Forumet - HATAR FRAMTIDEN

HATAR FRAMTIDEN

476 0 3
Hej. Är så rädd för framtiden.
Var ”tvungen” att hoppa av gymnasiet pga ätstörningen. Nu är jag 20 och borde ha en gymnasieutbildning. Men det har jag inte och jag är sjukare i min ätstörning. Ska söka in till folkhögskola, men är rädd för att jag kanske inte kommer klara det... vad händer då? Känns som min framtid är förstörd. Jag är orolig för att jag kanske aldrig kommer kunna få ett jobb. Och då kan jag inte flytta hemifrån, då blir jag kanske hemlös? Om jag får ett jobb, kommer jag orka jobba 100%? Kommer försäkringskassan godkänna sjukskrivning på 25 eller kanske 50%? Ingen vet. Framtiden är så läskig och jag vet inte hur jag ska hantera ovissheten...
vad gör jag om gymnasiestudierna inte funkar?
Jag förstår att du är rädd. Har själv haft ätstörningar som särskilt under pandemin har återkommit oftare. För mig så innebär det att jag exempelvis är mer noggrann med vad jag äter baserat på hur jag presterar, vilket de senaste veckorna inte varit detsamma som innan distansundervisningen (jag går första året i gymnasiet). Det kan även vara så att jag får för mig att undvika viss typ av mat för att uppnå en viss kroppstyp till sommaren. 
Att gå och prata med någon, sjuksköterskor, kuratorer eller läkare har hjälpt mig otroligt mycket, både under tiden jag var sjuk av mina ätstörningar men även under pandemin då jag upplevt att jag fått mer tvångstankar bland annat gällande mat och träning. Det är svårt att råda andra vad de ska göra åt sin problematik, särskilt nu när framtiden känns osäker oavsett vem du frågar. Men att ha minst en kontaktperson eller mentor som du kan prata fritt med och därmed lätta lite på hjärtat skulle nog göra dig gott. 
Ta hand om dig! Hjärta

Noraolsson: Var ”tvungen” att hoppa av gymnasiet pga ätstörningen. Nu är jag 20 och borde ha en gymnasieutbildning. Men det har jag inte och jag är sjukare i min ätstörning.
Hej, får du hjälp av vården för ätstörningen? Det här är ditt prio 1, när du börjar må bättre kommer du också lättare lösa alla andra problem.

Noraolsson: Känns som min framtid är förstörd. Jag är orolig för att jag kanske aldrig kommer kunna få ett jobb. Och då kan jag inte flytta hemifrån, då blir jag kanske hemlös? Om jag får ett jobb, kommer jag orka jobba 100%? Kommer försäkringskassan godkänna sjukskrivning på 25 eller kanske 50%? Ingen vet. Framtiden är så läskig och jag vet inte hur jag ska hantera ovissheten...
vad gör jag om gymnasiestudierna inte funkar?
Jag förstår att det känns mörkt, men det finns olika insatser från samhället för de som inte mår bra, du kan t ex få aktivitetsstöd via Arbetsförmedlingen om du är i deras program och/eller försörjningsstöd från Socialtjänsten om du inte kan försörja dig på annat sätt. Bostad kan du eventuellt få genom Socialtjänsten om du uppfyller deras kriterier.