The ironer - Pablo Picasso
Jag tycker om hur han liksom överdriver alla former så att konturerna blir levande. Jag gillar just den posen mycket, tycker den känns både stark och vek. Vinkeln som axeln bildar samt hakan är starka och kontrasterar mot den ömtåliga, blottade halsen och det mjukt uppsatta håret och personen i fråga inte är pompös någonstans. Det sårbara i hennes pose antyder att betraktaren är älskad, eller ej upptäckt. Jag gillat också att det finns en rörelse nedåt i bilden, i det att hon placerar tryck på strykjärnet. Det är vackert med kalla, dämpade färger som framhäver att ljuset är klart och gult.
Vad tycker ni?
livmödrar är det coolaste jag vet.
Vacker tråd
Groza-omslaget utav Mgla. Polsk perfektion.
Jag gjorde det här konstverket idag
Upptäckte Remedios Varo i dag, helt fantastiskt: