Forumet - Hantera ångest

Hantera ångest

864 0 43
Hej,

Vad har ni för metoder, tekniker, vanor för att hantera ångest, från lättare oro till panikångest?

Grundläggande info på svenska om ångest:

5 tips för att hantera lättare till medelsvår ångest:

5 tips att hantera svårare ångest, panikångest:

Spana också in:


Bananlåda: Nä asså varför skulle jag ha tekniker för det när det går över efter en stund
Ok, då har du förmodligen inga större problem med den. För andra kan den vara stark och ihållande. Själv har jag ett psyke som har svårt att slappna av, lättväckt ångest o.s.v. så det behövs tekniker för att jag inte ska bli tokig av det moderna samhället...

Ångesten finns i min vardag och det har tagit en fruktansvärt lång tid för mig att hantera den. Under en kort period i mina tonår fick jag panikångest av bara tanken att gå till butiken eller gå till skolan. Detta kanske kommer låta superignorant men det som har hjälpt mig är att bara kort och gott sluta tänka så jävla mycket. Om det är någonting som jag måste göra som triggar igång min ångest så tar jag bara och slänger mig ut och gör det på en gång. Ju mer man tänker och grubblar, desto värre blir det. Och det blir aldrig så illa som man tänker sig att det ska bli.

Bra trådstart med mycket bra information i de videos du har länkat till.

YungG: Ångesten finns i min vardag och det har tagit en fruktansvärt lång tid för mig att hantera den. Under en kort period i mina tonår fick jag panikångest av bara tanken att gå till butiken eller gå till skolan. Detta kanske kommer låta superignorant men det som har hjälpt mig är att bara kort och gott sluta tänka så jävla mycket. Om det är någonting som jag måste göra som triggar igång min ångest så tar jag bara och slänger mig ut och gör det på en gång. Ju mer man tänker och grubblar, desto värre blir det. Och det blir aldrig så illa som man tänker sig att det ska bli.

Bra trådstart med mycket bra information i de videos du har länkat till.
Jo du har rätt att tankarna ställer till mer än de löser, iaf de ostrukturerade kaostankarna. Sen har vi prestationsångest, existentiell ångest, ångest relaterad till nära relationer o.s.v. Livet är inte lätt.


L Y S:
Jo du har rätt att tankarna ställer till mer än de löser, iaf de ostrukturerade kaostankarna. Sen har vi prestationsångest, existentiell ångest, ångest relaterad till nära relationer o.s.v. Livet är inte lätt.

Absolut finns det många typer av ångest. Jag kan ju givetvis bara prata om min egna personliga erfarenhet. Men som sagt, bra trådstart. Finns nog många som kan behöva den information du har länkat till
Några av vanorna som hjälper mig är att vakna & lägga mig vid samma tid, mat vid samma tid o.s.v. Folk har kallat mig för Skalman (från Bamse) p.g.a. det...

En annan sak är promenader & styrketräning, skapar ro i kroppen efteråt.

En tredje är att skriva av mig tankarna och känslorna i ett dokument, helt ocensurerat...och sen radera allt.

L Y S:
Ok, då har du förmodligen inga större problem med den. För andra kan den vara stark och ihållande. Själv har jag ett psyke som har svårt att slappna av, lättväckt ångest o.s.v. så det behövs tekniker för att jag inte ska bli tokig av det moderna samhället...

Nah asså jag vet inte vad jag snackar om. Lever förmodligen med konstant ångest, vet knappt vad det är. 
Det enda jag vet är att jag mår dåligt utan någon som helst anledning och har fuckat upp min framtid pga det

Bananlåda: Nah asså jag vet inte vad jag snackar om. Lever förmodligen med konstant ångest, vet knappt vad det är.
Det enda jag vet är att jag mår dåligt utan någon som helst anledning och har fuckat upp min framtid pga det
Det kan bli så om man alltid haft den, man känner inte till nått annat. En dag frågade min läkare om jag hade ångest när jag beskrev alla fysiska åkommor (huvudvärk, magstrul, stelhet o.s.v.), och jag fattade noll. Sen började jag förstå lite i taget vad det var som hände i skallen. 

Din framtid är inte huggen i sten, men det behövs förmodligen en del arbete för att få ordning på psyket, kanske medicinering? Går du hos psykolog?

Sen om det är något fysiologiskt problem som autism, ADHD eller vad det kan vara, där handlar det mer om att lära sig tekniker, metoder o.s.v. för att kunna leva friare.


