Jag hoppas verkligen någon på forumet kan hjälpa mig lite nu, jag har på G med en kille, X säger vi. Han har innan mig precis som jag haft väldigt komplicerat tidigare förhållande och vill ta allt väldigt långsamt.
Han ger mig ofta hopp och säger att han tycker om mig, älskar mig, att vi nästan är tillsammans. Osv. Bara allmänt ger mig förhoppningar, vi har sex och har det väldigt bra tillsammans. Vi kommer grymt bra överens och är bästa vänner också.

När vi ses börjar det bli allt mer och mer bråk pga, att vi inte riktigt vet vart vi har varandra då vi bor långt ifrån varandra. Men allt är osäkerhet och avensjuka som ingen av oss egentligen behöver ha.
Jag sa senast vi träffades att jag inte orkar, för det verkar mer och mer som att jag är den ända som har känslor inblandade och att jag hoppas på ett förhållande helt i inödan. Känner mig utnyttjad.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag älskar honom och han mig som vänner, men jag vet inte om det kommer gå. I mina ögon är han en av de få personer jag kan öppna mig för. Jag vet inte om de dåliga sidorna väger tyngre än de bra.
Är det någon som suttit i samma situation som kan hjälpa mig?