tyvärr så måste man oftast gå väldigt långt för att bli tagen på allvar ja. i alla fall om dom ska komma med någon effektiv hjälp

så kan de ju inte säga, gå dit igen och be dina föräldrar/skolkurator att prata med dem.

o N d:

Testa, ring till dom och berätta hur du mår och att det verkligen är akut.

jag får göra det och hoppas på att dom verkligen lyssnar på mig.

isola:

så kan de ju inte säga, gå dit igen och be dina föräldrar/skolkurator att prata med dem.

min syster lider av deprition och ändå så fick hon ingen hjälp av bup förns efter ett år. bara för att våran mamma var på dom som in i hellvette men jag har inte ett år på mig. för det lilla hoppet som ändå fortfarande finns kvar nu, kommer ha försvunnit för länge sen då.

eraksuf:

min syster lider av deprition och ändå så fick hon ingen hjälp av bup förns efter ett år.

Sådant ska man inte acceptera, kontakta dem igen och ge inte upp.

eraksuf:

deras svar blev att jag inte är ett allvarligt fall förmodligen för att jag faktiskt aldrig försökt ta livet av mig.

Driver du?!

o N d:

Herregud, såna ska inte jobba med människor alls.

Macktorsken:

Gå till BUP igen och slå näven i bordet och kräv att du måste få tid där.

isola:

Sådant ska man inte acceptera, kontakta dem igen och ge inte upp.

jag ska fortsätta försöka med bup men oxå försöka med spången. men en sak jag inte förstår är att dom nästan uppmanar att man ska försöka ta livet av sig för man får ju ingen hjälp annars. man säger inte till en person som vill dö att man inte är ett allvarligt fall och att man ska höra av sig om det blir akut. men vart går gränsen då?

Bup, dom gamla hjälpsamma sakerna..Dom skrev ut sömntabletter till mej för att jag inte ville sova, pga att ** tafsade på mej på nätterna. Det var vänligt, ytterst hjälpsamt mot problemet.
Kuratorn frågade om jag hade någon pojkvän, jag svarade att jag inte ville ha någon pojkvän, då sa hon "Ska du bli en gammal nucka?"
Hon tyckte oxå att jag borde ändra min klädstil till något snyggare. Det är trevligt med en trygg klippa att kunna luta sig mot, väldigt förtroendeingivande, fick verkligen lust att lätta mitt hjärta, not.
Det var en kedjerökande dam i 60 års åldern, med solariehud och skurpmoppsgrått hår.
Hon sa att vi skulle ha "social träning"Sedan åkte vi på stan, och hon köpte kläder åt sig själv och pratade med folk hon kände igen. Fick även hjälpa till att välja ut en babyoverall åt hennes barnbarn.

eraksuf:

förstår är att dom nästan uppmanar att man ska försöka ta livet av sig för man får ju ingen hjälp annars. man säger inte till en person som vill dö att man inte är ett allvarligt fall och att man ska höra av sig om det blir akut. men vart går gränsen då?

Så får de inte bete sig, du och din mamma måste få dem att förstå det. Men i värsta fall så får ni väl söka bup i annan kommun.

Blackhole:

Dom skrev ut sömntabletter till mej för att jag inte ville sova, pga att ** tafsade på mej på nätterna.

Sa du att det var därför?

isola:

Sa du att det var därför?

Nej, men jag blev ju tvingad att äta dom.

Blackhole:

Nej, men jag blev ju tvingad att äta dom.

Ingen stoppade dem väl i munnen på dig? Om du sagt varför du inte ville sova så hade du med all säkerhet inte fått piller då de då fattat att det inte var någon sömnstörning som var problemet.

isola:

Ingen stoppade dem väl i munnen på dig?

Jo, lr så ville de titta på när jag tog dem.

Blackhole:

Jo, lr så ville de titta på när jag tog dem.

Folket du bodde hos alltså? Det borde du ha berättat för bup + varför du inte ville sova. Fast svårt att prata om kanske, men det är ju det enda sättet.

sitter i skolan nu och överväger om jag ska skada mig själv så allvarligt att jag måste åka till sjukhuset. att det är mitt desperata rop på hjälp

sitter i skolan och överväger om jag ska skada mig själv så allvarligt att jag måste åka till sjukhuset, som ett desperat rop på hjälp. men vad är bäst? att hoppa ut från fönstret eller skära för djupt? problemet är att jag går på en sån stor skola och alla kommer tro att jag bara är ute efter uppmärksamhet vilket jag inte är även fast det kan verka som det...