fy fan
för att försöka öppna sig för någon annan
när allting man säger bara ses som ett skämt
fy fan för den skammen, de där ilsket röda kinderna och den där darrande läppen

jag bara fumlar och stammar och försöker att förklara
försöker desperat att finna orden innan du tröttnar
du nöjer dig inte
vill du inte förstå?

fy fan för alla er själviska ignoranta jävlar som tror att er verklighet är det enda rätta
ni som hånler, med handen för eller inte, varje gång man visar sig svag

ni som är så jävla rädda
ni som bara tror att man provocerar, att man är på låtsas
ni som inte kan tänka outside the box ni som aldrig vaknar kallsvettig kl 04:35 en söndagsmorgon i ångest
ni som säger att ni förstår, och vänder ryggen till

ni som vill ha min själ men inte klarar av min sorg
ni som tror att man kan stänga på och av ett jävla sinnestillstånd

fy fan för er