Så går det när man dygnar.

Jag dygnade inte, sov 3-4 h men har slarvat med mediciner

vad sades? var det bara kränkande eller också konstruktivt??

lättast dock att göra bedömning om man får veta vad som sades.

men låter som ett fall av en studievägledare som uttryckt sig klumpigt. eller så kanske du var överkänslig pga någon tidigare grej.
svårt att göra bedömning utan info!!!

Hon har vid terminens början bett oss skriva grejer om oss själva för att underlätta för sig med vad hon ska gjälpa oss med osv och tänka på. Så formar hon första uppgiften precis tvärtemot vad jag behöver hjälp med, och ger mig inget stöd whatsoever trots att jag uttryckligen ber om det minst en gång per lektion.

Litar inte på henne då hon faktiskt lurat mig, genom att be mig skriva vad jag behöver stöd i så hon ska kunna hjälpa mig på bästa sätt (allt inom första uppgiften var sånt jag skrivit på min lapp till henne förutom just prata inför en grupp.)

Jag har en deal med rektorn, som mentorn är medveten om. Har denna pga usel kropp och provar medeciner som slår ut mig helt, men gör mitt absolut bästa för att hänga med och prestera bra i de ämnen jag läser. Dealen är typ "var så mkt du kan i skolan och gör ditt bästa så blir du inte av med csn trots frånvaro"

Idag var en sån dag jag gick runt och var riktigt dålig i kroppen, så gick och pratade med min mentor för att kolla vad vi skulle göra på hennes lektion så jag kunde göra det hemma ist. Men så börjar hon truga med
"men när ska du lämna in det då"
Imorrn?
"då är inte jag här"
Kan jag inte bara lägga in det här på ditt skrivbord under dagen?
"ja... Hm, men om du behöver hjälp då?"
Ja, det spelar ju ingen roll om jag är hema eller här, jag får ju ingen hjälp av dig ändå.
"jaha, vad grundar du det på?"
Första uppgiften där du bad oss skriva vad vi behövde hjälp meUd, och jag bad om hjälp flera gånger men du aldrig hjälpte mig
"MEN DU ÄR JU ALDRIG HÄR"

Jag var där i princip alla lektioner då uppgiften i fråga arbetades med, Och hon hjälpte mig inte ett dugg mer än att typ, säga ett ämne som det seriöst var omöjligt att jobba utifrån. Att hon nu mest bara betraktar mig som en lar bortskämd skitunge när jag egentligen lägger all min energi på att orka med skolan, samtidigt som jag sköter ett hushåll själv och har div andra problem övriga i min klass inte har emot sig. Kräver inte att bli betraktad som en prinsessa, men lite ömsesidig respekt hade varit nice, speciellt då jag faktiskt gick till henne för att göra det bästa av situationen. Tar liksom emot att öht prata med henne efter tidigare bemötande, så kommer detta...

Och ser när jag läser det här att det verkar som en bagatell pga min oförmåga att översätta allt i bra ord

MEN DET ÄR INGEN BAGATELL IOM ATT JAG VARJE GÅNG JAG PRATAR MED HENNEHAR ÅNGEST INNAN OCH KÄNNER MIG KRÄNKT EFTER OCH SÅ SKA DET INTE VARA I RN MENTORSRELATION

usch hoppas du fixar det kom igen nu du klarar det

Bra behöver en fiktionell cheerleadertrupp

Att dra fram kränktkortet är inte direkt rätt väg att gå heller. Om du säger att du blir kränkt stänger du för möjligheten att ha någon som helst dialog och fixa problemet.

förstår om du blir irriterad, men förstår inte riktigt hur du kan känna dig kränkt av det.

Prata med rektorn, hen verkar ju förstå dig. Hen kan nog sedan prata med läraren om det behövs. Verkar som om hen försökte få dig att stanna kvar i skolan på ett klumpigt sätt.

Känner mig respektlöst behandlad. Har ju bara skrivit en pyttedel här, inte alla bakomliggande faktorer. Så um-syskonen, ni kan ju inte säga att jag känner fel, haha man känner ju det man känner och alla känslor är lika rätt som fel

isola:

Prata med rektorn, hen verkar ju förstå dig. Hen kan nog sedan prata med läraren om det behövs. Verkar som om hen försökte få dig att stanna kvar i skolan på ett klumpigt sätt.

Grejen är ju att jag går hem av fysiska skäl, inte psykiska. Även om psykiska blev en stor del av det idag

Så är rätt dumt öht att försöka få mig stanna kvar, och hon VET att det är fysiska och inte psykiska som gör att hag inte vill vara kvar