Aviseringar
Rensa alla

Hjälp!


Ämnesstartare

Har suttit i mer än en timme och skrivit och raderat och skrivit för det känns som att jag bara skriver skit ingen kommer förstå, menmen vi får väll se 😛

Enda sedan jag var 12 år har det känts som att jag dragits bort från verkligheten, som att jag inte direkt är närvarande,jag lever i en drömvärld och bara "följer med"
Detta "tillstånd" har varat i 5 år.

Oftast när folk kommunicerar med mig tänker jag inte direkt på det utan bara svarar något kortfattat som dom nöjer sig med.
Det är som att jag inte är stark nog/orkar med att hela tiden vara närvarande så mitt medvetande drar sig tillbaka. Detta stämmer nog för när jag verkligen försöker att vara i "verkligheten" så får jag fokusera som fan men orkar inte med så jag dras tillbaks efter bara några sekunder..

Dock några dagar sen satt jag i bilen med farsan och då var allting helt normalt, jag var i verkligheten. Men det varade inte länge utan nu är allt som förr igen.

Är det någon som känner igen sig? Eller har jag någon mental störning? Autism? ADHD?

Kortfattat: Jag tänker HELA TIDEN, jag är aldrig direkt "närvarande", jag trivs inte bland folkmassor, har alltid varit lite av en ensamvarg.

Jag är inte i nuet! Jag kan knappt fokusera på något, när jag tänker på något extra mycket, te.x ett mattetal får jag hjärnsläpp och det blir omöjligt att försöka lösa det.

Hjälp mig! Är jag galen?


   
Citera

Aspie kanske


   
SvaraCitera

Känner igen det mycket. Bli inte kassörska. [blush]


   
SvaraCitera

hejpej123:

ag är inte i nuet! Jag kan knappt fokusera på något, när jag tänker på något extra mycket, te.x ett mattetal får jag hjärnsläpp och det blir omöjligt att försöka lösa det

Hitta på något kreativt, låter som du inte har mycket för dig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

isola:

Aspie kanske

Haha jag förstår andra människor, tror inte jag har aspergers syndrom 😛

tex vet jag att man inte kan stå och skrika ut hur mycket sex man hade med en tjej på tunnelbanan till en polare när det är massa folk där, det skulle inte nån med aspergers förstå xD


   
SvaraCitera

hejpej123:

tex vet jag att man inte kan stå och skrika ut hur mycket sex man hade med en tjej på tunnelbanan till en polare när det är massa folk där, det skulle inte nån med aspergers förstå xD

Jodå, det finns olika grader.


   
SvaraCitera

Du är inte galen. Du är människa [cool]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

hejpej123:

när jag tänker på något extra mycket, te.x ett mattetal får jag hjärnsläpp och det blir omöjligt att försöka lösa det.

kan inte heller lösa mattetal eftersom jag inte kan koncentrera mig.

men när du är i "verkligheten", vad exakt är det som är så annorlunda då?


   
SvaraCitera

hejpej123:

Autism? ADHD?

Kan vara både asperger och adhd/add.
Men grunden inom autism, som asperger, är just att man inte förstår andra människor, man kan inte tolka ansiktsuttryck, kroppsspråk, dolda signaler, när människor är ironiska osv. Om du kan det så har du inte asperger.
Du ska dessutom, för att få diagnosen, ha begränsade och repetitiva mönster i ditt beteende. Som att aspies tycker väldigt illa om att få sina rutiner förstörda, ha märkliga specialintressen eller ha konstiga rörelser med kroppen som de upprepar.

Men om du har adhd/add så ska det ha visats tidigare än vid 12 års ålder. Egentligen ska det ha funnits symtom sedan innan 7 års ålder men för tjejer så kan just det diagnoskriteriet vara problematiskt eftersom vi vid adhd inte har lika tydliga symtom, och det brukar inte vara förens vid skolåldern som koncentrationssvårigheterna har möjlighet att visa sig.
Trots det så är 12 års ålder alldeles för sent för adhd-symtom att börja visa sig, men det kan mycket väl hända att du har haft symtom tidigare som du själv inte lagt märke till och som inte heller din omgivning uppmärksammat. Du kan ha adhd utan hyperaktivitet och då är det extra svårt att lägga märke till ungens problematik. Och tjejer är som sagt extra bra på att dölja sin bristnade uppmärksamhet.


   
SvaraCitera

du beskriver mig på pricken O_O


   
SvaraCitera

Du kommer snart att inse att ditt inre är ingenting utan det yttre. [smile]

Det tillhör mognadsprocessen i alla fall för mig som också är introvert.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

""
Men grunden inom autism, som asperger, är just att man inte förstår andra människor, man kan inte tolka ansiktsuttryck, kroppsspråk, dolda signaler, när människor är ironiska osv. Om du kan det så har du inte asperger.""

Jag har aspberger. jag kan uppfatta sarkasm och ironi bättre än dom flesta "normala"

Det beror HELT på hur mycket aspberger man har. dra inte alla över en kam. det är sårande [cry]

""
tex vet jag att man inte kan stå och skrika ut hur mycket sex man hade med en tjej på tunnelbanan till en polare när det är massa folk där, det skulle inte nån med aspergers förstå xD""
Majoriteten skulle INTE skrika ut det [rolleyes]
Dessutom tror jag att personen du pratar om gjorde det mer för att "skryta"


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

hejpej123:

fokusera på något, när jag tänker på något extra mycket, te.x ett mattetal får jag hjärnsläpp och det blir omöjligt att försöka lösa det.

jag känner igen mig i dig, fast jag inte verkar ha det lika mycket som du har. men jag har det mer eller mindre hela tiden. iallafall för mig har jag kommit fram till att det beror på andra saker, andra problem som gjort att det blivit såhär för mig. alltså en konsekvens. om det är så att du har andra problem i livet som känns svåra eller jobbiga tycker jag du ska söka hjälp för att reda ut allt. och ´även om du inte har det är ju detta tillräckligt mycket för att du inte ska trivas med hur du har det nu, så jag tycker iallafall du ska söka hjälp. Med hjälp menar jag kurator/ samtalsterapeut på ungdomsmottagning, vårdcentral etc.


   
SvaraCitera

hejpej123:

Är det någon som känner igen sig? Eller har jag någon mental störning? Autism? ADHD?

Känner igen mej mkt, åker alltid in och ut ur det tillståndet. Jag kan va "frånvarande" ett halvår, sedan närvarande en vecka. Det är väl nåt glapp i kontakten. När jag är frånvarande kan jag aldrig känna min egen närvaro, det är som att jag bara är något som observerar vad som händer på sidorna utan att vara där själv.
Det där med att svara kortfattat känner jag oxå igen, det känns alltid som att jag är i min egen värld, ibland går jag bara ut och säger "hej" sen går jag in igen.
Att vara närvarande är mkt tröttsamt för då lägger man märke till allt mkt mer, tex om det är varmt lr kallt, hur ljuset faller, olika ljud tex ens egna fotsteg som lixom filtreras bort annars.
Men eftersom du sa att det började när du var 12 tror jag inte att det är autism för då skulle du fötts in i tillståndet. ADHD låter det inte alls som, mer autistiskt då, men som sagt, man kan inte bara bli autistisk en dag då skulle du alltid varit det.
Egentligen tycker jag det är ett vilsamt tillstånd, men man borde kunna slå på och av det som man vill, jag tycker oftast det är när man är i det närvarande tillståndet saker blir jobbiga. Men det är ju trevligt att känna sig levande ibland oxå.


   
SvaraCitera

Knak och sprak:

Bli inte kassörska.

😀


   
SvaraCitera