Gud, människans ursprung, utomjordingar, liv i övriga universum och... spekulera fritt
Om vi lämnar Gud utanför diskussionen och ser lite mer sakligt på ämnet.
Jag tror att liv på andra planeter, utanför vårt solsystem, är förhållandevis vanligt. Livet på jorden verkar ha uppstått nästan direkt, inom några hundra miljoner år. På planeter i stabila banor inom den beboeliga zonen, runt stjärnor av K-, G- och F-klass (M är för svaga så planeterna behöver vara för nära för att få tillräckligt med värme/ljus; A och över har för mycket av utstrålningen i UV och har för kort livslängd, under en miljard år, för att komplext liv ska hinna utvecklas), tror jag att mer komplext liv kan finnas på många håll, om systemen funnits i några miljarder år.
Men intelligent liv, med människor som måttstock, tror jag är ohyggligt sällsynt. Under en halv miljard år av stora, komplexa djur på jorden, har intelligens på maskinbyggarnivå bara uppstått en enda gång. Intelligens på vår nivå är ingen uppenbart nödvändig överlevnadsegenskap, utan verkar mest ha uppstått genom ett slumpartat, självförstärkande stickspår några hundratusentals år bakåt. Vi hade lika gärna kunnat vara en chimpanslik apa, utan särskilt framstående kognitiva förmågor.
Miljöerna på främmande planeter kan vara radikalt annorlunda mot vad jorden har att erbjuda, men evolutionens mekanismer kommer att vara samma, så det är inte orimligt att anta att hög, komplex intelligens är lika "onödig" där som här.
Så, jag tror att människolikt, intelligent liv är väldigt, väldigt sällsynt. Lägg till att vår förmåga att bygga farkoster som lämnar vår atmosfär uppstod under nu levande människors livstid. Det är en väldigt kort tidsperiod, sett till hur länge liv funnits på jorden. Låt oss anta att en avancerad civilisation uppstod på en planet 100 ljusår bort från oss, och att den existerade i 200 000 år (helt orimligt länge, men...). Fantastiskt! Eller inte, för den kanske blomstrade samtidigt som de första fyrfota djuren började sprida sig på land här på jorden. Liv i universum, och hur långt bort livet kan finnas, är inte bara en fråga om avstånd/plats, utan också om tid. Om 1-2 miljarder år är troligtvis jorden en död planet, eller som bäst "befolkad" av mikroskopiskt liv. Makroskopiskt liv på jorden kunde alltså upptäckas under kanske två miljarder år, av de 9-10 miljarder år som jorden kommer att existera. Min gissning är att den mänskliga civilisationen kommer att finnas i ett fåtal tiotusentals år, varav några tiotusen redan har förflutit. Ett mycket kort fönster mot universum, och ett mycket kort fönster för universum mot oss.
Det tyngst vägande argumentet mot att jorden besöks av varelser från främmande världar är avstånden. Ljusets hastighet ÄR en absolut gräns för hur snabbt information kan färdas, och fysiska föremål som rymdskepp är ännu mer begränsade eftersom energimängderna som krävs för hastigheter nära ljusets är i klass med att omvandla en måne till energi. Fullständigt orimligt. Då återstår robotfarkoster och "generationsskepp". Robotfarkoster kan tänkas, men då är det inga "varelser", dvs levande organismer, längre. Generationsskepp, tja, men väldigt mycket jobb och lång väntan för att smyga runt i glesbygd och färdas med konstiga ljus över himlen.
Jag säger som Dr Dengroth: "Jag är skeptisk!".
Första tråden från mig på UNGDOMAR.SE - och det lär inte bli den sista.
Om vi lämnar Gud utanför diskussionen och ser lite mer sakligt på ämnet.
Jag tror att liv på andra planeter, utanför vårt solsystem, är förhållandevis vanligt. Livet på jorden verkar ha uppstått nästan direkt, inom några hundra miljoner år. På planeter i stabila banor inom den beboeliga zonen, runt stjärnor av K-, G- och F-klass (M är för svaga så planeterna behöver vara för nära för att få tillräckligt med värme/ljus; A och över har för mycket av utstrålningen i UV och har för kort livslängd, under en miljard år, för att komplext liv ska hinna utvecklas), tror jag att mer komplext liv kan finnas på många håll, om systemen funnits i några miljarder år.
Men intelligent liv, med människor som måttstock, tror jag är ohyggligt sällsynt. Under en halv miljard år av stora, komplexa djur på jorden, har intelligens på maskinbyggarnivå bara uppstått en enda gång. Intelligens på vår nivå är ingen uppenbart nödvändig överlevnadsegenskap, utan verkar mest ha uppstått genom ett slumpartat, självförstärkande stickspår några hundratusentals år bakåt. Vi hade lika gärna kunnat vara en chimpanslik apa, utan särskilt framstående kognitiva förmågor.
Miljöerna på främmande planeter kan vara radikalt annorlunda mot vad jorden har att erbjuda, men evolutionens mekanismer kommer att vara samma, så det är inte orimligt att anta att hög, komplex intelligens är lika "onödig" där som här.
Så, jag tror att människolikt, intelligent liv är väldigt, väldigt sällsynt. Lägg till att vår förmåga att bygga farkoster som lämnar vår atmosfär uppstod under nu levande människors livstid. Det är en väldigt kort tidsperiod, sett till hur länge liv funnits på jorden. Låt oss anta att en avancerad civilisation uppstod på en planet 100 ljusår bort från oss, och att den existerade i 200 000 år (helt orimligt länge, men...). Fantastiskt! Eller inte, för den kanske blomstrade samtidigt som de första fyrfota djuren började sprida sig på land här på jorden. Liv i universum, och hur långt bort livet kan finnas, är inte bara en fråga om avstånd/plats, utan också om tid. Om 1-2 miljarder år är troligtvis jorden en död planet, eller som bäst "befolkad" av mikroskopiskt liv. Makroskopiskt liv på jorden kunde alltså upptäckas under kanske två miljarder år, av de 9-10 miljarder år som jorden kommer att existera. Min gissning är att den mänskliga civilisationen kommer att finnas i ett fåtal tiotusentals år, varav några tiotusen redan har förflutit. Ett mycket kort fönster mot universum, och ett mycket kort fönster för universum mot oss.
Det tyngst vägande argumentet mot att jorden besöks av varelser från främmande världar är avstånden. Ljusets hastighet ÄR en absolut gräns för hur snabbt information kan färdas, och fysiska föremål som rymdskepp är ännu mer begränsade eftersom energimängderna som krävs för hastigheter nära ljusets är i klass med att omvandla en måne till energi. Fullständigt orimligt. Då återstår robotfarkoster och "generationsskepp". Robotfarkoster kan tänkas, men då är det inga "varelser", dvs levande organismer, längre. Generationsskepp, tja, men väldigt mycket jobb och lång väntan för att smyga runt i glesbygd och färdas med konstiga ljus över himlen.
Jag säger som Dr Dengroth: "Jag är skeptisk!".
Första tråden från mig på UNGDOMAR.SE - och det lär inte bli den sista.
