Hello!
Jag har sådan sjuk beslutsångest att det är galet.
Det är så att jag varit tillsammans med en kille i 3 år, vi känner verkligen varandra utan och innan och har gått igenom mycket tillsammans. Vi blev tillsammans när vi gick i 8an (jag går nu i 2an på gymnasiet) och därför har vi liksom haft de första fyllorna tillsammans, och typ 70% av mina vänner är även hans vänner, bland dessa mina 2 allra bästa vänner (men han kände dem före mig), vi känner även varandras familjer väldigt bra.
Han är en fin kille som aldrig skulle vara otrogen och som jag verkligen litar på, men jag har under det senaste halvåret funderat på om jag verkligen vill vara med honom hela livet. Jag vet att många tycker att bara tvekan på det borde betyda att jag ska göra slut, men det är som sagt inga direkta fel på honom och vi har det bra. Han har en fin personlighet och är otroligt omtyckt av många. Han är rolig, snäll och blir aldrig arg. Det är bara det att det känns som att det alltid är jag som skriver fina sms till honom, kommer hem till honom mycket oftare än han kommer till mig, bara jag som tar initiativ till att göra saker bara han och jag utan kompisar t ex gå på bio (vi har gjort det EN gång bara han och jag på 3 år, men kanske 10-20 gånger tillsammans med andra kompisar). Jag försöker göra honom glad med spontana "presenter" (behöver absolut inte vara dyra grejer utan mer typ att jag kommer hem till honom med hans favoritgodis när han är sjuk osv).
Allt detta är grejer som jag vet att han uppskattar, men ändå får jag inget liknande tillbaka av honom. Vid t ex årsdagar har jag visat att jag är besviken då jag inte fått någon direkt uppvaktning, så han vet ju att jag egentligen skulle vilja ha lite mer av honom... Jag har känslor för honom, verkligen, och riktigt starka är de, men det känns som att jag bara ger och ger men aldrig får något tillbaka. Jag vet inte riktigt heller hur han skulle reagera om jag gjorde slut, om jag verkligen betyder lika mycket för honom som han gör för mig. Han bryr sig liksom knappt om jag drar på fest utan honom eller om vi inte har träffats på 2 veckor, jag känner att han tar vårt förhållande och mig för givet och även fastän jag försökt med att inte vara jobbig och påpeka och se om det kommer, påpeka så att han förstår och väntat, så har det aldrig blivit någon ändring och han är som han är och ser väl på förhållanden på sitt sätt det är inget jag kan förändra, men jag vet inte vad jag ska göra?! Behöver verkligen tips och råd! Kan liksom inte prata med mina närmsta om detta då det också är hans närmsta....
prata med honom, om han inte lyssnar så gör slut. Om du gör slut helt plötsligt utan att ha diskuterat saken med honom så kommer du ångra dig för det är inte många som får chansen till så långa förhållanden i tidig ålder.
KOMMUNIKATION
KOMMUNIKATION
KOMMUNIKATION
KOMMUNIKATION
Gör slut, bara hitta en ny!
om du gillar förhållandet mer än du ogillar det ska du inte avsluta det. tycker att det är rätt självklart. om du sen är ute efter saker som han inte kan erbjuda så kan jag avslöja att det kommer du alltid vara, om du försöker få allt du vill ha i en och samma person. det blir som bäst en kompromiss. lär dig uppskatta personer för vad de är, i stället för att kräva att de ska vara något de inte är.
materiell kärlek
Det finns ju absolut ingenting som säger att ni måste vara tillsammans hela livet bara för att ni inte gör slut nu, om du förstår vad jag menar. Har du pratat med honom om att du känner dig lite ouppskattad? Kommunikation är verkligen på alla sätt A och O och det kanske inte är rättvist mot honom om du gör slut utan att han fått förklara sig eller ge sig själv en chans att försöka göra det bättre för dig.
Vissa människor har lättare för vissa grejer. För dig kanske det är naturligt att göra gulliga grejer, för honom är det inte naturligt attgöra gulliga grejer, det kanske inte ritkigt finns i hans huvud. Har du pratat med honom om att det känns som att du bara ger och ger?
Jag vet tex att min partner har mycket lättare än jag för att säga fina grejer, jag har svårt att prata öht och det är ju något som KAN upplevas som att han gillar mig mer än jag gillar honom, om du förstår hur jag menar.
Jag tror ni behöver prata lite om det. Vad känns bra i förhållandet? Vad kan du/han göra för att den andra ska må bra/bättre? Är ni tillsammans av vana eller för att ni är KÄRA? Är förhållandet övervägande bra eller övervägande dåligt? tänk igenom grejer och ha en öppen dialog med din partner. Kanske får du acceptera att det inte ligger i hans natur att ge spontana kärleksgåvor. Ge för att du gillar att ge, inte för att du hoppas på att få.
