Jag och en vän satt och diskuterade hur Sverige var förr i tiden, jämförde Astrid Lindgrens berättelser med dagens samhälle. Var allting som hon skrev förr i tiden, eller är det bara en förfinad version av verkligheten? Det låter så vackert och magiskt, förr. Det är nästan så att man saknar det, trots att jag själv aldrig upplevt det.
Så vad tror ni, hur såg Sverige ut på 1950 talet och hade du kunnat leva där? Hur är det möjligt att sakna någonting som man aldrig varit med om själv? 
Jag instämmer inte. Astrid Lindgrens berättelser får 1950-talet att låta förfärligt.
1960 talet känns bättre
Astrid eller vad hon nu hette läser ju mycket. 
Bronsåldern hade jag helst levt i
Allting är ju relativt.
Skillnaden mellan 1950,60,70-talet kontra idag var att man hade kontinuerlig framtidstro eftersom allting blev bättre - Tillväxten varje år var enormt hög för Sverige och Europa under denna tid (Tills Oljekriserna under 1970-talet).
Därmed inte sagt att det var bättre. Kvinnor var till stor del fjättrade i hemmet, skattetrycket var högre på arbete och inflationen åt upp mycket av sparandet. Dessutom präglades politiken av ett kallt krig mellan två stormakter där ett världskrig skulle utspela sig i Europa och alla där skulle bli stoff om det kalla kriget väl blev varmt.
Hade velat veta hur det är att leva då, men alltså isåfall nån vecka. Men skulle inte vilja leva ett helt liv där
