Tänkte först börja med att jag vill ha seriösa svar och råd hur jag ska göra, så inga FB fasoner eller onödiga svar/kommentarer, tack.
Jo, så här ligger det till:
Jag träffade en underbar kille för lite mer än 2 månader sedan.
Vi bor inte i samma stad men har inte direkt långt ifrån varandra.
Vi började med att dejta varandra i en månad och sedan beslöt vi oss för att officiellt bli ett par.
Under denna tiden har det gått väldigt bra, är riktigt kär i killen och jag vet att han är riktigt kär i mig.
Du till mitt problem:
Jag är mycket för att prata om känslor och hur man känner .osv.
Och han är inte den typen som gör det, han tycker det är jobbigt då han ofta går runt och filosoferar vidare på känslor (kan vara negativt och positivt såklart). Men iallafall, pratade med honom igår och han säger då att han är jätte kär i mig men han är förvirrad av att hans känslor inte har utvecklats något under den tiden vi har spenderat med varandra.
Som jag skrev innan så har vi varit tillsammans i knappt 1 månad och jag förväntar mig inte alls att man ska älska varandra och sådant efter en sådan kort tid.
Jag har pratat med några kompisar om detta och dom tycker han skapar ett onödigt problem då känslor utvecklas olika för olika personer i sådana här relationer (det sa jag till honom också när vi pratade om det). För min del är jag grymt kär i honom , mina känslor har inte heller direkt utvecklats från det och jag ser inget "problem" i det. Det får ta den tid det tar.
det som räknas är att man är kära i varandra och att man vill vara med varandra (som han också poängterar när vi pratar, att han vill vara med mig, kan se en framtid med mig .osv.).
Men hur ska jag hantera hans problem med att han är förvirrad eftersom han tycker det är "konstigt" att hans känslor inte har utvecklats? (För enligt mig är det normalt att det tar ett tag innan man får såpass starka känslor för varandra).
För när vi umgås så är det jätte bra, har det jätte mysigt, har kul tillsammans och allt det där. Inga svårigheter eller problem alls.
Så vad tycker ni jag ska göra?
Jag fattar inte vad problemet är. Han verkar konstig.
Va? Det är inte ens något problem för dig. Du behöver inte hantera någonting. Kör på bara, han kommer väl på bättre tankar snart.
emery:
Jag fattar inte vad problemet är. Han verkar konstig.
Jag tycker också allt detta verkar helt knas.
För i mina ögon så är det inget problem.
Om man lyckas bli kär i någon brukar det oftast övergå till starkare känslor efter en period.
Dock gör han felet i att referera hur han känt för sina andra flickvänner och hur lång tid det har gått med utveckling av känslor.
Och jämnföra sådant fungerar inte då känslor är olika för olika personer.
Känner mig jävligt kluven måste jag säga.
det där reder sig ska du se. och det är inget du kan hjälpa på traven
Sephora:
Och jämnföra sådant fungerar inte då känslor är olika för olika personer.
Men eller hur, det borde ju han också fatta.
Oväntad:
Va? Det är inte ens något problem för dig. Du behöver inte hantera någonting. Kör på bara, han kommer väl på bättre tankar snart.
Om vi ska prata om vad han säger så blir det på ett sätt ett problem för mig då jag får ångest och tror att det kommer gå åt helvete med vårat förhållande (som jag absolut inte vill då jag för första gången på länge känner mig uppskattad .osv.).
Jag hoppas att han gör det, för om man ska se på saken rent objektivt så förstår jag inte att han kan anse det som ett "problem".
Känslor blir starkare ju längre tiden går.
Inte sant?
emery:
Men eller hur, det borde ju han också fatta.
Jo, man tycker det.
Så vitt jag vet har han heller inte haft några positiva erfarenheter med kärleksrelationer och det kan också sätta käppar i hjulet.
OF 5:
det där reder sig ska du se. och det är inget du kan hjälpa på traven
Det vet jag, känner mig bara jäkligt kluven i hur jag ska betée mig, om jag ska betée mig normalt eller om jag ska låta honom vara ifred.
Tycker nästan att det är du som är problemet.
Det finns inget problem, det har gått en månad, ni trivs bra ihop..
men så vill du tala känslor, samtidigt som du är medveten om att det är så olika, och att det ännu gått så kort tid.
Eller misstolkar jag "Jag är mycket för att prata om känslor och hur man känner .osv"?
Det är inte konstigt att vara osäker på sina känslor, på det vis du beskriver att han är.. Låt bli att uppmärksamma "problemet" i fortsättningen, så slutar han förhoppningsvis att fokusera på det och bara Är med dig.
Sephora:
Känslor blir starkare ju längre tiden går.
Inte sant?
Nej, hur tänker du nu?
Känslor kan gå åt vilket håll som helst.
Sephora:
Känslor blir starkare ju längre tiden går.
Inte sant?
Ofta så är det ju så, och bara för att dom inte har blivit starkare än så är det ju ingenting som säger att det kommer vända. Du får göra klart för honom att du inte ser det som något problem i alla fall, och att ni borde försöka ändå. ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
shajjn:
Det finns inget problem, det har gått en månad, ni trivs bra ihop..
men så vill du tala känslor, samtidigt som du är medveten om att det är så olika, och att det ännu gått så kort tid.
Att prata känslor menar jag med att bara rent verbalt kunna uttrycka sig i hur man känner för saker.
Jag menade inte att jag vill hela tiden prata om hur vi känner för varandra, för sådan är jag inte, jag tar det mesta som det kommer.
Oväntad:
Ofta så är det ju så, och bara för att dom inte har blivit starkare än så är det ju ingenting som säger att det kommer vända. Du får göra klart för honom att du inte ser det som något problem i alla fall, och att ni borde försöka ändå.
Han säger att han vill vara med mig, vill ha ett förhållande med mig .osv. så jag vet att han vill.
Men som sagt, han gör det till ett "onödigt" problem som igentligen inte är något problem.
Sephora:
känner mig bara jäkligt kluven i hur jag ska betée mig
tycker att du ska vara normal men lite rum kan han ju få.
