Helt underbar, fantastisk, som en dröm, för bra för att vara sann. Hans röst var för jävla bra, hans leende så gulligt och hela han, ALLT! var så obeskrivligt. Han var mycket mer än allt jag trott, mycket, mycket, mycket mer. Helt otroligt.. Jag skulle stå och vänta igen, i flera timmar, jag skulle vänta i dagar, på att få se honom.

Ute i kylan stod jag och min vän och blev snöiga från topp till tå, men det spelade ingen roll. Vi frös också, våra händer var som is och fötterna tappade känseln. Men jag skulle göra om det om jag kunde.

När vi väl var inne fick vi vänta i 2 timmar innan Henrik började spela. Under tiden hörde vi massor fin musik, jag kände igen allt och blev så glad. Det var perfekt där, alla var så fina och gulliga och stämningen var gosig och skön. Vilka hängivna människor..

Vi stod och skrek gång på gång efter Henrik, klappade händerna tills de blev röda. Skrek sönder rösterna men det spelade ingen roll.
Han gick ut en gång, men så fick publiken tillbaka honom och då spelade han.. EN NY LÅT! Ja, det är sant! Och det var precis det jag ville, det jag trodde, det jag hade på känn.

Det var en väldigt vacker låt, och sorglig. Varje ton passade in som att det bara skulle vara så, verkligen.. Jag måste få höra den igen.

Det här är första gången jag sett någon artist/något band som jag tyckt om utan att tröttna på dem lite. Henrik är ingen sådan, han är en stjärna. Han kommer aldrig att slockna.