Aviseringar
Rensa alla

Har det gått för långt?


Ämnesstartare

Jag vet inte var jag ska börja. Uppvuxen med pappa och allt har varit mer eller mindre bra till och från. Vi bråkar mycket och det har eskalerat på senare tid. Alla bråkar med sina föräldrar/sin förälder ibland men det här är mer regel än undantag.

Pappa har druckit till och från i hela mitt liv, dock främst under högtider varav jag inte gjort en stor sak av det, även om jag alltid har funnit det obehagligt. Vissa perioder blir det dock mer, andra mindre. På senare tid har det ökat och blivit allt mer vanligt. Jag har uttryckligen sagt ifrån att jag ogillar det, både då han varit onykter och nykter. Det verkar som han inte lyssnar eller tar till sig det.

Min mamma har också problem med alkohol. Eftersom jag fått erfara två föräldrar som dricker har det växt ett stort agg inom mig till alkohol. Jag avskyr alkohol av hela mitt hjärta, jag ser absolut inte vilket gott det skulle föra med sig. Trots detta har jag försökt prova det 1-2 gånger utan att "lyckas" (jag drack så lite alkohol att jag inte blev påverkad). Jag är besviken på mig för att jag har fallit för grupptryck, men har nu gett mig fan på att förbli nykterist. Jag struntar i om jag anses tråkig, men jag kan ha så jävla kul utan alkohol - med härliga människor!

Saken är att jag för en kort stund sedan blev slagen av min pappa. Det har aldrig hänt tidigare, i varje fall inte i den här kraften. Vi bråkade om en skitsak, jag tog ut mitt vrede genom att ha sönder en snackspåse (som spriddes ut på hela hallgolvet) och just då tappade pappa befattningen, tog tag i min bärbara dator som jag lagt 8500:- på för slå den i bordet (sitter vid den nu så det var ingen hård smäll, tack och lov). Därefter la han datorn ifrån sig, lyfte upp stolen precis som om han skulle kasta den på mig men ställde den ifrån sig och knuffe samt gav mig en knytnäve i ögat. Det gjorde inte så ont (försökte ju skydda mig) och jag får nog inget märke av det. Tillslut tog jag mig ut ifrån rummet och sprang ut på balkongen, eftersom han inte kan skrika där då vi bor i stan och alla grannar kan se honom.

Jag sa att jag tänker anmäla honom och flytta härifrån för att jag inte pallar längre. Överdriver jag? Jag har ingen ork att anmäla honom, sa det mer för att han skulle sluta och förstå allvaret. Full som han är så gick det rakt igenom och han bara fortsatte skrika på mig. Det sista om att flytta härifrån, det vill jag däremot. Är så pass gammal så det är väl normalt.

Jag vet inte om jag överdriver... gör jag? Kände att jag behövde skriva av mig.


   
Citera
Ämnesstartare

Ensamvarg:

Jag vet inte om jag överdriver... gör jag?

Verkligen inte, ingen förtjänar att bli slagna psykiskt lr fysiskt av sina föräldrar


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nej du överdriver inte vad jag kan se.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvarg:

Jag struntar i om jag anses tråkig, men jag kan ha så jävla kul utan alkohol - med härliga människor!

Det är bra, du skall inte dricka om du inte trivs med det

Ensamvarg:

Jag vet inte om jag överdriver... gör jag?

Angelize:

Verkligen inte, ingen förtjänar att bli slagna psykiskt lr fysiskt av sina föräldrar


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det kanske låter mer dramatiskt än vad det är? Varför känns det så fel och tomt? [sad]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Därför att det är din farsa?

Oj du är tjej å ännu mindre okej att han slår dig då.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvarg:

Varför känns det så fel och tomt? [sad]

Kanske känns fel för du ska älska och älskas av dina föräldrar men det känns kanske tvärtom, så ska det ju inte vara o därför blir det tomt


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Att bo ihop med någon som man bråkar en massa med är jobbigt, oavsett om det faktiskt övergår till fysiskt våld eller inte. Du borde definitivt flytta.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvarg:

Jag vet inte om jag överdriver... gör jag?

nej


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

dazed_and_confused:

Därför att det är din farsa?

Oj du är tjej å ännu mindre okej att han slår dig då.

Är det min pappa eller är det alkoholen? Jag tror inte att han skulle röra mig i nyktert tillstånd, men nu blir jag osäker.

Vadå mindre ok för att jag är tjej? Så det vore mer ok om jag var kille? [confused]

Dold text: Jag är ingen mes!

Angelize:

Kanske känns fel för du ska älska och älskas av dina föräldrar men det känns kanske tvärtom, så ska det ju inte vara o därför blir det tomt

Jag älskar och hatar honom på samma gång. Vet inte hur jag ska hantera det.

Skickade ett desperat sms till en vän för se om hon har tid imorgon. Känner bara för skriva av mig... Jag vet inte ens vad jag själv tycker, känner mig så vilsen. [sad]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvarg:

Vadå mindre ok för att jag är tjej? Så det vore ok om jag var kille? [confused]

Nej inte i det här fallet men det finns om man ska använda nåt slags bondhyfs ibland tillfällen då det är okej att slå till en kille men en tjej är aldrig okej liksom.

Ensamvarg:

Är det min pappa eller är det alkoholen? Jag tror inte han skulle röra mig i nyktert tillstånd, men nu blir jag osäker.

Många väldigt schyssta människor kan bli aggressiva när dom är berusade får du tänka...


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvarg:

Jag älskar och hatar honom på samma gång. Vet inte hur jag ska hantera det.

Skickade ett desperat sms till en vän för se om hon har tid imorgon. Känner bara för skriva av mig... Jag vet inte ens vad jag själv tycker, känner mig så vilsen. [sad]

Om du har vänner att prata med så ju det jättebra, annars så vore det säkert bra för dig att gå till en kurator eller psykolog och prata så allt lättar så att säga. Så blir du mindre vilsen


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

mediakatt:

Att bo ihop med någon som man bråkar en massa med är jobbigt, oavsett om det faktiskt övergår till fysiskt våld eller inte. Du borde definitivt flytta.

Faktum är att vi bråkar så ofta att jag liksom vant mig vid det. Låter fruktansvärt, men sant.

Känner mig verkligen jättedum men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill flytta men jag gillar inte att vara ensam.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvarg:

Känner mig verkligen jättedum men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill flytta men jag gillar inte att vara ensam.

Flytta ihop med någon/några då? Finns ju sidor där folk söker sånt. Eller inneboende? Du kanske inte känner de du bor med som inneboende men du har ju fortfarande folk nära. [smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

dazed_and_confused:

Nej inte i det här fallet men det finns om man ska använda nåt slags bondhyfs ibland tillfällen då det är okej att slå till en kille men en tjej är aldrig okej liksom.

Tss! Tjejer behöver minsann rapp de också ibland. [wink] *ironi*

dazed_and_confused:

Många väldigt schyssta människor kan bli aggressiva när dom är berusade får du tänka...

Ja, gör jag då rätt i att lämna honom?

Angelize:

Om du har vänner att prata med så ju det jättebra, annars så vore det säkert bra för dig att gå till en kurator eller psykolog och prata så allt lättar så att säga. Så blir du mindre vilsen

Jag får väl se hur jag känner mig imorgom/idag efter att ha pratat med en vän som står mig nära. Känns lite som om jag kan gissa mig till vad hon tycker dock. Problemet är bara att gå från tanke till handling. Har svårt för det. Oftast brukar jag förlåta pappas onyktra handlingar, chansen finns väl att jag gör det igen. Vill mest att han ska lyssna och sluta.


   
SvaraCitera