Uppropet för högskola ska ske. Jag vaknar upp med feber och lunkar i väg till medicinskåpet och har inga febernedsättande substitut hemma - så jag övervänger mellan att hämta hagelgeväret i min faders vapenskåp och skjuta skallen av mig till tonerna till Dancing Queen iklädd i kalsonger och solglasögon, eller att faktiskt ta mig iväg till skolan. Jag väljer alternativ två... jag är fortfarande inte säker på om det var rätt beslut.

Pendeln jag väntar på är ska ta mig till stationen jag ska av på tjugo minuter innan jag börjar. Självklart är pendeln 2 minuter sen...4 minuter sen... 12 minuter sen. Sitter och darrar av febershock och frustration. När pendeljäveln kommer så rullar den hyffsat bra tills den stannar i Årstaberg och jag återfår symptomen. Efter fem minuter rullar det igen fram till Centralen. Där står det still i tio minuter och kärringen som kör uppreper gång på gång med monoton röst att det är stoppsignal. Jag blir helt galen och börjar som vanligt kritisera hela jävla samhället och alla jävla dumma principer. Hur fan ska man kunna uppmana folket att börja åka kommunalt när kommunaltrafiken inte fungerar efter människors jävla behov? Bygg skit som funkar! Tack som fan.

När jag väl är framme så är jag över tjugo minuter sen fast jag rent hypotetiskt skulle ha tjänat tjugo minuter. Sen kommer nån galen häxa och frågar om jag vill köpa Situantion Stockholm. "NÄÄÄEEH!" säger jag och stressar i väg. Jag letar upp salen jag ska vara i och kommer fram när uppropet i princip är slut. Sen får jag reda på att jag måste betala 250 kr för ett jävla foto. Självklart har jag inte det på mig. (inser att det är mitt fel för de informerade om att man skulle ha det men ändå..) Lyckas övertala de att jag betalar när terminen börjar på onsdag och de går med på det.

När jag sen väntar på tåget hem så mår jag helvete, och måste vänta en kvart på ett tåg som jag egentligen ska vänta fyra minuter på. När det väl kommer så är jag ganska säker på att det är Södertälje tåget som tar mig till Huddinge. Ändå upptäcker jag att jag inte känner igen miljön runt omkring mig och inser att det är Västerhaninge-tåget. Så jag går av vid Farsta Strand och får ta en försenat tåg till Älvsjö där jag får vänta på ett försenat tåg till Södertälje. Life's great.