Ni som har/ har haft ätstörningar. Hur började det? Hur tänkte ni i början? Jag är lite rädd för att jag är på väg att få någon ätstörning, eller så är det bara överdrift. Men jag skulle bli tacksam om ni berättade.
Tyckte/tycker jag är fet. Tänker typ ju mindre jag äter desto smalare blir jag. Mådde/mår illa och får ångest när jag ätit.
fråga: "Första tecken på ätstörningar?"
svar: man struntar i att äta nån gång (eller äter få ggr/dag) för att man tänker att det är lika bra att bli lite smalare ändå, VILKET ÄR HELT JÄVLA FEL SÅ SLUTA UPP MED ATT TRO DET
Det började en kväll jag hade ätit en del onyttiga saker. Jag satt på en stol och kollade ner på min mage. Tog tag i fettet, hatade det jag såg och bestämde mig för att sluta äta. Jag ville bli smal .. jag ville att nån skulle tycka jag var vacker. Jag hatade min kropp oerhört mycket. Jag kände mig jätteduktig när jag åt lite kalorier och när jag hade tränat. Det kändes som att jag gick ner i vikt för varje sekund jag var utan mat, och när jag väl åt kändes det som att jag gick upp flera kg direkt ..
Jag började med att räkna kalorier och förbjuda vissa maträtter/ingredienser/drycker som ost, vitt bröd, pasta, grädde och juice t.ex. Dessutom tyckte jag att jag var fet och började sträva efter att gå ner en massa i vikt och vägde mig om vartannat.
Hur gick era tankar? Tänkte ni att ni ville vara smalare än alla andra t.ex.? Var ni fixerade vid att väga er?
Fru Musica:
Hur gick era tankar? Tänkte ni att ni ville vara smalare än alla andra t.ex.? Var ni fixerade vid att väga er?
Jag tänkte att jag ville att folk skulle se mig, att de skulle stirra på mig och tänka: "Fyfan vad smal den tjejen är! Jag skulle fan vilja tvinga i henne 100 hamburgare!". Inte att de bara skulle kasta ett dött ögonkast på en, inte vilja vara "en i mängden".
Jag vägde mig så ofta jag kunde... När mina föräldrar tog bort vågen så började jag väga mig hos kompisar...
Jag har ingen aning hur man citrerar här men till Pieces of a star
Jag känner igen det betendet väldigt väl.. Jag har själv problem med sånt. Jag har själv varit väldigt överviktig och gått ner jag vet inte hur men jag har alltid haft problem med det.
Jag var aldrig besatt av att väga mig. Aldrig varit fixerad över en speciell vikt.
Hur började det? Det var väl en del fett på magen jag ville skulle försvinna, så jag började träna och blev besatt av det. Sen började jag äta mindre frukost, till följd på det drog jag senare ned på alla portioner...och på den vägen är det.
Och ja, jag tyckte att alla var smalare än mig. Det kan jag fortfarande tycka.
Oftast så förstår man själv inte vad som håller på att hända, så att du har tankar på att du kanske håller på att få en ätstörning är ju positivt.
Jag ÄR faktiskt tjock... Väger 90 (för mkt). Jag e 15 då är det för mycket... Är jag på väg emot typ anorexi med om jag gått ner 5 kg på 4 veckor igenom träning och ätit mindre och nt ätit godis?
Jag mår faktiskt illa oftast av att äta mat
fattar ni inte att det är fel sätt att få en snygg kropp på? man blir bara tjockare om man äter oregelbundet t.ex.
Jag har blivit smalare, synligt smalare, bältet sitter lösare...
Lillciccci:
Jag har själv problem med sånt. Jag har själv varit väldigt överviktig och gått ner
att sluta vara överviktig är inte en sjukdom.
Men hur man blir "normalviktig" kan vara en sjukdom
Tänker skylle allt, precis allt allt allt på min syster och ett för svagt barnasinne. Yes I did it like a coward.
