Jo, så här ligger det till:
Jag träffade en underbar kille för lite mer än 2 månader sedan.
Vi bor inte i samma stad men har inte direkt långt ifrån varandra.
Vi började med att dejta varandra i en månad och sedan beslöt vi oss för att officiellt bli ett par.
Under denna tiden har det gått väldigt bra, är riktigt kär i killen och jag vet att han är riktigt kär i mig.
Du till mitt problem:
Jag är mycket för att prata om känslor och hur man känner .osv.
Och han är inte den typen som gör det, han tycker det är jobbigt då han ofta går runt och filosoferar vidare på känslor (kan vara negativt och positivt såklart). Men iallafall, pratade med honom igår och han säger då att han är jätte kär i mig men han är förvirrad av att hans känslor inte har utvecklats något under den tiden vi har spenderat med varandra.
Som jag skrev innan så har vi varit tillsammans i knappt 1 månad och jag förväntar mig inte alls att man ska älska varandra och sådant efter en sådan kort tid.
Jag har pratat med några kompisar om detta och dom tycker han skapar ett onödigt problem då känslor utvecklas olika för olika personer i sådana här relationer (det sa jag till honom också när vi pratade om det). För min del är jag grymt kär i honom , mina känslor har inte heller direkt utvecklats från det och jag ser inget "problem" i det. Det får ta den tid det tar.
det som räknas är att man är kära i varandra och att man vill vara med varandra (som han också poängterar när vi pratar, att han vill vara med mig, kan se en framtid med mig .osv.).
Men hur ska jag hantera hans problem med att han är förvirrad eftersom han tycker det är "konstigt" att hans känslor inte har utvecklats? (För enligt mig är det normalt att det tar ett tag innan man får såpass starka känslor för varandra).
För när vi umgås så är det jätte bra, har det jätte mysigt, har kul tillsammans och allt det där. Inga svårigheter eller problem alls.
Så vad tycker ni jag ska göra?