Hejsan, jag kan visserligen inte påstå att jag känner som du just nu, men jag kan lova att jag haft liknande tankegångar tidigare, sånt brukar följa när man börjar fundera på de existentiella frågorna. Jag minns hur jag satt ensam i matsalen, stirrande in i tomma intet, funderande på vad som vore det bästa alternativet:

1. Att vi allihopa som ett kollektiv bara liksom tar kål på hela mänskligheten, helst genom att alla bara lägger sig ner på marken och dör, vilket skulle vara bättre än att bomba allting, eftersom detta kunde skada nästa potentiellt dominerande art, möjligtvis apor, men troligtvis delfiner.

2. Vi placerar chip i allas hjärnor och bygger ett Skynet som kontrollerar oss för att verkligen uppnå sann effektivitet, utan sketna semestrar, ledigheter onödiga lunchraster osv.

3. "Purge" eller "Free for all" alla gör vafan de vill, planeten står snart i lågor och det globala ekosystemet kraschar. Eller så slår aporna ned oss eftersom vi är skingrade, varefter en utomjordisk civilisation upptäcker oss, undrar vafan vi håller på med, och "zappar" oss.

Detta är alltså några mer eller mindre seriösa idéer som jag funderade på vid den tidpunkten. Jag vill nog påstå att det bästa sättet att hantera dödsångest och existentiella frågor i ren allmänhet är genom humor (och genom att fundera). När jag insåg hur flummiga och orimliga de olika alternativen var så kunde jag skratta åt dem. Jag insåg att det finns en massa saker som vi inte vet svaret på, och som vi kanske aldrig kommer att få svaret på heller. Vilket jag liksom var tvungen att acceptera.

Om du är intresserad av lite litteratur på ämnet så rekommenderar jag starkt "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams. (Trust me)

Men sen har vi ju släktingar och vänner som dör också, det kan vara tufft att hantera. Här handlar det återigen om tid, man får bearbeta det och till slut gå vidare. Här kan det vara väldigt hjälpfullt med att ha stöttande vänner och familj, de kan liksom hjälpa dig att bära bördan. Ta till humorn vetja (kanske inte en så bra ide att skämta på begravningen, men du kan använda den för att tänka på personens goda sidor, vilket troligtvis är vad du kommer minnas av dem).

Om du har självmordstankar så kan det nog vara bra att prata med någon (men det är nog inte så troligt, eftersom du verkar vilja förlänga livet, inte avsluta det). Framför allt, var försiktig så att du inte gör något du kommer att ångra senare, tänk noga efter innan du bestämmer dig för att göra något.

Hoppas detta var till nytta, god afton

Det enda vi är säkra på är att vi alla kommer dö någon dag. Oavsätt vem du frågar, ateist, kristen, hindu, muslim, du får samma svar. Vi kan inte stoppa tiden och vi kan inte förhindra döden att nå oss. Men det vi kan göra är att lära oss hantera döden samt lära oss om den. Att söka svar på livets stora viktiga frågor har hjälpt många och bi'dhnillah skulle hjälpa dig med.

När vi mår dåligt behöver vi söka tröst hos någon/något. We need to rely upon something. Att gå runt och känna sig helt ensam i världen gör oss tomma. 
Många söker tröst genom en vän, föräldrarna, en partner, pengar, alckohol mm. Men alla dessa saker kan tas ifrån dig inom loppet av bara några sekunder (samt mycket många söker tröst i är bara skadligt för en själv). Det gäller att hitta Någon att luta sig mot som inte kan tas ifrån dig. 

Allah säger i Koranen:
أَمْ خُلِقُوا مِنْ غَيْرِ شَيْءٍ أَمْ هُمُ الْخَالِقُونَ
[52:35] Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna
أَمْ خَلَقُوا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ ۚ بَل لَّا يُوقِنُونَ
[52:36]Har de [också] skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på något!

Jag tycker du bör söka hjälp! <3
Kan nog kännas bättre om du har någon att prata med, någon som kan hjälpa dig komma ur dessa jobbiga känslor.
Kram

Såklart de är jobbigt o förlora en familj medlem , men man kan inte stå still och tänka att allt är dåligt , tror att om en familj medlem dog skulle dom vilja att man kommer över det ,
helst ska man gå tillbaka till sitt vanliga liv så fort som möjligt för att tänka på andra saker . 
Men det är vad man gör de till själv och inte på nån annans bekostnad .