över, grattis till studenten osv :--)
Kanske kan tillägga att jag läser Natur, andra året och har tänkt att fortsätta mina studier och bli civilingenjör eller läkare. Känns bara som att de sätter ännu mer press på mig just pga det. Vet däremot inte vad som hade hänt om jag hade valt att bli frisör eller liknande, vad de hade tyckt då.
reben:
jobbig situation och vet väl egentligen inte riktigt vad man kan göra då hon ju verkar bara ha en idé om hur saker ska vara. men ja, du är 18 och hon borde väl inte lägga sig i det. borde ju ha mer intresse av hur du mår isf :Stkr du ska prata med din mentor och förklara för henne hur det ligger till helt enkelt, man kan inte rå för att man blir sjuk. din mentor kanske har större förståelse för detta än din mamma.
och snart är allt över, grattis till studenten osv :--)
Längtar så tills jag bara kan sticka ifrån allt det här ett tag efter gymnasiet, tack tack ! 😀
Har jobbat ett år nu efter skolan och jag längtar tillbaka som fan , nu äre bara jobba o jobba o jobba ._. .
Du är ju 18 så dina föräldrar har ju inte så mycket att säga till om egentligen. Prata med din mentor, hoppas att denne är förstående och kanske kan prata lite vett med dina föräldrar.
Har då själv föräldrar som tvingat mig till skolan med 40graders feber, när jag hostat så jag knappt kan andas, dagen efter jag brutit benet osv. Kan dock inte påstå jag har lidit någon nämnvärt av det(alla andra runt omkring mig har nog lidit mer hehe). Även om jag mått skit har jag själv tyckt det varit bättre. Vet ju inte hur dina föräldrar tänker men jag går själv natur och bara missa en dag så ligger man årtionden efter, har du mycket frånvaro kanske de blir oroliga att du hamnar för mycket efter?
Baacoon: Du är ju 18 så dina föräldrar har ju inte så mycket att säga till om egentligen.
Antager dock att de har en del att säga till om när man bor hemma.
Prata med dina föräldrar om det, fråga vad poängen med att tvinga dig till skolan är, säg att du tycker att det är ditt egna beslut om du vill vara hemma och att du uppenbarligen sköter skolan ändå.
Ditt liv du bestämmer, är du sjuk så stanna hemma oavsett vad hon säger. She has no power over you anymore!!
Baacoon:
Du är ju 18 så dina föräldrar har ju inte så mycket att säga till om egentligen. Prata med din mentor, hoppas att denne är förstående och kanske kan prata lite vett med dina föräldrar.Har då själv föräldrar som tvingat mig till skolan med 40graders feber, när jag hostat så jag knappt kan andas, dagen efter jag brutit benet osv. Kan dock inte påstå jag har lidit någon nämnvärt av det(alla andra runt omkring mig har nog lidit mer hehe). Även om jag mått skit har jag själv tyckt det varit bättre. Vet ju inte hur dina föräldrar tänker men jag går själv natur och bara missa en dag så ligger man årtionden efter, har du mycket frånvaro kanske de blir oroliga att du hamnar för mycket efter?
Brukar alltid ligga i sängen och göra mitt skolarbete just för att jag inte ska ligga efter så de kan vara "nöjda" med att jag kan vara hemma då jag känner mig sjuk. Men precis ska prata med mentorn och skolsköterskan och så får vi väl se vad de säger till henne, om hon nu accepterar det eller ej ...
Mymlans_Dotter:
Prata med dina föräldrar om det, fråga vad poängen med att tvinga dig till skolan är, säg att du tycker att det är ditt egna beslut om du vill vara hemma och att du uppenbarligen sköter skolan ändå.
Har sagt det flera gånger att om jag nu missar så mycket så borde jag ju ha typ max E i alla ämnen eller nåt. Verkar inte betyda ett enda skit för de.
adaq:
Ditt liv du bestämmer, är du sjuk så stanna hemma oavsett vad hon säger. She has no power over you anymore!!
Grejen är tho att hon säger att det är hon som bestämmer så länge jag bor under hennes tak och när jag sedan säger att jag vill flytta hemifrån blir hon alldeles till sig och säger att hon kommer sakna mig och sånt..
Anonym001:
Grejen är tho att hon säger att det är hon som bestämmer så länge jag bor under hennes tak och när jag sedan säger att jag vill flytta hemifrån blir hon alldeles till sig och säger att hon kommer sakna mig och sånt..
Säg att om du ska bo kvar så vill du bestäms över ditt eget liv... Om hon fortsätter så hotar du med att flytta
Anonym001:
Har sagt det flera gånger att om jag nu missar så mycket så borde jag ju ha typ max E i alla ämnen eller nåt. Verkar inte betyda ett enda skit för de.
På tala om andra saker relaterat till detta. Ibland när man blir sjuk är det väldigt spontant etc, men om det händer mycket kanske du bör kolla igenom dina vanor och rutiner lite? Äter du bra? Motionerar du? Sover du ordentligt? Hur mår du psykiskt? etc etc etc
adaq:
Säg att om du ska bo kvar så vill du bestäms över ditt eget liv... Om hon fortsätter så hotar du med att flytta
Vill man inte flytta hemifrån? ..på tala om hot. Har dock förståelse för om ts fortfarande går i skolan och inte kan flytta hemifrån ännu.. Men tyckte att det var ett knostigt ordval.
Saken är den att även om man är över 18 så har föräldrarna en del makt när man bor hemma. Eftersom att ts är juridiskt myndig får hn ta lån, resa, ingå i äktenskap etc utan samtycke från föräldrarna. Ts går i skolan vilket jag har för mig innebär att vårdnadshavaren har en skyldighet att försörja ts, men eftersom att det är vårdnadshavaren som äger/betalar för huset ts:s familj bor i så har vårdnadshavaren rätt att sätta upp rätt att sätta upp i princip vilka regler den vill (så länge de följer andra lagar etc). Mitt förslag till ts är därför att ni pratar igenom ordentligt hur det ska fungera där hemma, vem som bestämmer och tar ansvar för vad, etc, etc. Argumentera för din sak ts, håll en trevlig ton och försök att båda förklara hur du känner inför saker men glöm ej att lyssna på deras argument och åsikter.
