Internet friends, så gjorde jag första gymnasieåret. Började umgås med klasskamrater i tvåan, win.

bli eremit typ tror det är enklast

hemlig:

Började umgås med klasskamrater i tvåan

Det verkar inte som att de vill umgås med mig alls, oavsett om det har gått ett sommarlov emellan.

kebu12:

muta dom att bli din vän med sexchoklad

Will do ;)

retsti:

har dom problem med att du är straight?

Jag är bisexuell. :)

bränn ner din skola, du får någon slags ungdomsvård/LVU-skit, och kan därigenom träffa vänner

dazed_and_confused:

bränn ner din skola, du får någon slags ungdomsvård/LVU-skit, och kan därigenom träffa vänner

sexchoklad:

Sure will do ;)

Alla har väl någon gång drömt om det liksom.

dazed_and_confused:

Alla har väl någon gång drömt om det liksom.

Förutom dedär äckligt perfekta som går ut med mvg i alla ämnen >_<

retsti:

bok eller tidning

Du anar inte hur många böcker jag läst ut under skoltid ^^

retsti:

andra vänner utanför

retsti:

men det måste finnas andra du kan försöka ragga upp. det är svårt iof..

Jag ska förhoppningsvis flytta till staden där jag går i gymnasiet till hösten, då kanske det blir enklare att hitta vänner. Fast jag vet inte hur det ska gå till egentligen då jag alltid haft svårt att få vänner.

dazed_and_confused:

Ellerhur då jävlas du ju med dom också + att du blir min favoritflata.

I'd like that

Låter väldigt likt vad som hände mig när jag började gymnasiet. Jag hade varit i samma kompisgäng typ från lekis fram till slutet av 9:an, men när man började gymnasiet så försvann de till en skola och jag till en annan. Gänget jag hängde med då var en rätt nördig bunt, med intresse på rollspel, datorspel och allt som hör till den grupperingen.

I den nya klassen i gymnasiet däremot så var det nästan bara tjejer i klassen och de få killar som fanns i den var några av de mest populära i skolan. Jag blev ganska snabbt utrfyst då jag varken såg bra ut som de gjorde, hade något självförtroende eller likadana intressen som de hade. Resultatet blev att jag kämpade mig igenom alla tre åren då jag inte ville gå om ett år för att jag var rädd dels för att jag skulle behöva gå igenom samma sak igen om jag hade otur, samt att jag skulle göra föräldrarna ledsna.

Det sista året reggade jag mig här på ungdomar.se och skaffade internetvänner som gjorde det lättare för mig att härda ut med skiten. Önskar jag bara hade börjat leta efter vänner på internet tidigare, för jag känner än idag att jag blivit förändrad för alltid av det. Jag kan sitta hemma i min studentlägenhet för mig själv väldigt länge utan att vilja ha sällskap av någon annan människa, vilket inte är bra då det är nu jag måste skaffa så många bra kontakter och vänner som jag bara kan.

Så efter den här monologen för mig själv så kan jag bara råda dig att inte ge vika bara för att göra klasskamraterna till lags. Accepterar de dig inte som du är och vägrar att vara vän med dig för det så får det bara vara så. Du behöver inte tvinga dig själv till att bli vän med folk som du egentligen inte fungerar med.

stereo total:

Skaffa vänner över internet som du sen kan träffa irl.

Är för rädd. Sist jag gjorde det blev jag "mamma" åt en tre år äldre kille. Är dessutom rädd att träffa nån creepy som får för sig att vi är bästa vänner eller så..

EVIL_GENIUS_IS_BACK:

inte ge vika bara för att göra klasskamraterna till lags. Accepterar de dig inte som du är och vägrar att vara vän med dig för det så får det bara vara så. Du behöver inte tvinga dig själv till att bli vän med folk som du egentligen inte fungerar med.

Bra, då har jag ett tips på vad jag inte ska göra
Men som sagt, jag vågar inte lita på någon jag träffar över internet, vilket utgör ett jättehinder.

Och frågan kvarstår, hur umgås man egentligen? Hur ska jag göra för att någon ska se mig och vilja umgås med mig? För det finns de jag vill umgås med redan ju...