Forumet - Hatar mitt liv, utan anledning.

Hatar mitt liv, utan anledning.

394 0 4
Nu är det såhär att jag lever ett rätt okej liv. Jag går i skolan, jag har en bra familj, ett fåtal vänner som bryr sig och ja. Ett average life. Men problemet är att jag hatar det. Jag hatar allt och alla. Inget är bra och det känns som att det aldrig kommer bli. För en stund sen satt jag och lyssna på musik och tänkte över mitt liv. Jag kom på att det inte är så farligt... Jag har inga stora problem, eller något som man egentligen skulle tänka sig ogilla. Men ändå, så kommer dem känslorna. Och nej, det är inte tankar om att jag är helt jävla misslyckad, för det vet jag att jag inte är. Det är bara något som gör att allt suger. Jag har bara inte kommit på vad det är, och det har jag inte på ungefär 4 år. Jag har alltid mått rätt dåligt, men det har bara blivit värre och värre. Men ändå så har mitt liv blivit bättre och bättre. Liksom, det går inte ihop. Och det jag menar men att mitt liv har blivit bättre är att nu har jag vänner, jag har en kille, jag har saker som gör mig lyckliga, men bara för stunden. När jag väl slutar med det så går det tillbaks till det gråa trista igen. Och nej, jag kan inte sitta och göra de sakerna hela tiden, för man tröttnar ju. 

Undrade bara om någon kunde komma med någon vettig förklaring till detta.

PS: Har gått på antidepressiva, men det hjälpte såklart inte...
ditt liv har inte blivit bättre och bättre, det du tror ska göra ditt liv bättre har inträffat men det har visst visat sig vara tvärtom baserat på ditt mående

att man har ett för sig mer tilltalande sammanhang av konkreta ting innebär inte att livet är bättre, för konkreta saker är endast till för att upprätthålla livet, så alltså mår du inte nödvändigtvis bättre(oftast tvärtom) av att göra mer konkreta saker "rätt", man har allt man behöver i sig själv om man bara stannar upp

tror alltså att du gör saker pga att du upplever att du "måste" eller iaf "borde" och det låter som det är dags för en ordentlig funderarvända så att du kan ägna dig åt saker du verkligen vill och vara dig själv helt
Det kanske är "för vanligt" i ditt liv? För bekvämt? Åk ut och res alldeles själv (viktigt att du är helt utan dina vänner) och se fler perspektiv.
Prova att inte leva så "rikt" för då blir innehållet ofta fattigt om du förstår vad jag menar... och tvärt om... Du kan i alla fall prova detta när du reser; Välj ett vandrarhem istället där alla resenärer tvingas prata och möta alla möjliga. Det är sjukt mycket mer spännande och mer liv i dessa ställen än att bo i ett hotell. 
Och under resan, bestäm dig verkligen för att vara öppen för vad livet ger dig och vilka människor som kommer till dig, och prata med alla som sitter vid ditt frukostbord. Du kommer bli hänförd av vad man upptäcker när man tar kontakt på det viset. Sånna här resor får en att verkligen se fler perspektiv, och om man är öppen med att inte döma de människor som kommer fram och vill prata så kan man upptäcka otroligt mycket (och såklart så känner du av vad som är farligt och vad som inte är det).
"Life begins outside your comfortzone" - Neale Donald Walsch

Spana också in: