Aviseringar
Rensa alla

hjälp för självskada


Ämnesstartare

För kanske 2 år sedan så började jag att göra illa mig själv. Det kunde vara allt från att slå huvudet i väggen,skära mig och strypa mig själv tills de svartnade för ögonen... Förstagången jag berättade för mina föräldrar så blev dem oroliga, tog mig till akuten och jag blev inlagd på barnavdelningen under uppsikt för att senare prata med BUP. jag fick antidepressiv medicin och det blev bättre.. jag mådde bra någon månad. men sen började  jag igen att göra illa mig och hade självmordstankar.. jag sa de t min mamma å hon blev sur började skrika på mig osv... sen var de inte så mycket med det. Nu är de så att det har kommit tillbaka jag har skärt mig kanske 3 gånger men tankarna på att göra de mer och värre finns alltid där även så tankarna på självmord..men jag vågar verkligen inte berätta för mina föräldrar för jag vill inte att de ska bli sura, besvikna, arga och börja skrika på mig.. jag orkar inte med de. snälla hjälp mig. Hur ska jag göra för att få hjälp?..tack på förhand 


   
Citera

Hej jag har väldigt liknande erfarenheter till dina men mår bättre idag så tänkte komma med lite visdom. Att du är rädd för att berätta för dina föräldrar är inte bra, då känner du onödig skyldighet och skam över att du mår dåligt, som inte är ditt fel. Att din mamma blev arg när du berätta är nog för att hon blir rädd för din skull. Börja med att prata med att ta dina föräldrar och sätt dig ner med dom. Börja med att säg att du inte vågat berätta för att du är rädd att de ska bli arga. Berätta kring ditt problem och att du inte kan rå för det. Men att du vill ha deras stöd och att om dom blir sura förvärrar dom tyvärr bara., säg att du inte anklagar dom utan att det bara är sanningen. Fråga på om det är något mer. Försök att hitta andra sätt att bearbeta dina känslor. Dom går aldrig bort om man inte tar tag i dom. Att du går på bup är jätte bra. Lycka till, du är älskad.


   
SvaraCitera

Du kommer må mycket bättre om du pratar om vad du har gjort , desto längre du är tystare om det desto sämre kommer du må . 


   
SvaraCitera

jag tycker du faktiskt bör berätta för dina föräldrar även fast de blir sura. Du får nog tyvärrr stå ut med det just u för att du ska kunna få den bästa hjälpen ♥ Kram, och hoppas det blir bättre. 


   
SvaraCitera