L Y S:
Det kan bli så om man alltid haft den, man känner inte till nått annat. En dag frågade min läkare om jag hade ångest när jag beskrev alla fysiska åkommor (huvudvärk, magstrul, stelhet o.s.v.), och jag fattade noll. Sen började jag förstå lite i taget vad det var som hände i skallen. 

Din framtid är inte huggen i sten, men det behövs förmodligen en del arbete för att få ordning på psyket, kanske medicinering? Går du hos psykolog?

Sen om det är något fysiologiskt problem som autism, ADHD eller vad det kan vara, där handlar det mer om att lära sig tekniker, metoder o.s.v. för att kunna leva friare.


Vet inte riktigt vad jag ska säga, för mycket text :|

Jag har autism men vet fortfarande inte varför och vad det är, varje gång jag tror att jag listat ut så blir jag motbevisad. 
Antidepp testade jag enbart för att det var min sista utväg och det hjälpte inte direkt, dock fick jag nåt konstigt som jag inte hört att nån annan har ätit, kanske därför de inte funka hihi


Bananlåda: Vet inte riktigt vad jag ska säga, för mycket text :|

Jag har autism men vet fortfarande inte varför och vad det är, varje gång jag tror att jag listat ut så blir jag motbevisad.
Antidepp testade jag enbart för att det var min sista utväg och det hjälpte inte direkt, dock fick jag nåt konstigt som jag inte hört att nån annan har ätit, kanske därför de inte funka hihi
Ok, psykiatrin misstänkte nån form av mildare autism för mig också men jag hoppade av utredningen så kommer aldrig veta med säkerhet...

Kanske bäst att fokusera mindre på vad det är, och mer på att testa olika sätt att hantera situationer och livet. För mig var det mycket trial and error innan jag uppfann några egna sätt att hålla mig på banan. Det viktigaste är iaf att acceptera sig själv som man är, att gå sin egen väg, och inte försöka vara som mainstream samhället. Först då blir livet ljusare.


L Y S:
Ok, psykiatrin misstänkte nån form av mildare autism för mig också men jag hoppade av utredningen så kommer aldrig veta med säkerhet...

Kanske bäst att fokusera mindre på vad det är, och mer på att testa olika sätt att hantera situationer och livet. För mig var det mycket trial and error innan jag uppfann några egna sätt att hålla mig på banan. Det viktigaste är iaf att acceptera sig själv som man är, att gå sin egen väg, och inte försöka vara som mainstream samhället. Först då blir livet ljusare.

Jag är så långt man kan komma från mainstream samhället och jag går onekligen min egen väg. Har accepterat att jag är misslyckad och inte har någon framtid, det har hjälpt mig att inte tänka på det så mycket

Bananlåda: Jag är så långt man kan komma från mainstream samhället och jag går onekligen min egen väg. Har accepterat att jag är misslyckad och inte har någon framtid, det har hjälpt mig att inte tänka på det så mycket
Ok, jag förstår. Att nå slutsatsen att man är misslyckad är däremot en slutsats som enbart kan nås genom att man ständigt jämför sig med mainstream samhället som man värderar högre än sig själv. Det var det jag menade, först när man på riktigt skiter i att jämföra sig med allt "vanligt" folk och slutar värdera dem högre kan man må bättre.

När jag värderar folk går jag i princip enbart efter hur hårt folk kämpar för att göra sitt bästa, utifrån de förutsättningar de har. Man kan inte förvänta sig mer av människor än så eftersom alla har sina begränsningar i form av t ex psykiatriska diagnoser, sjukdomar, trauman, dålig uppväxt o.s.v.

Du kanske inte har någon framtid som nån big shot i samhället, men du kan fortfarande leva ett liv där du mår bra med jobb, hobby, vänner, familj o.s.v.


L Y S:
Ok, jag förstår. Att nå slutsatsen att man är misslyckad är däremot en slutsats som enbart kan nås genom att man ständigt jämför sig med mainstream samhället som man värderar högre än sig själv. Det var det jag menade, först när man på riktigt skiter i att jämföra sig med allt "vanligt" folk och slutar värdera dem högre kan man må bättre.
Jag jämför mig inte med andra, visst önskar jag att ja bara kunde va "normal" men hur tråkigt är inte det.

Jag vet bara inte hur jag ska skaffa nåt jobb när jag knappt har motivationen att göra sånt jag tycker är kul. Tanken var att jag skulle börja på en halv kul folkhögskola men tydligen kan jag inte det eftersom jag inte klarar grundskolan, pga av en liten skitgrej jag inte klarar.
Det är det jag menar med misslyckad