Tycker att du borde ta tag i ditt liv nu som det är.

Sovande:

Tycker att du borde ta tag i ditt liv nu som det är.

Sovande:

Tycker att du borde ta tag i ditt liv nu som det är.

Sovande:

Tycker att du borde ta tag i ditt liv nu som det är.

På vilket sätt menar du ta tag i?

Skärp dig.

inaktiverad:

På vilket sätt menar du ta tag i?

Jag sluta skolka skaffa betyg osv osv försök också att se i den mammas ögan hur du beter dig! sedan prata med henne! inta hota bråka prata

Sovande:

Jag sluta skolka skaffa betyg osv osv försök också att se i den mammas ögan hur du beter dig! sedan prata med henne! inta hota bråka prata

Hon kan dra åt helvete jag vill inte ha något med henne att göra. varför tror alla att det är så jävla lätt? Jag vill inte låta självömkande, så sorry ifall jag råkar göra det.

inaktiverad:

Sen så är det så att jag är rökare, jag super rätt hårt, har börjat skolka och testat lite droger. När hon fick reda på det hotade hon med att jag skulle få flytta till farsan igen och det vill jag verkligen inte.

Du vill inte flytta till nån som du blivit som? Hmm.. vet du verkligen vad du vill?

inaktiverad:

Känner mig helt lost.

Tror du att en fosterfamilj är lösningen på dina problem? Är det de trasiga familje-relationerna som gör att du skolkar och festar lite för mycket?

Har du försökt att bättre dig angående skolan och kanske tagga ner med spirten? Du har säkert fått det rådet innan. Men jag antar (baserat på din ålder) att du ska börja gymnasiet nu. Se det som en nystart och testa en termin. För innerst inne tror jag att din mamma bryr sig om dig och älskar dig, men du kanske gör det svårt för henne. Hon kanske inte vet hur hon ska hantera det och använder ilska istället och det blir till en negativ spiral.

Min kompis var i samma sitution som du. Hon skolkade, rökte som en skorsten och bråkade konstant med sin mamma. Men sen inför nian bestämde hon sig för att ta tag i sitt liv och visst tog det ett tag, men hon klarade det.

Känns det som det inte funkar kan du ju alltid snacka med en kuratur på skolan eller ungdomsmottagningen. Tror att du får mycket bättre hjälp där än på ett nätforum, som alltid går OT och inte egentligen bryr sig. De vet säkert vad som gäller angående fosterfamiljer och kan nog hjälpa dig vidare.

Hoppas det löser sig för dig.

inaktiverad:

Hon kan dra åt helvete jag vill inte ha något med henne att göra. varför tror alla att det är så jävla lätt? Jag vill inte låta självömkande, så sorry ifall jag råkar göra det.

Så du tycker att alla fel som du har i den familjen du är i är hennes fel och att allt kommer bli bättre bara för stt du kommer till en fosterfamilj?

Varför är alla så negativa för?
Jag tycker du ska byta miljö och flytta till en fosterfamilj. Bråkar man bara med föräldrarna så förstörs allt. Hemmet ska vara bra.

Allt blev så himla mycket bättre nu när jag bor ensam. Man mår dåligt av en massa tjat och bråk.

inaktiverad:

Sen så är det så att jag är rökare, jag super rätt hårt, har börjat skolka och testat lite droger.

Lyckat...

inaktiverad:

, eller någonm som har ett tips om vad jag ska göra?

du kan flytta hem till mig. jag ha alkholpolicy hemma hos mig

En i min förra klass, den enda jag egentligen kände, hade bott i 11 fosterhem på bara några år. Ingen kärlek, ingenting. Hon fick som grädden på moset äta flera dagar gamla matrester och förvisades till ett källarutrymme och en madrass i flera av dessa hem. De flesta fosterhems-"föräldrar" gör det inte av omtanke, utan för att de får en fet check av soc varje månad. Som en extra lön alltså. Med några undantag naturligtvis, NU bor hon på ett ställe där hon åtminstonde är välkommen.
Hade jag varit soc-tant hade jag bitch-slapat dessa människor, för de förstör förtroendet för apparaten i sig.