scatterbrain:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

scatterbrain:

Ja (har slutat) (Du röstade på detta alternativ)

orkar inte svara på frågorna dock sorry

scatterbrain:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

Nej, jag har inte haft problem med självdestruktivitet.

scatterbrain:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

scatterbrain:

Ja (har slutat) (Du röstade på detta alternativ)

Vet inte vad det innebär och orkar inte googla.

scatterbrain:

Ja (har fortfarande) (Du röstade på detta alternativ)

Men iallafall märkbart mindre än förut, det är bra. =)

scatterbrain:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

Bara vid ett tillfälle, men ser det inte riktigt kunna falla under kategorin.

scatterbrain:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

beror ju hur man definierar självdestruktivitet

men om du snackar fysiskt skadade - nej

däremot gör man väll rätt dumma val ibland trots att man vet vad som är bäst för sig själv

scatterbrain:

Ja (har fortfarande) (Du röstade på detta alternativ)

På vilket sätt är du självdestruktiv?
Super, överkonsumerar läkemedel och andra fina substanser, när jag blir arg så slår jag gärna sönder betongväggen. PS, väggen vinner alltid

Hur länge har du haft problem med självdestruktivitet?
1 år typ kanske

Får du hjälp med att försöka sluta?
Näe, ingen vet det

Varför började du självskada?
Blev lite smått deprimerad och bestämde mig för att berusa mig dagligen. (PS, gör inte längre)

ja. sitter på den här jävla sidan!

Lounge:

om du snackar fysiskt skadade - nej

däremot gör man väl rätt dumma val ibland trots att man vet vad som är bäst för sig själv

1. Ah, skära är det vanligaste. Ger mest effekt, och är... lättåtkomligt. Tyckte om att slå huvudet i väggar innan, men det gjorde mig så yr och illamående i längden att det inte fungerade något bra. Bränna fungerar också, men det är svårare att vinna över reaktionerna (inte rycka undan) och ger inte mycket till effekt.

Jag gör det dock mycket mer sällan nu för tiden. Mycket allvarligare också, men ja. Mycket mer sällan.

2. Sedan jag var tolv år. Snart fyra år, alltså.

3. Nä. I början, men de flesta tror att jag slutade efter ungefär ett års tid. De som märkt något de senaste orkar inte bry sig.

4. Var trött, behövde orka saker.

amen sånt här pratar man väl inte om